Tack
för igår.
Tack
för att jag blev inbjuden, trots att mitt uppdrag som femkampsledare
uteblev när bara ett lag anmälde sig till femkampen.
Tack
för god mat och dryck, men främst ett tack till alla de trevliga
människor jag hade tillfälle att prata med, ingen nämnd och ingen
glömd.
Sedan
några konstateranden.
Stellan,
Zlatko, Henrik, systrarna Emrin och någon mer tackade för sig.
De
sade sig ha gjort sitt för högsbydagarna.
Det
måste jag respektera, men samtidigt beklaga.
Ja,
jag vet att ingen är oersätterlig, men några är svårare att
ersätta än andra.
Högsbydagarna
måste fortsätta.
Vi
kan inte sluta bara för att vi står på toppen.
Jag
kom med 2013 och ansvarade för Karnevalståget under tre år.
I
år fanns inget karnevalståg, och högsbydagarna blev inte sämre.
Hur
kan vi få högsbydagarna att fortleva under bästa förhållanden?
Alla
vet att det finns tre sorters människor:
1.
De som ser till att saker och ting händer.
2.
De som är med när det händer.
3.
De som undrar vad som hände.
Kategori
3 är överrepresenterad i Högsby kommun.
Alla
vill ha högsbydagarna, men få vill hjälpa till.
Men
ju fler som drar strån till stacken, desta färre strån behöver
varje person dra.
Igår
pratade jag med folk från Berga och Högsby.
Gemensamt
var engagemanget i årets högsbydagar.
Det
fanns inga från Fågelfors, Ruda, Fagerhult eller Långemåla
närvarande att prata med.
Jag
vet inte varför, men det borde man kunna åtgärda.
Det
fåniga bytänkandet från förr kan vi kasta på soptippen.
”Det kvittar vem som vinner, bara inte Högsby gör det” tyckte en ung
dam från Fågelfors för sisådär 30 år sedan när mellanstadiet
hade kommunmästerskap.
Låt
detta vara ett exempel ur historiens skräpkammare.
Låt
oss alla hjälpas åt med högsbydagarna 2017.
Vi
bor ju i Högsby kommun.
Möjligheternas
kommun.
PS!
Bifogar tre bilder från fjolårets högsbydagar.
