Nya grannar.

Idag träffade jag Amid. Han kommer från Syrien, och ska flytta in längst ner här på Ringvägen 3A, där Maria, Sebastian och Samuel bodde.

Han kunde inte mycket engelska, men jag presenterade mig genom att peka på namnskylten och hälsade honom och hans familj välkomna till Ringvägen.

Jag sa, att vi har bott här sedan 1976, och hade sett folk flytta in och ut.

Vänlighet kostar inget, och jag minns de grännabor, som var vänliga mot oss när vi kom till Sverige från ett krigshärjat Europa.

En helt annan sak:

Igår pratade jag med två små töser; den ena var något mörkare i hyn, och de hade roligt tillsammans.

Idag såg jag två små pojkar; den ene var lite ljusare i hyn än den andre. De lekte och hade roligt tillsammans.

Barn är inte rasister.

Rasister blir de efter att ha hört sina föräldrars (= oftast pappors) fördomar, nedsättande kommentarer, avsky och hat tillräckligt många gånger.

Näringen heter ”Avpixlat” och resultatet heter sverigedemokraterna.

Jag äcklas av blotta tanken på att det rör sig om ett riksdagsparti!

Värdshuset gungade!

Nej, jag tänker inte skryta när det gäller Sista Packets spelning på Värdshuset, men oj så roligt det var.
När vi spelade "Twist and shout" andra gången gungade Värdshuset!
Enda felet:
Vi fick släppa ett antal lugna låtar, när publiken krävde öööös på slutet (öl är gott!).
Vi får spela "In the Ghetto" och "Knocking on heavens door" en annan gång.
Hur ni vill smickra oss är likgiltigt, men det ska vara ärliga omdömen.
Vem som hade roligast?
Jag själv, förstås!

Safirbröllop.

https://www.google.se/search?q=safirer&espv=210&es_sm=93&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=-bc_U7PmJeaNywOBloD4BQ&ved=0CDkQsAQ&biw=1536&bih=758&dpr=1.25


Förra året firade Ina och jag Nickelbröllop, och då hittade jag en bild på det gamla godiset "Nickel" och lade ut.
I år firar Ina och jag safirbröllop, och då lägger jag i stället ut den här länken, så får alla välja sin egen safir.

Glädje och stolthet.

Tiden går, och H-G Strömer blir äldre och äldre (det blir förresten alla andra också).

Skillnaden är, att jag har många fler glada minnen än de flesta andra.

Ett av mina gladaste och stoltaste minnen när det gäller musiken är från den 24 mars 1964, dvs. exakt 50 år sedan.

Känslan är svår att beskriva, så det hoppar jag över, men jag minns det på ett ungefär.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/08/jag-och-musiken-23.html

Jag och musiken 48.

Jag har under de senaste fyra åren övat och gjort musik tillsammans med fyra duktiga ungdomar

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/04/duktiga-ungdomar.html

Vi hade Långemåla den 24 augusti på gång, när två av grabbarna inte tyckte att det var roligt längre.

Som jag konstaterat otaliga gånger:

Att göra musik måste vara roligt!

Jag blev naturligtvis besviken och ledsen, eftersom jag fortfarande tyckte att det var roligt.

I dag, den 15 mars spelar vi ihop för sista gången.

Den spelningen hade vi lovat långt tidigare, och det löftet håller vi.

Till all lycka finns det en ersättare för de två gitarristerna, som hoppade av.

Han heter Oliver Lundström och var utmärkt redan i musikalen ”Hot Stuff” 2007.

Han var lika bra i elvisprojektets kör.

Han är duktig på gitarr och sjunger som en Lundström.

Välkommen i ”Strömers sista pack”, Oliver!

De som uppskattar gammal god 50- och 60-talsmusik är välkomna till Värdshuset på påskafton för att lyssna på oss.

Vi är ganska bra, övar flitigt och framför allt:
Vi tycker att det är roligt att göra musik!

Vi hörs.

Min gitarr 50 år.

Någon gång under den första veckan i mars 1964 besökte jag Hagströms musikaffär i hörnet Brunnsgatan – Barnarpsgatan i Jönköping.

Ärendet var att köpa en bra gitarr, och jag hade valt ut en Fender Jaguar. Den påstods ha både Stratocasterns och Telecasterns ljud med sina tre mikrofoner, men det har den inte.

Den har ett alldeles eget ljud.
Den kostade 2645:-, och det var ungefär 1½ månadslön, men det var den värd.

Nu har jag haft den i ett halvt sekel, och den fungerar så bra den kan göra, när jag spelar på den.

Alla glada minnen från tiden tillsammans med den räknar jag inte upp, eftersom det skulle ta för lång tid.

Intresserade kan läsa ”Jag och musiken”.

50 år går fort.

Av en ren tillfällighet stötte jag på det här inlägget på Facebook.

Per-Göran Petersson

Är det någon som kommer ihåg Fox Hunters? Inte det! När jag gick på Centralskolan i början på 60-talet hade jag en lärare Heinz- Günther Strömer. Han var en bra mattelärare samtidigt som han spelade i ett popband från Gränna. Han hade en folkvagnsbuss som bandet åkte runt med. Det var inte helt vanligt att lärare spelade pop på sin fritid. Fick åka med dom en gång till Huskvarna Folkets park och se på Shanes från Kiruna. Kontrasten var stor till musiklektionen med Olga Wahlborg-Seth!

den 21 mars 2013 kl. 21:25

Smickrande, minst sagt!