Heinz fyllde 40.

Under min röjning har jag kommit fram till 1981, då jag firade min 40-årsdag. Våra barn hade inga kusiner annat än på fosterstadiet, men jag sparar alla gratulationerna till min eventuella 80-årsdag, när jag i så fall firar dubbelt så många år på Planeten.

Den bästa presenten var nog den här, som min svåger förärade mig.

Ett minne för livet.

Tack en gång till Inge, så här i efterhand.

Ishotellet? Jajamen!

För sexton år sedan vaknade Ina och jag upp i Ishotellet, Jukkasjärvi. Ina hade fått denna resa och övernattning som 50-årspresent av barnen.

Ett minne för livet, och en strålande vinterdag med besök i Jukkasjärvi gamla träkyrka.

En annorlunda present på 50-årsdagen.

När jag fyllde 50 fick jag Beatles-boxen, omfattade 16 CD-skivor. Dom har snurrat några varv...

Tack våra barn!

PS! Naturligtvis har vi lagt ett pussel med Ishotellet.

Fler fünd.

Som mina läsare har förstått håller jag på med en oerhörd rensning av sådant som en gång bedömdes som värt att spara.

Ett förnämligt fünd gjorde jag igår, och idag gjorde jag några till.

Bilderna från Motell Filbyter, som låg mellan Linköping och Norrköping, torde vara tagna mars eller april 1964.

På den ena bilden poserar vår kompgitarrist Jocke och jag.

Jocke är den person på Planeten som jag har gjort mest musik tillsammans med.

Jocke har friskat upp mitt minne: Bilderna togs efter vår seger i  radions twistbandstävling i Norrköping tisdagen den 17 mars 1964. 

En utförligare redogörelse för denna meriterande händelse finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/08/jag-och-musiken-23.html

Tack för hjäpen, Jocke!

På den andra bilden ses The Fox Hunters: Jocke, jag, Staffan och Leif.

Islandströjorna hade vi dels för att inte frysa i VW-bussen Siegfried I (kallad Sigge), dels för att väcka uppmärksamhet.

Uppmärksamhetsbehovet styrks också av de löjliga huvudbonaderna och solglasögonen, men det gjorde nytta.

Folk kände igen oss.

Den tredje bilden är från Evertsberg första veckan i mars 1961.

Det fanns gott om musiker på 2.Batt och så jag, som hade en gitarr.

Resten finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/05/jag-och-musiken-8.html

Ett fünd.

Jag röjer rejält bland det vi har sparat, det som man ibland tycker kan vara ”bra att ha”.

Sex gånger hittills har en fullastad LRB 478 körts till tippen.

Nu hade turen kommit till att titta igenom gamla brev mm.

Då fick jag en glädjechock.

Där låg bland många gamla fina minnen den här biljetten, som påminner mig om en oförglömlig kväll.

Jag och tre andra grännagrabbar och några tusen till fanns där.

Musik förr i tiden.

Mitt raseriutbrott fortsätter. LRB 478 åker till tippen en gång i veckan med sådant som vi har sparat utan att egentligen veta varför.

Banankartonger fraktas upp på vinden med jämna och ojämna mellanrum.

Nu var turen kommen till kassettbanden, och det tog ett bra tag att sortera sig igenom alla.

De personliga banden har jag sparat, eftersom jag fortfarande har kvar apparater för uppspelning.

Resten stjälps av.

Många minnen är förknippade med dessa band: Little shop of horrors gjorde vi 1996, och i musikalen 2005 tvingades jag stå ut med en låt av Uggla!

Land of 1000 dances gör att jag ser Mikael Melzén skutta över scenen, ihärdigt tutande solot på sin altsax.

… och alla andra...

Exakt 70 år.

Lördagen den 12 januari 1946 kom vi till Gränna efter vår 14 dagars karantän på Örenäs utanför Hälsingborg.

Vi åkte tåg till Gripenberg som ligger söder om Tranås, och därifrån med buss till Gränna.

Det var ganska sent, men jag var vaken, och när bussen svängde ner mot Ribbagården läste jag med hög röst: "Smälands bank".

Det var en illgrön neonskylt, ”Smålands” stod vertikalt och ”Bank” stod vågrätt därunder. Äldre personer kanske minns den.

Ingen i bussen sa att jag läste fel, eftersom ingen kände till bokstaven ”å”!

Den 13 januari var följaktligen en söndag.

Vi ”visste”, att det fanns isbjörnar i Sverige, eftersom landet ligger långt norrut. Vi gick ner till den helt igenfrusna Vättern, men där fanns bara is, inga björnar.

Där åkte grännaborna omkring på konstiga kälkar söder om hamnen. Det allra konstigaste var att dom stod upp! Det hade vi aldrig sett förr.

Jag minns tydligt, vem som lät mig sitta framme på den konstiga kälken och åka med.

En vänlig man, som tydligt visade, att vi sudettyskar var välkomna i Gränna.

Det är han på bilden, Olle Mathias, en av Grännas mer kända polkagrisbagare.

De allra flesta grännaborna var vänliga och trevliga, men det fanns ett fåtal riktigt fula undantag.

Jag minns vilka de var, men de är avlidna sedan många år.

(PS! 1946 fanns det inga sverigedemokrater, och nazismen var inte på modet just då, men främlingsfientlighet fanns.)

2016 börjar bra.

Musiklivet i Högsby klarar sig riktigt bra, så länge inte ansvariga politiker utsätter det för olika attentat eller grov skadegörelse.

Under 2015 har jag sett och hört Fröviskolans musikal:

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/06/som-en-skrackfilm.html

Jag har bevistat Bergeskans i Högsby kyrka, en alldeles utmärkt tillställning.

Jag har varit på Misteln och lyssnat på Hugo och Willy:

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/11/dom-holl-igang-musiken.html

Jag har besökt Frälsningsarmén I Högsby för första gången för att lyssna på Bergeskans orkester:

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/11/de-holl-igang-musiken.html

Nu inledde jag 2016 med att lyssna på duktiga musiker och sångare i Högsby kyrka.

Fem av dom har jag själv haft förmånen och nöjet att göra musik tillsammans med.

Det var ett rikhaltigt och varierat utbud av låtar, och det var genomgående hög klass på såväl sång- som musikinsatserna. Jag lyssnade på stämsången, och hörde inte vid något tillfälle att stämmorna slirade.

Flera duetter satt perfekt, men jag avstår från att gradera de deltagande solisterna. Skillnaderna var marginella och ingen var märkbart bättre än de övriga.

Alla höll hög klass.

(Ursäkta den usla bildkvalitén)

För övrigt uppmärksammade jag att den lokalaste Ledaren för sverigedemokraterna, Leif Gustafsson närvarade. Jag kan bara hoppas att han uppskattade bönen om flyktingarna och andra inslag på samma tema, som framfördes i ord och toner.

Jag har också noterat, att Högsby kommun är sämst i Sverige vad gäller musik, men då menas inte de insatser som görs trots politikernas våldsamma motstånd.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/04/samst-i-sverige.html

Det skattestödda ”Kulturbruket” håller en fruktansvärt låg musikalisk klass:

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/05/deprimerande.html

Skam är en känsla, som borde få en renässans hos den allians som styr Högsby kommun.