Som mina läsare känner till efter Ingvar Gunnarssons artikel i OT förra måndagen, var jag i Fröviskolan några timmar under januari månad och berättade för niorna, hur jag och mina anförvanter kom till Sverige.
Vi fick inte ta med oss hur mycket som helst från Sudetlandet, men min morfar bar med sig sin cittra. Han hade köpt den förmånligt efter Första Världskriget. Den förre ägaren hade blivit av med en arm, och kunde inte spela längre. Morfar var duktig, och vi sjöng så gott som varje kväll under min tidigare barndom, och morfar spelade till. Mina äldre läsare känner säkert till Anton Karas och titelmelodin till Orson Welles ”Den tredje mannen”, Harry Lime Theme.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Karas
Att morfar kunde spela den bidrog säkert positivt till att vi accepterades av grännaborna.
När jag var 7 - 8 år skulle jag lära mig spela cittra. Jag lärde mig inte spela efter noter, utan lärde mig noterna utantill och spelade sedan ur minnet. Cittran lärde mig mycket harmonilära, eftersom den är stämd som kvintcirkeln (Ess, B, F, C, G, D, A, E osv).
Efter några år tröttnade jag. Morfar tvingade mig att öva, och eftersom vi båda var envisa slutade det hela med att jag lät bli cittran. Jag tog mammas gitarr i stället av rent trots. Morfar förklarade med emfas, att jag skulle komma att ångra mig, och det har jag hunnit göra många gånger. Det finns tiotusentals halvtaskiga gitarrister i Sverige, men cittraspelarna kan man nog räkna i något dussin.
Däremot ångrar jag inte att jag började spela gitarr. På den tiden fanns det ingen kommunal musikskola (det finns det förresten inte nuförtiden heller), utan jag lärde mig helt fel, ungefär som att skriva maskin med två fingrar. Det fick bli som det blev, men jag har haft mycken glädje av och genom musiken i mitt liv.
De av mina läsare, som har ungefär samma humor som jag kan avslutningsvis gå in på
http://www.youtube.com/watch?v=lTv_S22oQ8g
och skratta några gånger. Det bästa kommer efter 1.40!
På den arrangerade bilden studerar tre elever ur 9B cittran, medan jag berättar något om den.
