Lyckad Pubafton

Visst kan det uppfattas som skryt och skrävel, men vi var bra igår på Värdshusets Pubafton, bitvis riktigt duktiga, och i några låtar mycket bra.

Det är alltid roligt att göra musik, men en bra publik höjer oss musikanter, ungefär som hemmapubliken kan lyfta sitt lag.

Visst förekom det några fel och fadäser, men Zlatan missar också en och annan passning.

Gästartisten Patrik Strömer höjde nivån rejält både med sång, gitarr- och munspel, och naturligtvis med sin saxofon, som Lennart Pettersson lärde honom spela långt innan Ewa Engdahl nödslaktade den kommunala musikskolan.

Så kul det hade varit med en elev i sjuan eller åttan som hade kunnat tuta lite i en lur! Det hade inneburit en klar förstärkning, men så är det inte!

Härnäst spelar vi utanför församlingshemmet den 21 maj.

Vi får öva in några nya låtar till dess.

(PS! Det finns några berömmande ord på Facebook.)

Tack för dom orden!

Den här insändaren fanns i gårdagens OT samtidigt som den sverigedemokratiske riksdagsmannen Mattias Bäckström Johansson ansåg sig ha besvarat en fråga i min tidigare insändare.

Det hade han inte.

Jag värdesätter den uppskattning och uppmuntran jag fick av Elisabeth Pettersson i Berga.
(Jag heter Heinz-Günther Strömer. Hans Gunnar Strömberg var ironiskt menat.)

Nej, jag tänker inte sluta kritisera SD.

Jag kan inte finna någon anledning att hålla tyst om ett parti som sprider hat och vars ledare ägnar sig åt detta:

https://www.youtube.com/watch?v=Fzc7B66w8Tw

Jag sjunger hellre denna text till samma melodi:

Jimmie sjunger fula sånger

sha-la-la-la-la-la-la-la-la

Jimmeie visar ingen ånger

sha-la-la-la-la-la-la-la-la

Jimmie hånar och förnedrar

sha-la-la-la-la-la-la-la-la

Väljarna sin Jimmie hedrar

sha-la-la-la-la-la-la-la-la

Världens längsta uppsats.

Några gånger under min tid som lärare på Fröviskolan hände det, att jag fick bra idéer.

Det här var den första.

Eleverna i klass 9B skulle skriva ”Världens längsta uppsats”.

Den blev ungefär 350 meter lång, men Guiness tyckte inte om formatet, så det blev bara ett världsrekordförsök.

Detta gjordes före ordbehandlarens tid. Eleverna skrev på skrivmaskin, bladen plastades och klipptes i rader, som klistrades ihop och rullades upp på tomma rullband.

Mycket pyssel, men entusiastiska elever skriver mer och bättre.

Ingvar Gunnarsson skrev naturligtvis om oss i positiva ordalag, och så hamnade klass 9B i både Aftonbladet och Expressen.

Jag har varit på tre klassträffar med dessa mina f.d. elever.

Det var en riktigt härlig samling ungar från Berga och Bockara.

Några av dom har jag kontakt med då och då: Sammy, Marie-Louise, Anette, Yvonne, Thomas och Kristina.

Som synes har rullbanden inte hållit i 40 år, så nu hamnar dom på soptippen.

Mina minnen finns som alltid kvar.

PS! Bilden är ur Aftonbladet. Det är självklart Stefan Ekström och Mats Åborn, som befinner sig i framkanten.

Heinz fyllde 40.

Under min röjning har jag kommit fram till 1981, då jag firade min 40-årsdag. Våra barn hade inga kusiner annat än på fosterstadiet, men jag sparar alla gratulationerna till min eventuella 80-årsdag, när jag i så fall firar dubbelt så många år på Planeten.

Den bästa presenten var nog den här, som min svåger förärade mig.

Ett minne för livet.

Tack en gång till Inge, så här i efterhand.

Ishotellet? Jajamen!

För sexton år sedan vaknade Ina och jag upp i Ishotellet, Jukkasjärvi. Ina hade fått denna resa och övernattning som 50-årspresent av barnen.

Ett minne för livet, och en strålande vinterdag med besök i Jukkasjärvi gamla träkyrka.

En annorlunda present på 50-årsdagen.

När jag fyllde 50 fick jag Beatles-boxen, omfattade 16 CD-skivor. Dom har snurrat några varv...

Tack våra barn!

PS! Naturligtvis har vi lagt ett pussel med Ishotellet.

Fler fünd.

Som mina läsare har förstått håller jag på med en oerhörd rensning av sådant som en gång bedömdes som värt att spara.

Ett förnämligt fünd gjorde jag igår, och idag gjorde jag några till.

Bilderna från Motell Filbyter, som låg mellan Linköping och Norrköping, torde vara tagna mars eller april 1964.

På den ena bilden poserar vår kompgitarrist Jocke och jag.

Jocke är den person på Planeten som jag har gjort mest musik tillsammans med.

Jocke har friskat upp mitt minne: Bilderna togs efter vår seger i  radions twistbandstävling i Norrköping tisdagen den 17 mars 1964. 

En utförligare redogörelse för denna meriterande händelse finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/08/jag-och-musiken-23.html

Tack för hjäpen, Jocke!

På den andra bilden ses The Fox Hunters: Jocke, jag, Staffan och Leif.

Islandströjorna hade vi dels för att inte frysa i VW-bussen Siegfried I (kallad Sigge), dels för att väcka uppmärksamhet.

Uppmärksamhetsbehovet styrks också av de löjliga huvudbonaderna och solglasögonen, men det gjorde nytta.

Folk kände igen oss.

Den tredje bilden är från Evertsberg första veckan i mars 1961.

Det fanns gott om musiker på 2.Batt och så jag, som hade en gitarr.

Resten finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/05/jag-och-musiken-8.html

Ett fünd.

Jag röjer rejält bland det vi har sparat, det som man ibland tycker kan vara ”bra att ha”.

Sex gånger hittills har en fullastad LRB 478 körts till tippen.

Nu hade turen kommit till att titta igenom gamla brev mm.

Då fick jag en glädjechock.

Där låg bland många gamla fina minnen den här biljetten, som påminner mig om en oförglömlig kväll.

Jag och tre andra grännagrabbar och några tusen till fanns där.