75+

Så är då min 75-årsdag förbi och vi är tillbaka i Högsby igen.

Ännu en gång tack till alla gratulanter: Mina släktingar, mina närmaste vänner, alla f.d. trevliga elever och alla övriga bekanta.

För ett halvt sekel sedan fyllde jag 25 och låg sjuk. Jag uppvaktades av fyra personer: min mormor och morfar, en god vän till vår familj samt vår kompgitarrist Jocke.

Ina tänkte som så ofta ett steg längre och bad att få köpa ett glas märkt Operabaren, ett vackert minne från tisdagskvällens firande. Hon fick det utan att behöva betala, och kyparen frågade varifrån hon kommer.

Svaret ”Högsby” följdes av konstaterandet ”då känner du Rille Hedebäck”, och det gör hon ju.

Att världen är liten bevisas av att min gode vän Peter Svärd gratulerade från Kroatien. Strax därpå gratulerade min f.d. elev Annelie Ekberg (f.62). Hon hade träffat Peter i Kroatien och han hade upplyst om fakta.

Peter och Annelie höll ihop på 80-talet.

Nu ser vi i familjen Strömer framtiden an med tillförsikt och förhoppningar. Vi firar nog Edvards 18-årsdag om två år och kanske Inas och mitt guldbröllop om tre år liksom Patriks 50-årsdag och Inas 70-årsdag.

Än en gång tack för en oförglömlig 75-årsdag, med det största tacket riktat till Patrik, Suzanna, Edvard, Georg och sist men inte minst Ina.

50 år = ett halvt sekel.

Idag är det exakt 50 år sedan jag träffade Ina. Jag har tidigare beskrivit händelsen på min blogg

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/06/summer-of-66.html

Ina och jag åker till Gränna och Syrran för att bege oss till den plats där vi träffades för ett halvt sekel sedan.

Jag vill veta hur det känns att vara på samma plats igen, helst vid ungefär samma klockslag.

Ina också.

Sedan fortsätter att hålla ihop.

40 år.

I dagarna är det 40 år sedan vi flyttade in här på Ringvägen 3A. Jag minns inte datum, men det bör ha varit den 4 juni, för vi använde lördagen och söndagen (5 och 6) till att flytta.

Cissan och Caroline fick vara hos morfar, mormor och moster i Karaby, men Patrik gick i förskolan och var kvar.

Vår röda VW-68 EPR 346 gjorde många resor mellan Ringvägen 13 och 3A. Det fanns ingen hiss, och jag räknade ut att jag besteg Kebnekaise under de dagar vi flyttade.

Ett säkert minne är, att Nils Gustaf Johansson fernissade (kanske lackade) golvet i vardagsrummet kvällen före inflyttningen.

- Har jag lovat att det ska vara klart, så blir det klart, sa han, och fortsatte lugnt sitt arbete.

Golvet var torrt dagen därpå.

Vi hade 5 rum och kök, och hyran var 975:- i månaden.

Patrik fick sitt rum längst bort, sovrummet var i mitten och Cissan och Caroline delade rum och hade en våningssäng.

I det lilla rummet hade jag det jag behövde för mitt jobb på Fröviskolan, och det blev en hel del med tiden. Något finns kvar, men det allra mesta är borta.

Mellan köket och matvrån var det skåp för glas och porslin.

När vi var klara åkte vi till Kalmar och såg matchen Kalmar FF – Hammarby IF.

Hur den slutade har jag glömt.

1990 totalrenoverades hela huset i två omgångar, och vi bodde i 3B i tre månader.

När vi flyttade tillbaka hade vi 4 rum och kök, men då var Patrik utflugen och behövde inget rum hos oss.

Nu är det bara Ina och jag i några år till.

Att den vackra tavlan är målad av Paul Lager ser nog de flesta.

Jodå, vi skötte oss.

Vi gjorde en hyfsat bra spelning igår. Det fanns en lucka efter Elias, och den fyllde jag inte ut riktigt.

She loves you, Twist and shout och Goodningt sweetheart satte vi riktigt bra, och som helhet är jag nöjd med vår insats.

Några detaljer klickade, men det gör det alltid och för de allra flesta andra också.

Nu har vi i Strömers Sista Pack bara två spelningar att se fram emot, i Uranäs i augusti och Fagerhults hembygdsgård den 4 september, då prästen Emilsson vill ha lite gammal god rock'n roll.

Vi du engagera oss, så ring mig!

Är vi lediga och inte har annat för oss, så kommer vi.

Vi har roligt när vi gör musik.

Ett fünd!

Jag hittar många gamla minnen när jag får igenom allt jag har sparat på mig under åren i Högsby.

Dom flesta är personliga, men det här förtjänar att visas som en liten påminnelse om svunna tider.

Året var 1981.

Jag hade elever från andra byar än Högsby som uttryckte sin avsky och sitt missnöje, när jag prydde mitt pennfodral med dekalen.

Jag förstår inte varför?

Den är ju snygg!

(Anonyma kommentarer kommer att avvisas)

Drygt 35 år har gått.

I mina rikhaltiga gömmor hittade jag det här något gulnade pappret.

Det innehåller de låtar vi spelade i sporthallen före jullovet 1980.

Möjligen finns det f.d. elever födda 1965-, 66-, eller 67 som minns framträdandet.

Vi var inte dåliga och skämde inte ut oss.

Vi hade roligt!

En noggrannare redogörelse finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/09/jag-och-musiken-36.html

Sju år.

I mina gömmor stötte jag på en samling tidningsurklipp.

Det har gått sju år sedan dess, men jag minns allt med stor tydlighet.

Jag har varit med och gjort en hel del musik men Elvisprojektet är det klart musikaliskt bästa.

Vi var mer än bra.

Presentationen av Elvis var gjord med stor noggrannhet.

Mellansnacket och bilderna bidrog till en utmärkt helhet.

Ja, jag har kvar ALLT, manus, bilder, nötter, stämmorna till kören, ja allt.

Det skiljer jag mig inte ifrån.

Tyvärr lär Elvisprojektet inte återuppstå, men oj, så roligt det var medan det pågick.

Tack till er alla, som var med och gjorde det möjligt.

(PS! Kommunalrådet Ewa Engdahl fick en personlig inbjudan och två bra sittplatser reserverade, men de stod tomma. Hon är uppenbarligen inte mycket för det här med musik.)