En viktig detalj glömdes.

Ingemar Svanström vill gärna fortsätta att vara kommunalråd, och det kan jag väl förstå. Makt är intressant, och för en del människor är makten viktig.

Av någon anledning har både kommunalrådet och reportern missat en detalj, som åtminstone för min del har avgörande betydelse, nämligen maktens pris:

Fjäsket för sverigedemokraterna.

Mitt minne är trots min relativt höga ålder i ganska gott skick när det gäller sverigedemokraternas roll efter valet 2010.

Min egen blogg utgör därvidlag ett gott stöd för minnet.

Jag skulle skämmas över att förhandla med sverigedemokrater om makten.

Man förhandlar inte med sverigedemokrater, inte ens om de beväpnar sig med järnrör.

Man bekämpar dom.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2010/12/maktens-pris.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2010/12/cirkus-hogsby.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/02/praktisk-atgard.html

Jag deletar med någorlunda regelbundenhet äldre inslag från min blogg.

Dom här tre kommer jag inte att deleta.

Jag kommer att hänvisa till dom inför valet 2014, eftersom jag anser det nödvändigt att påminna väljarna om vad som hände och hur det hände, när Ingemar Svanström valdes till kommunalråd.

En bra julklapp.

Mitt barnbarn Erland, som jag fortfarande klarar av att spöa i hockeyspel då och då, vet vilken av elitseriens klubbar jag helst ser som svenska mästare.

Därför är hans lilla, men välmenta julklapp till mig extra välkommen.

Den sitter bra på kylskåpet.

Tack Erland!

Mumsa!!

Gårdagens utflykt till Stellus Cantharellus Tubaeformis gav två hyfsat fyllda korgar. Erland hittade många, och plockade duktigt. Mest överraskande var, att han hjälpte till ett bra tag med rensningen.

Den färdiga produkten, trattkantarellsoppa tillagad av hans mor och mormor, föll både honom och oss andra väl i smaken.

Idag har nog frosten tagit resterna…

Dagens fniss!

I och för sig känner jag till en sextonåring, som snodde sin mors bilnycklar och begav sig ut på riksvägarna, men det här är något strå vassare.

Mammans kommentar sjuder av humor:

- Han har aldrig kört bil tidigare.

Var fick hon den kommentaren ifrån?

50 år i år.

Jag minns alla klasser, som jag har varit klassföreståndare för, och jag minns dom alla på olika sätt och av olika skäl.

Årgång -62 var en samling elever, som var både roliga och oroliga. Ovanligt många av dom bor kvar i Högsby, och jag ser dom då och då.

I år fyller dom 50 år allihop, och jag har gratulerat några av dom.

En av dom, Isabelle Wisén, ville att jag skulle vara med på hennes 50-årsfest i tisdags på Kronmunken i Mönsterås, och ta med mig gitarren och sjunga och spela lite.

Det ville jag också.

Det blev en riktigt trevlig tillställning.

Som extra underhållning tog jag med mig pärmen, där jag har sparat allt, som hade med vår resa till Köpenhamn att göra, biljetter, kvitton, tidningsurklipp, klaslistorna med områdesindelningen för pappersinsamlingen, offerterna på returpapper osv.

En del av detta väljer jag, att lägga ut på min blogg.

Bilderna är klassfotot från åk7, hösten 1975, ett reportage gjort av en känd lokalreporter, Per-Ivan Johanssons lastbil med lite överlass och en dansk flagga med alla elevernas autografer. Dessutom Isabelle och jag själv.

Känner du någon av eleverna, så tipsa dom om detta. Här kan dom se, hur dom såg ut då.

Vi kom överens om, att inte berätta alltför många detaljer från resan, och jag har hållt mitt löfte.

Att inte lägga ut bilderna på min blogg var inte aktuellt att lova då…

Ska förnamnet spela någon roll?

I februari 1969 sökte jag och Ina en bostad i Linköping. En annons berättade om en möblerad tvåa på Föreningsgatan 9.

Jag ringde och presenterade mig som Heinz-Günther Strömer, ett i mitt tycke respektabelt namn.

- Den är tyvärr redan uthyrd, svarade mansrösten med ett djupt beklagande tonfall.

Ina hade hört replikerna, och bad att få luren.

- Hej, jag heter Christina Fransson och jag är intresserad av er lägenhet, tyckte Ina, eller något liknande.

Hon fick hyra den, trots att den varit uthyrd några minuter tidigare.

Vi bodde där i tre månader, mars, april och maj 1969.

Hösten 1969 bodde vi på Ryds Allé 17.

Jag lärde mig då, att 23 års vistelse i Sverige och ett felfritt svenskt uttal väger lätt mot ett utländskt klingande förnamn hos en del människor.

Diskriminering? Utlänningsförakt? Fördomar? Främlingsfientlighet?

Finns det verkligen i Sverige? I så fall varför?

Bedöm själv!
(Insändaren finns på sidan 7 i dagens OT)

Ett halvt sekel.

Idag är det exakt 50 år sedan jag och tre andra grännagrabbar bestämde oss för att starta ett band.

Jag och Lennart ”Jocke” Johansson hade övat oss ihop sedan 1957 någon gång, han som Grännas Rock-kung ”Little Lennart” och jag och några till som komp. Vi hade under de följande åren varit med i en skiffelgrupp tillsammans med andra glada grännapojkar, men när vi gjorde lumpen, och jag började vid Göteborgs Universitet hösten 1961 blev det stiltje. Vi kom ifrån varandra och resten.

Andra kom till, Staffan Hermansson kom från Karlskoga och köpte sig en elbas, och Jan Rendahl köpte ett trumset och de bildade The Tornados,  ett twistband, som det hette då.

När det blev lite osämja där frågade Jan och Staffan mig och Lennart om vi skulle spela ihop.

Det skulle vi.

Vi övade varje kväll från den 15 augusti och månaden ut, för den 1 september började jag mitt andra år vid universitetet. Replokalen var dåvarande Gränna bion, och nyfikna grännaungdomar var välkomna att lyssna på oss.

Vi blandade friskt i repertoaren, men låtar som det gick att dansa till hade en viss prioritet.

Vi förmodade att våra kommande spelningar skulle gälla dansmusik, och vår förmodan visade sig vara korrekt..

Vår förste trummis, Jan Rendahl var plåtslagare (!), och hade inga problem med spriten, eftersom han drack den.

Vid en spelning i Folkets Hus i Jönköping blev han lite för full, och vi såg oss tvungna att peta honom. Han begrep varför, och vi blev inte ovänner.

I hans ställe trädde Leif Wristel in, och mellan oss fyra kom det att utvecklas en mycket stark vänskap. Vi hade allra oftast mycket roligt vid våra spelningar och övningstillfällen..

Hur vi lät?

Jag har ett gammalt rullband, inspelat den 2.2.1963, men det vågar jag inte konvertera till CD. Dagens musiker skulle nog ägna sig åt ett behärskat och stillsamt inre fniss, om de fick höra det.

Efter den tidens måttstock höll vi en god standard, men mer detaljerat skryt och skrävel sparar jag till längre fram.

Bild 1 visar oss i replokalen i Gränna. Det kostade oss 5:- per kväll att hyra den.

Bild 2 visar mig vid pianot. Observera frisyren! Det är meningen, att den ska likna Jerry Lee Lewis.

Tack för bilderna, Jocke!