Igår.

Jag är nöjd.

Mycket nöjd.

Vi var bra, bitvis mycket bra, i ”Burning love” utmärkt bra!

Vi hade roligt.

Några smärre skavanker gick tyvärr inte att undvika.

Oliver glömde tremolot i introt till ”Good luck charm” och Andreas kom in med andra versen först.

Olsson gjorde några hüss, men spelade naturligtvis inte fel!

Jag själv slirade på några stämmor och presenterade låt 31 före låt 30...

Mikael, Simon, Catja och Jonathan var felfria vad jag kunde höra.

Hugo, säkrare än berggrunden vid Simpevarp.

Publiken trivdes.

När jag uttalade ordet ”Högsbydagen” var det ingen av grabbarna som sa nej.

Om vi finns vid Sparbanken då?

Det vet vi inte idag.

Idag gläder vi oss åt gårdagens spelning, men även tillfället att få träffas igen.

En tradition att bevara.

Jag kunde inte låta bli att acceptera när jag fick frågan om jag ville ta med gitarren till årets juladans.

Ja, vi ska slå vakt om våra traditioner, Fröviskolans musikal är etta, men juladansen är tvåa.

Årets besättning var som alltid vass med Christoffer Johansson och Carl Persson-Waern från f.d storbandet och vardera tre musikaler på saxofon, Åke ”Blås” Nilsson på kornett, kommunchefen Anders Johansson, elbas, tf musikläraren Hugo Lundström, trummor samt Andreas Stenfelt och jag, gitarr.

Jag säger det igen:

Det finns nog inte många skolor som kan uppvisa en så stabil orkester till en juladans.

Heder åt eleverna, som dansade utmärkt bra och skötte sig exemplariskt.

Ära åt Göran och Johanna, som övade med eleverna tills det satt.

Sist men inte minst vårt tack till Roger Welke, som sköter ljudet.

Jag tror att jag var med och spelade första gången 1988, men någon f.d. elev kanske vet bättre.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2016/12/ett-ar-till.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2015/12/annu-en-juladans.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2013/12/arets-juladans.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2011/12/extra-roligt-i-ar.html

Mark Twain.

Jag lärde känna Mark Twain när jag plöjde mig igenom Gränna stadsbiblioteks ungdomsavdelning, och jag tyckte om hans böcker.

Hans böcker torde väl inte falla dagens ungdomars i smaken, men hans citat är tidlösa och allmängiltiga.

Här är två:

Gäller särskilt 17,6 % av den svenska väljarkåren

Antisemitism är pygmésjälarnas lågsinta avundsjuka och ondska.

Sant. 
Prova att ersätta antisemitism med invandrarhat eller främlingsfientlighet!

En farlig man.

Sverigedemokraterna får hjälp av många med att sprida sitt hat mot och förakt för invandrare och det faktum att dom är vidskepliga på ett annat sätt än den vanlige svensken, dvs tror på Allah i stället för Gud.

En av dom vidrigare är Joakim Lamotte, som inte skyr några medel.

Han bryr sig om Sanningen bara i de fall den gynnar hans syften.

Annars får Lögnen hjälpa till.

Samtidigt ber han om pengar till sin sjukliga verksamhet.

Många swishar honom pengar, och tycker att han ”säger som det är”.

Men det är det inte alls alla gånger.

I Mellerud vet man.

I Mellerud firas Lucia.

Det tror inte Joakim Lamotte på.

Du som hjälper till att sprida Joakim Lamottes dynga, läs nedanstående klipp som jag har tagit från Internätet.

Läs hela med din tänkarapparat påkopplad.

Sedan vet du vad Joakim Lamotte sysslar med.

Den mannen är farlig.

För övrigt anser jag att…

   Det drev som piskades upp av lynchmobbsjournalisten Joakim Lamotte mot en rektor för en skola i Mellerud visar hur viktigt det är med källkritik mot swishberoende opinionsbildare.

   Lamotte har på ren hörsägen spridit en felaktig uppgift om att Åsens skola ställt in sitt luciafirande. Eftersom Sveriges lättmanipulerade knäppgöksnationalister älskar pepparkaksgubbar och småflickor som klär ut sig till hedersmordsoffret Lucia från Syrakusa så fick utspelet stor effekt.

   Skolans rektor har fått motta en mängd hat och hot. Hon är just nu sjukskriven som en följd av detta.

   Kommunen dementerar Lamottes rykte på sin hemsida. De har INTE ställt in något luciafirande. Det hålls precis som vanligt liksom julavslutningen dit vilken också föräldrarna är välkomna.

   Men Lamotte ber inte om ursäkt. ”För min del är den här debatten över nu”, skriver han på sin Facebooksida. Skillnaden mellan honom och andra är, som han ser det, att han inte ”litar blint på rektorns ord”.

   Kommunen klargör att luciafirandet aldrig har varit inställt, rektorn berättar att luciafirandet aldrig har varit inställt, men för Lamotte räcker inte det. Det kommer inte ens att räcka när alla den 13:e december ser att det inte är inställt.

   Lamotte kommer aldrig att erkänna att han har haft fel och be om ursäkt. Så här skriver han om de journalistkollegor som har uppmärksammat hans felaktiga rapportering:

”Till skillnad från mig så bygger deras journalistik på att stå på maktens sida och naivt strunta i att ifrågasätta uppgifter från högsta ort.”

   Och helt utan ironi tillägger han:

”Dagens journalistkår är sannerligen en drös lättlurade och förvirrade dårar som endast bryr sig om klick och delningar.”

   Ganska många skulle nog säga att han därmed gjort en ytterst träffsäker beskrivning av sig själv.

Tunn, tunnare, tunnast.

Jag var i sporthallen för att se om Kulturbruket hade något att visa upp vad gäller musik.

Först var det två flickor 8, 9 år kanske, som sjöng pepparkakebagarvisan ur Klas Klättermus till Andreas Stenfelts pianoackompanjemang.

Därefter spelade Pontus Rubin och hans fyra adepter Bjällerklang och Havanna på gitarr.

Där finns mer att göra för Pontus.

Sist spelade Olle Tingström Bjällerklang och The House of the rising Sun.

Vem som hade felanalyserat harmonierna i The House of the rising Sun vet jag inte, men det är i vart fall inte Olles fel!
Slarvigt.

Jag rår inte för det, men jag tycker lite synd om Andreas.

Det kan inte vara med glädje han presenterade dessa 7 elever, han som hade Lennart Petersson som lärare i den kommunala musikskolan.

Jag får se om jag besöker nästa års uppvisning.

PS! Rök och blinkande ljus användes för att avleda publikens uppmärksamhet från musiken.