Så fort gick 40 år!

Idag den 8 januari är det exakt 40 år sedan jag började min tjänst vid Fröviskolans högstadium.

De flesta av mina f.d. elever var inte födda då!

Jag och familjen hade varit i Högsby  redan den 21 december 1972 för att bekanta mig med skolan och träffa min företrädare, Herbert Eriksson.

Nils ”Frasse” Fransson skötte allt på ett bra sätt.

Mina två första lektioner på måndagsmorgonen var tyska i 9AB och därefter svenska i 9A.

9A var en riktigt underhållande klass med elever från Högsby och Berga. Nästan halva klassen bor kvar i kommunen, nu 40 år äldre; Christer Bradley, Christer Gunnarsson, Christina Henriksson, Anneli Jonsson (f. Karlsson), Torbjörn Gustafsson, Kerstin Ingvarsson (f. Karlsson), Jan Erlandsson, Tony Petersson, Kerstin Bronge, Peter Axelsson och kanske någon som jag har missat. Dom är också 40 år äldre idag.

Med hjälp av mitt personliga sinne för humor hade jag tänkt ut något, som jag trodde att mina nya elever skulle uppskatta.

Hela den första lektionen talade jag enbart tyska. Icke ett svenskt ord kom över mina läppar. Eleverna var inte vana vid att höra talad tyska, men de lärde sig och hängde snart med.

Andra lektionen var det som sagt svenska i 9A.

Jag inledde med orden ”Jak er ert ny svenskleraret. Vat finns det som kruper?”

http://www.youtube.com/watch?v=EvZhsouPFS4

Jag förväntade mig svaret ”ormet”, men 9A kände inte till sketchen.

En rejäl och lite pinsam tystnad lägrade sig i sal 27.

Min humor fick punktering, och jag gick mycket hastigt över till nästa moment.

En viktig detalj glömdes.

Ingemar Svanström vill gärna fortsätta att vara kommunalråd, och det kan jag väl förstå. Makt är intressant, och för en del människor är makten viktig.

Av någon anledning har både kommunalrådet och reportern missat en detalj, som åtminstone för min del har avgörande betydelse, nämligen maktens pris:

Fjäsket för sverigedemokraterna.

Mitt minne är trots min relativt höga ålder i ganska gott skick när det gäller sverigedemokraternas roll efter valet 2010.

Min egen blogg utgör därvidlag ett gott stöd för minnet.

Jag skulle skämmas över att förhandla med sverigedemokrater om makten.

Man förhandlar inte med sverigedemokrater, inte ens om de beväpnar sig med järnrör.

Man bekämpar dom.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2010/12/maktens-pris.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2010/12/cirkus-hogsby.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/02/praktisk-atgard.html

Jag deletar med någorlunda regelbundenhet äldre inslag från min blogg.

Dom här tre kommer jag inte att deleta.

Jag kommer att hänvisa till dom inför valet 2014, eftersom jag anser det nödvändigt att påminna väljarna om vad som hände och hur det hände, när Ingemar Svanström valdes till kommunalråd.

En bra julklapp.

Mitt barnbarn Erland, som jag fortfarande klarar av att spöa i hockeyspel då och då, vet vilken av elitseriens klubbar jag helst ser som svenska mästare.

Därför är hans lilla, men välmenta julklapp till mig extra välkommen.

Den sitter bra på kylskåpet.

Tack Erland!

Mumsa!!

Gårdagens utflykt till Stellus Cantharellus Tubaeformis gav två hyfsat fyllda korgar. Erland hittade många, och plockade duktigt. Mest överraskande var, att han hjälpte till ett bra tag med rensningen.

Den färdiga produkten, trattkantarellsoppa tillagad av hans mor och mormor, föll både honom och oss andra väl i smaken.

Idag har nog frosten tagit resterna…

Dagens fniss!

I och för sig känner jag till en sextonåring, som snodde sin mors bilnycklar och begav sig ut på riksvägarna, men det här är något strå vassare.

Mammans kommentar sjuder av humor:

- Han har aldrig kört bil tidigare.

Var fick hon den kommentaren ifrån?

50 år i år.

Jag minns alla klasser, som jag har varit klassföreståndare för, och jag minns dom alla på olika sätt och av olika skäl.

Årgång -62 var en samling elever, som var både roliga och oroliga. Ovanligt många av dom bor kvar i Högsby, och jag ser dom då och då.

I år fyller dom 50 år allihop, och jag har gratulerat några av dom.

En av dom, Isabelle Wisén, ville att jag skulle vara med på hennes 50-årsfest i tisdags på Kronmunken i Mönsterås, och ta med mig gitarren och sjunga och spela lite.

Det ville jag också.

Det blev en riktigt trevlig tillställning.

Som extra underhållning tog jag med mig pärmen, där jag har sparat allt, som hade med vår resa till Köpenhamn att göra, biljetter, kvitton, tidningsurklipp, klaslistorna med områdesindelningen för pappersinsamlingen, offerterna på returpapper osv.

En del av detta väljer jag, att lägga ut på min blogg.

Bilderna är klassfotot från åk7, hösten 1975, ett reportage gjort av en känd lokalreporter, Per-Ivan Johanssons lastbil med lite överlass och en dansk flagga med alla elevernas autografer. Dessutom Isabelle och jag själv.

Känner du någon av eleverna, så tipsa dom om detta. Här kan dom se, hur dom såg ut då.

Vi kom överens om, att inte berätta alltför många detaljer från resan, och jag har hållt mitt löfte.

Att inte lägga ut bilderna på min blogg var inte aktuellt att lova då…

Ska förnamnet spela någon roll?

I februari 1969 sökte jag och Ina en bostad i Linköping. En annons berättade om en möblerad tvåa på Föreningsgatan 9.

Jag ringde och presenterade mig som Heinz-Günther Strömer, ett i mitt tycke respektabelt namn.

- Den är tyvärr redan uthyrd, svarade mansrösten med ett djupt beklagande tonfall.

Ina hade hört replikerna, och bad att få luren.

- Hej, jag heter Christina Fransson och jag är intresserad av er lägenhet, tyckte Ina, eller något liknande.

Hon fick hyra den, trots att den varit uthyrd några minuter tidigare.

Vi bodde där i tre månader, mars, april och maj 1969.

Hösten 1969 bodde vi på Ryds Allé 17.

Jag lärde mig då, att 23 års vistelse i Sverige och ett felfritt svenskt uttal väger lätt mot ett utländskt klingande förnamn hos en del människor.

Diskriminering? Utlänningsförakt? Fördomar? Främlingsfientlighet?

Finns det verkligen i Sverige? I så fall varför?

Bedöm själv!
(Insändaren finns på sidan 7 i dagens OT)