Världsklass.

Jag var i Högsby kyrka igår kväll och lyssnade på Anna-Karin Andersson som spelade Piccolatrumpet och flygelhorn, och Noa Edwardsson som ackompanjerade.

Det bjöds en varierad repertoar av olika stycken med G.F. Händel som värdig avslutning.

Extranumret var väl valt: Beethovens nionde.

Som jag konstaterade i fjol: Detta är världsklass!

Jag pratade Margareta Wessel och Åke Nilsson, som båda kan mer om musik än jag.

Om vi tänker oss en trappa där musikerna står högre upp efter skicklighet och kunnande, var hamnar Anna-Karin då?

Den genomsnittlige lyssnaren placerar henne högt upp eller mycket högt upp på trappan, men enligt oss tre är hon redan uppe.

Ett sjuttiotal åhörare kunde ha varit fler.

Anna-Karin är den skickligaste av alla de duktiga musiker som kommer från Högsby kommun.

Än en gång:

Världsklass!

 

Alcoholica.

Igår kväll hörde och såg jag ”Alcoholica” vid Bann Thai.

Jag hade inga förväntningar, men blev mer än positivt överraskad.

De var riktigt bra!

Duktiga instrumentalister och en bra sångare med ett brett register.

Jag hade tänkt säga följande, men en trött ljudtekniker hade stängt av allt.

- Jag är glad att ni ungdomar för vidare Högsby kommuns stolta musiktradition och jag ser fram emot att se och höra er nästa Högsbydag.

 

Nedräkning.

 

Jag har fått frågan varför jag räknar ner dagarna till nästa presidentval i USA under ”Dagens anka”.

Jag avskyr den vidrige gaphalsen, storskrävlaren, hycklaren och lögnaren Donald Trump.

Att han kallar sin reklamplats ”Truth Society” är ett hån mot sanningen.

Han ägnar sig åt utpressning, förnedrar andra människor, hånar statschefer och lägger sig i andra staters angelägenheter.

Han vill bestämma över hela Planeten med sina påfund, infall och idéer.

Den som inte lyder hans minsta vink bestraffas på olika sätt, oftast ekonomiskt.

Hans nationalistiska floskler leder mina tankar till 30-talets Tyskland.

Det kan räcka så.

Downhill Fools.

Jag såg och hörde Downhill Fools igår kväll och de genomförde en bra spelning.

Centralfiguren Mark gav allt och lite till. Hans röst passar till deras repertoar.

Mattias har utvecklat sin teknik ytterligare, för att inte tala om Oliver! Hans basspel är rörligt och följsamt.

Andreas Almqvist skapade ett rejält tryck med sitt trumspel. Han kan sitt – och lite till.

Jag blev positivt överraskad.

Fortsätt så!

 

Bergeskans.

Jag har lyssnat på Bergenskans förstärkt med Magnus Petersson och en trummis (?).

Jag hade planerat att ropa ”Publiken kräver Te dans mä Kalstatösera” men si, de började med den låten.

Jag noterade besviket att de hade sänkt tempot till vanligt dansbandstempo.

Så var även fallet med de flesta av Sven-Ingvarslåtarna.

De spelades i ett ganska jämntjockt tempo.

Frågan är varför?

1. De är vana vid sin trummaskin och dess tempo.

2. De får problem med sången vid högre tempo.

3. De vill att publiken ska hänga med lättare i låtarna.

4. ???

Det må vara hur det vill med den saken, men min besvikelse finns kvar.

I övrigt gäller som alltid, att den individuella sången är deras styrka.

 

Elevbandet.

Jag har lyssnat på Kulturbrukets elevband.

Dom är, som namnet säger elever.

Torbjörn Nilsson f.d. spelare i IFK Göteborg lärde mig ett uttryck:

- För att lyckas måste man våga misslyckas.

Dessa elever vågade.

Det måste vara nervöst att framträda inför en stor publik på Högsbydagen.

Det fanns misslyckanden, sången slirade bitvis, men det fanns de som lyckades.

Hos som spelade trumpet lyckades.

Hon som spelade munspel lyckades.

Hon som spelade solo på sin gitarr lyckades.

Och några till.

För att ni ska bli bättre krävs att ni övar, övar och övar.

Musik måste vara roligt, annars övar man inte, och då blir man inte bättre.

Christian har gjort en bra insats när det gäller er.

Till sist, än en gång:

- Ni vågade misslyckas.

Fortsätt med det!

 

Högtryck!

Jag såg och hörde Högtryck sent igår kväll, och de skapade verkligen högt tryck.

Skickliga musiker och utmärkta sångare är en nödvändig och bra grund. Observera att alla utom Karin har gått på Fröviskolan och dessutom har de medverkat i en eller flera musikaler. Allas rutin kändes i luften.

Högtryck var väl samspelta, och de satte allt. (Jag noterade bara en miss i en modulation!)

Låtvalet präglades av igenkännandets glädje och den ska inte underskattas.

Jag kände igen nästa alla låtar, kunde tralla med i några, men publiken sjöng, hoppade och klappade med i allt.

Som sagt: Alla är skickliga och utmärkt bra, men jag ger ändå ett extra plus till Elias Värnlund som tog ett stort ansvar på klaviaturen och skötte det med den äran.

Vår lilla kommun med Fagerhult, Berga, Ruda, Drageryd, Björkshult och Högsby har än en gång visat sig kunna leverera högklassig musik!

Jag förväntar mig att Högsbydagarna 2026 presenterar ett ännu bättre Högtryck.