Deprimerande.

Klockan 18.00 idag satt jag bänkad i sporthallen för att övervara det s.k. kulturbrukets avslutning.

Jag ville med egna öron och ögon bilda min uppfattning om hur efterträdaren till den hänsynslöst slaktade kommunala musikskolan bidrar till att utveckla musik och sång i vår kommun.

Jag blev mer än besviken.

Till det s.k. kulturbruket kommer en lärare från Västervik, två från Oskarshamn och två från Kalmar för att undervisa ungarna.

Min första tanke var vad detta kostar i reseersättning.

Sedan presenterades ett knappt 50-tal deltagare, men antalet anmälda var 150, fick jag veta.

Var dom andra 100 fanns vet jag inte.

Sedan framfördes ”Hotel California” av en lärare och en elev.

Sedan spelade en annan elev gitarr med samme lärare i två låtar, varav en presenterades som Varm Korv Boggie, och det kanske det var.

Sedan spelade två pojkar elgitarr och trummor medan läraren spelade elbas.

Summa fem (5!) unga musikanter.

Jag tror nog, att dom gjorde sitt bästa, och en och annan nerv kan ha spökat lite, men jag hade väntat mig bättre.

Tar man hit lärare från andra orter förväntar jag mig betydligt mer.

Lennart Petterssons, Nils-Gustav Runborgs, Gillis Fredrikssons och Ove Sundins elever presterade flera klasser högre.

Observera, att jag inte nedvärderar ungarna som spelade!

Jag tror fortfarande att dom gjorde sitt bästa.

Felet finns någon annanstans.

Det begicks 2009, när den kommunala Musikskolan förintades.

Mitt förslag är radikalt och lättbegripligt:

Ewa Engdahl lägger ner det s.k. kulturbruket.

Hon har rutin på området och är känd som nedläggningsexpert.

Jag är övertygad om att rankingen, som placerar Högsby kommun på den absoluta jumboplatsen bland Sveriges 290 kommuner när det gäller kulturen stämmer med verkligheten.

Se även

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/04/samst-i-sverige.html

Jag är bedrövad, nedstämd, ledsen, uppgiven och känner vanmakt.

Jag presenterar en strof ur ”Here I go again” med The Hollies, ett av mina favoritband från 60-talet.

https://www.youtube.com/watch?v=BkHVQP0L8X8

efter exakt 1.03.

Precis så känner jag det.

Sämst i Sverige!

Jag satte nästan OT i halsen i morse!

"Vi är från kommunens sida inte alls motståndare till kultur och musik” påstår Tuva Bojstedt.

Detta bevisar hon med att man inte höjer avgifterna för deltagande.

Ett sådant påstående är varken skrattretande eller löjeväckande.

Det är en ren lögn!

Den dåvarande alliansen lade ner musikskolan under buller och bång för att göra en ”besparing”.

Tuva Bojstedt representerar alliansen.

Vidare påpekar hon att det numera (min kurs) är möjligt att låta elever gå ifrån lektioner för att delta i kommunal musikskola.

Fortsätt gärna att påpeka, Tuva, men det här innebär 0-15 (dubbelfel!).

1: Mina tre barn gick i den kommunala musikskolan, och de fick gå ifrån annan undervisning. Lennart försökte lägga sin undervisning på elevernas håltimmar, men det gick inte alltid.

Jag släppte själv gärna elever från mina lektioner för att de skulle få musikundervisning.

2: VILKEN kommunal musikskola menar Tuva?

Följande 25-årsminne presenterar jag sex veckor för tidigt så att mina läsare får klart för sig vad som har hänt med musiken i Högsby kommun under alliansens tid vid makten.

Den 16 juni 1990 var jag och ett antal musiker på besök i Högsbys vänort Vörå i Finland. Det var den dåvarande kommunala musikskolans storband som gästade Vörå för att spela och lära känna den Österbottniska landsbygden.

Vörå ligger några mil öster om Vaasa.

Om jag minns rätt var det följande som deltog:

Lennart Pettersson, altsax

Andreas Nilsson, altsax

Andreas Pettersson, tenorsax

Niclas Kangefjärd, tenorsax

Andreas Selegran, barytonsax

Pertti Suorminen, trumpet

Anna-Karin Andersson, trumpet

Roger Blom, trumpet

Tobias Edvardsson, trumpet
Fredrik Runborg, trumpet

Andréas Lengyel, trombon

Johan Runborg, trombon

Ulf Pettersson, trummor

Marcus Högqvist, gitarr

Nils-Gustaf Runborg, piano

och jag själv spelade elbas.

(Någon eller något kan vara fel. Det rör sig trots allt om ett kvarts sekel.)

Idag finns det absolut ingenting i Högsby som liknar ett storband.

Det är resultatet av ett medvetet utplånande av elevernas möjligheter att lära sig ett instrument.

