Omtumlande.

Som de flesta av mina läsare vet spelade jag med i The Fox Hunters under min ungdomstid i Gränna.

Någon må ha läst ”Musiken och jag” på min blogg av nyfikenhet eller intresse.

Vi spelade in en enda skiva.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/09/jag-och-musiken-32.html
Jag letade efter och hittade några band från 60-talets Jönköping, The Hoods och The Caretakers, och plötsligt dök den här upp

https://www.youtube.com/watch?v=bUfgQkPcDMk
Döm om min förvåning, när jag hittade ”The Twomp” på Nätet.

Ja, det ÄR vår inspelning. Tvivlare kan kolla med mitt original.

Vem i hela Internet befattade sig med att lägga ut den?

Vilka 977 personer i hela Internet har haft nöjet/anledning/tid/lust att lyssna på den?

Vem på Planeten har lämnat omdömet:

WOW...this is as good as the Ventures version...LOVE IT!! Hugzzz for the Arne man

Hon ser ju helt normal ut!

Dom inspelningar jag själv har lagt ut har knappt 100 visningar.

Det här sover jag inte gott på.

Ändå känns det riktigt smickrande.

Några av Planetens invånare lyssnar på oss efter ett knappt halvsekel.

Det hade jag ingen aaaaaaning om då.

Ishotellet.

Som framgår av diplomens datering är det idag 15 år sedan Ina och jag övernattade i Ishotellet, Jukkasjärvi.

Ishotellet startades 1990, så vi var inte ens bland dom första.

Detta var våra tre barns 50-årspresent till Ina.

Minnesvärt.

Ett solvarv i Gränna.

Mina bloggläsare i Gränna med omnejd är bekanta med det som presenteras i årets ”Ett solvarv i Gränna”, ”Grenna hembygdsförenings” årsskrift, och för mina övriga läsare presenterar jag lite fakta (må tolkas som skryt) om hur jag höll igång musiken 1965.

Ingen av oss var musiker, men vi kunde härma dom som var bättre än vi, och det höll några år.

Ja, vi hade roligt.

En utförligare beskrivning finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/05/jag-och-musiken-1.html

och framåt i tiden, om du nu skulle vara intresserad.

Språktest? Nej tack!

Jag tittade igenom de papper jag beställde kopior av från Riksarkivet förra året och konstaterar att jag, min mor, morfar och mormor ansågs kunna tala, läsa och förstå svenska språket.

Däremot stavade komministern fel till mitt namn, min mors namn och tjeckiske.

På den tiden aktualiserade folkpartiet inga kunskapskrav i svenska, och en snäll kyrkans man släppte igenom min mormor.

Vi blev svenska medborgare 1953.

Exakt 100 år.

För 100 år sedan, den 2 februari 1915 blev min morfar, Karl Schneider, inkallad som korpral i Österrikiska armén, 92. regementet. Han var då knappt 25 år gammal.

Österrike-Ungern var en stormakt i Centraleuropa och Böhmen tillhörde då Österrike.

Karl Schneider överlevde Första Världskriget.

Bidragande var kanske hans devis ”jag är hellre feg i fem minuter än död resten av mitt liv”.

Den 14 januari 1915 hade han gift sig med min mormor, Klementine Beitler, och den 19 september samma år föddes min mor, Margarete.

Han såg sin dotter först den 28 oktober 1919, då han kom tillbaka från krigsfångenskap hos britterna.

(Kartan visar dåvarande Österrike-Ungern.)

Att efterlikna.

Jag har sett upp till Paul McCartney i måååånga år.

Jag försökte spela bas som han, och klarade en del.

Jag försökte sjunga som han och lyckades nästan någon gång.

Jag försökte efterlikna hans frisyr, men lyckades inte riktigt.

Notera, att Paul McCartney varken hade skägg eller mustasch.

Det har jag.

Man försöker på ett eller annat sätt efterlikna sina idoler, och dom man ser upp till.

Jag har försökt räkna ut, vem som är Rickard Jomshofs stora förebild; personen han vill efterlikna, men Rickard Jomshof har liksom Paul McCartney varken skägg eller mustasch.

Jag får fundera lite till..

200 000 besök!

Det här kunde jag inte drömma om, när jag startade min blogg i januari 2008.

Jag fuskade och skrev in 40 besök i räknaren, så att det inte skulle se så ödsligt ut för mina fåtaliga besökare.

Nu har jag över 200 000 besök. Ja, jag vet att det finns de som har fler, men det här räcker gott för min del.

Som mina trogna läsare har märkt, så har musiken varit, och är fortfarande, en del av mitt liv. Jag har säkert inte sagt sista ordet om Ewa Engdahls arkebusering av vår kommunala musikskola; ett ovanligt korkat sätt att locka barnfamiljer till Högsby kommun.

Jag har ingenting till övers för nazister, fascister, rasister, homofober, islamofober, främlingsfientliga och sverigedemokrater. Jag kan inte tänka mig att pruta på alla människors lika värde, och ser med avsky de uttalanden som bland många andra vår andre vice talman Björn Söder gör.

Jag återkommer,

Var så säker på det!