Bästa "Luffaren" någonsin!

Igår kom jag tillbaka till Högsby efter att ha åkt ur division III med Blomstermåla Bridgeklubb.

Det var väntat, och det gjorde inte så mycket, när jag fick veta, att HIK hade tagit steget upp i trean.

Jag ringde Gabben och fick veta, att jag och min gitarr var välkomna till Mejeriet.

Där framförde vi ”Luffaren”, jag och alla de som på olika sätt har bidragit till denna historiska framgång för Högsby IK.

Till min överraskning fanns det många bra och mycket goda sångröster i HIK:s seniortrupp, och alla skruvade på full volym.

Jag hörde knappt min gitarr!

Jag trodde inte, att jag skulle få uppleva en så positiv stämning. Mejeriet dånade!

Sammanfattning:

ALDRIG tidigare har ”Luffaren” suttit så bra, och genljudit med sådan övertygelse.

Tack för att jag fick komma och vara med om denna härliga stämning!

Gratulerade till framgången gjorde jag muntligt och på plats i Mejeriet.

En trotjänare.

Vår televisionsapparat har tjänat ut.

Vi minns inte när vi köpte den, men vi vet säkert, att framlidne Jan-Ove ”Titti” Backlund tittade på den vid millenieskiftet och på fullt allvar deklarerade, att en så gammal TV inte skulle klara sig på 2000-talet.

Den var garanterat 25 år gammal, troligen närmare 30.

Nu har Friberg levererat oss en smal-TV.

Är den av samma höga kvalitet som vår gamla, så var det nog den sista vi köpte.

Ören och kräftor.

Igår åkte jag och Ina till Gränna. Syrran hade med hjälp av bekanta organiserat ett antal örenkräftor samt ett flytetyg kallat flotten. Det var dock ingen flotte, utan två pontoner med ett påsatt golv bestående av ett antal nitade plåtar samt reling och en liten motor. Ägaren och ”kaptenen” Pelle Nykvist syns bakom mig. Två bord och sex stolar fanns ombord.

Vi var ute i nästan 5 timmar i ett underbart sommarväder. Bilderna är tagna i kanalen mellan sjöarna Ören och Bunn, och John Bauer hade stortrivts.

En sådan tur gör man inte om i första taget, och inte heller har man sådan tur med vädret.

Ett stort tack, till Syrran och alla andra, som bidrog till en minnesvärd afton.

Bilderna får tala.

 

Vi var bra.

Detta är inte skryt och skrävel.
Det är ett objektivt konstaterande:
Vi var  bra!
Vi gjorde en härlig spelning på Blomsterrocken.
Publiken trivdes.
Vi trivdes.
Vädret var med oss.
Arrangörerna och ljudteknikerna var vänliga och tillmötesgående.
Vi kommer gärna tillbaka.

Nu - och då.

Den 16 juli hade vi hunnit till Nürnberg. Det var i Nürnberg, som NSDAP höll sina partidagar och massmöten, men det var också där, som rättegången mot de nazistiska krigsförbrytarna hölls 1945-46.

Vilka av bilderna som jag tog, och vilka som är från 1929 torde framgå med tydlighet. Vad som inte framgår är, hur imponerande detta ofantliga skrytbygge är idag, helt utan hakkorsflaggor och nazister.

Ytan mellan läktarna motsvarar drygt sex fotbollsplaner, och att stå på Adolfs tribun och blicka ut gav mig en egendomlig känsla.

Hur var det att stå där 1929, när det var packat med folk?

Det funderade jag på ett tag.

DEN semifinalen.

Den 8 juli befann vi oss i Berlin.

Vi hade fått bra tips om ett område nära Warschauer Straße med många bra matställen. Vi hittade ett och väntade på semifinalen mellan Brasilien och Tyskland med god mat och dryck.

Ni, mina läsare, kan ju FÖRSÖKA föreställa er den stämning och det jubel och de vrål som vi upplevde under denna historiska match (vi bidrog lite själva).

Obeskrivligt.

Oförglömligt.

Dom övriga matcherna, inklusive finalen, kommer en bit efter, nästan som en antiklimax.

Ravensbrück 2.

Här kommer andra och sista delen av mina bilder från Ravensbrück.

Texten ”Krematorium 1943-45” berättar, att man anlade en värdig gravplats för offren.

De okommenterade bilderna talar för sig själva.

Om du tycker att det är vidrigt, motbjudande och frånstötande att se dessa bilder ska du veta, att det är betydligt värre på plats.

Ett ohyggligt starkt minne från vår resa.

Bekämpa och bemöt alla, som sprider förakt, avsky och hat mot andra människor, oavsett vilket politiskt parti de företräder eller vilken sajt det gäller!

Det får inte hända igen!