Åttioniorna hade jag inte så mycket med att göra förutom det 17-tal elever jag hade i tyska. När dom gick i åttan var dom utlokaliserade till den stora gråa stenbyggnad, där Malen gym finns idag. Dom var alltså dom första nior som gick i det ombyggda högstadiet.
Jag var inte med på deras musikalresa, eftersom jag inte förväntades ha med deras musikal att göra, men när dom frågade mig om jag ville vara med och hjälpa till kunde jag naturligtvis inte låta bli.
Jag har inget manus bevarat, utan bara mina nötter till dom olika låtarna, men handlingen var den gamla vanliga med diverse kärleksförvecklingar, men med ett undantag. Två killar tyckte om varandra.
Jag minns att jag var skeptisk till låten dom skulle framföra, men Daniel Axelsson förklarade på sitt vanliga lugna sätt, att jag skulle nog förstå hur väl den passade in i musikalen, och han fick rätt.
Det fanns flera riktigt skickliga musiker att tillgå. John Friberg var redan då bra på klaviatur och trumpet, Daniel Gustafsson platsade fint som sologitarrist, Andreas Johansson hade varit med på kompgitarr redan året innan, och Erik Vernersson blåste på bra i sin trumpet. Christoffer Johansson i åttan var given på tenorsax liksom Carl Persson Waern i sjuan på alt- och barytonsax. Björn Johannson var en habil trummis. Simon Olsson hade lätt platsat som basist, men han skulle ha en huvudroll i musikalen. Således saknade vi basist, men någon visste, att det fanns en elev från USA, som gick i nian, och hon påstods kunna spela elbas. Hon hette Allison Carlson, och jag frågade henne, om hon kunde spela elbas. Ett självsäkert och stöddigt ”yes” fintade bort mig riktigt ordentligt. Hon hade endast rudimentära begrepp om elbas, som att instrumentet har strängar, hals och greppbräda.
Jag var tvungen att lära henne att spela elbas. Det tog sin tid, men när premiären kom spelade hon felfritt (nästan).
En bra kör fick vi också ihop med Pontus Persson Oscar Nordahl, Frida Karlsson, Caroline Andersson och några som jag tyvärr har glömt. Av denna Caroline fick jag vid ett tillfälle när vi övade höra:
- Strömer, det märks på dig, att du tycker att det här är roligt!
Bättre komplimang kunde jag inte få.
Jag har glömt mycket av handlingen, men jag minns restaurangscenen med Sebastian Hernandez och Maria Macaya (tror jag), Den lockade fram några rejäla skrattsalvor från publiken tillsammans med spontana applåder. Här plockade Andreas Johansson fram sitt dragspel och John Friberg spelade trumpet i ”Bella Notte”. Jag hade lite svårt för att sätta den andra trumpetstämman, men det grejade sig efter ett långt filande och slipande. Everly Brothers ”Dream” skulle också vara med för att skapa den rätta romantiska stämningen, men flickorna som skulle sjunga ”Dream” var ju inte bröder, så låten hamnade i fel register och stämmorna slirade lite. Calle P-W fick spela den ena stämman på sin altsax, så löste det sig till belåtenhet.
Låtvalen var självklart elevernas, men jag tipsade dom om ”Blues Brothers” och deras ”Everybody needs somebody”, och dom tog den som avslutning.
I övrigt får bildtexterna berätta.
Varför bildkvalitén blev sämre än sämst just detta år har jag ingen aning om. Jag litade på Simon Olssons presentation av orkestern. Jag kan bara beklaga
Härnäst presenterar jag ”Hot Stuff” från 2007.