SÄMST I SVERIGE!

Många borde skämmas.

Mietek Grocher

De stackars IQ-befriade nynazisterna borde ha satt sig bland åhörarna och LYSSNAT på Mietek Grocher.

Han besökte Fröviskolan 2002 och höll sin föreläsning.

Han var mer än bra.

Sedan fick de som ville ställa frågor.

Jag frågade honom hur många gånger han hade haft turen på in sida.

- Jag hade tur hela tiden, annars hade jag inte varit här!

Snart finns det inga överlevare, som kan berätta hur det gick den gången när man skilde på ”vi” och ”dom”.

Numera frodas nynazister, främlingsfientliga och liknande rejält.

Hur det går nästa gång vet vi inte än.

Fattar inte folk?

Blybröllop.

Safirbröllop i fjol och blybröllop i år.

Nästa år får jag lösa problemet med kvicksilver....

Tack för hjälpen, Polle!

Nöjd.

Ja, vi gjorde en bra spelning på Värdshuset igår.

Några missar fanns där (som oftast), jag tappade några textrader i ”Summertime Blues” och fick sluddra lite.

Att börja sjunga i G-dur när låten går i C märks, men det rättade jag hastigt till.

Bröderna Lundström har dessvärre sin ovana att fippla en massa mellan låtarna i stället för att tala om vad vi ska spela härnäst.

Som helhet är jag lite mer än nöjd.

Jag är ju i alla fall tre år äldre än dom andra fyra.

Om det blir en spelning nästa år också, så är vi jämngamla!

Publiken såg ut att trivas, och det är inte helt oviktigt, för trivs publiken kan man få komma tillbaka.

Med särskild glädje såg jag Marcus Högqvist i publiken.

Att presentera honom för mina läsare är egentligen onödigt, men mina yngre läsare kan följa länken

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/04/oforglomligt.html

Applåder och uppskattning från publiken är det bästa man kan få, men ”Hökens” applåder har en särskild dignitet för mig.

Kul att du tog dig tid att komma och lyssna på oss!

Att vi förlängde spelningen från 0100 till 0200 var inget större problem; vi spelade några låtar en gång till och jag körde den urgamla bluffen ” på publikens begäran”.

Roligt att byta några ord med f.d. elever och goda vänner i pauserna, John, Oskar, Daniel, Anton och alla andra.

Summa: Ett trevligt sätt att tillbringa en Påskafton.

Vi kanske ses och hörs i Fagerhult i augusti.

April, april!

Som alla vet är min tjänstgöring på Fröviskolan avslutad, men jag påminner gärna glömska f.d. elever om några av mina lyckade aprilskämt.

1998: Från och med idag 1998-04-01 finns Quake 2 inlagt på skolans datorer. Tack för hjälpen, Stellan!

2004: Varuproverna har kommit! Tack för hjälpen, Biggan!

2008: Bilderna bifogas. Tack för hjälpen, Wåhlin!

Dom som gick på  skämten kanske inte behöver påminnas!

Paul McCartney

Igår dök Oliver upp oväntat och ville öva lite musik.

Han hade hört en beatleslåt, som han tyckte vi skulle lära oss.

Han undrade, om jag kunde ”She loves you”.

- Ja, jag har väl spelat den ett hundratal gånger, men den la vi ner ganska tidigt, så det senaste halvseklet har jag inte ägnat mig åt den, förklarade jag.

Oliver frågade efter tonarten, men mitt minne svek mig.

Jag ringde Gränna och vår f.d. sologitarrist Staffan Hermansson.

Svaret var solklart:

- Vi körde den i F. Den börjar med d-moll.

Så fortsatte han:

- Jag har skaffat biljetter till Paul McCartney.

- Höh?? tänkte jag och frågade om detaljerna.

Staffan har alltid legat steget före. Det var han som skaffade biljetterna till The Beatles 1964 och Cliff Richard and the Shadows 2009.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2009/11/saaaaaaaaaaaa-nojd-och-belaten.html

Att Staffan är bättre än jag på både gitarr och elbas samt sjunger bättre lärde jag mig leva med för mer än 50 år sedan.

Jag ringde Sonen, och han gjorde sig besväret att skaffa biljetter åt Ina och mig.

Eftersom jag sätter Paul McCartney högst bland mina musikaliska förebilder ser jag fram emot föreställningen.

Evenemang:	Paul McCartney
Datum & tid:	9 juli 2015 kl 19.30
Antal biljetter:	2
Dina platser:	Sektion Parkett främre, Rad 5, Plats 75-76

Senast jag såg och hörde Paul McCartney var den 12 juni 2004 på Nya Ullevi.

Klassikern är och förblir den 29 juli 1964 på Johanneshovs isstadion.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/08/jag-och-musiken-27.html