Kidnappad.

Igår blev jag ”kidnappad”.

Ja, jag visste att vi skulle iväg, gissade Gränna, eftersom Syrran var involverad, men det vara bara nästan rätt.

Jag hamnade i Örserum en mil öster om Gränna, på Hotell Örensbaden.

Där  hade Caroline och Gunnarbröllopsfesten för 14 år sedan. (Jenny Nilson, Tina Hult och Kalle Berggren var med och känner till stället).

Där hamnade också våra tre barn med respektive och våra fem barnbarn, samt Syrran, hennes två söner m. resp. samt deras tre döttrar.

Inalles 21 personer från 75 år till 2 månader!

God mat, god dryck, helfestlig kväll och lugn övernattning följdes av gedigen frukost i morse.

Cissan hade organiserat det hela på sitt vanliga noggranna och kreativa sätt.

Hon stod för gemensamma övningar, tipspromenad, där alla utom babyn kunde delta, och musikquiz (jag kom sist!)

Sigrid och Asta, 9 och 7 år, har målat muggen. Den ska jag dricka mitt örtte ur om morgnarna.

Erland har gjort pusslet, som visar HG75 (ej HV71).

Det står framför glaset som Ina bärgade från Operabaren på min 75-årsdag.

Joel presenterade en fin och varm filt. Den finns i gungstolen.

Syrran hade författat en lagom elak och lagom snäll dikt till mig, med många poänger, men bäst var John, min äldste systerson.

Han hade gjort en pastisch på Cornelis ”Morbror Frans”.

Han kallade den ”Morbror Heinz”, och framförde den till eget gitarrackompanjemang.

Helt suveränt. 

Mästerligt!

Köpa en present för ett antal tusenlappar kan dom som har pengarna göra, men den här presenten kan jag inte värdera i pengar.

Jag blev imponerad.

Han nöjde sig visst inte med att sjunga om mina goda sidor, nähä, han hittade andra också.

Jag har hela texten, 7 verser, och presenterar den avslutande:

Så från denna gratulant

och amatörmusikant

Grattis, bästa anförvant!

det är sant

Det var ett riktigt trevligt firande, ganska nära hundra.

Extra kul att alla kunde komma och vara med.

Alla vackra sagor har ett slut.

Idag bestämde vi oss gemensamt och i bästa samförstånd för att låta Strömers Sista Pack gå till historien.

Vår spelning i Uranäs den 19 augusti blir vår sista.

Vi skiljs som goda vänner, och tar med oss våra minnen från de här åren.

Hugo och Viktor, som var med från början 2010.

Oliver, som kom med när Anton och Daniel lämnade Packet i februari 2014.

Elias, som kom med för knappt två år sedan.

Tack för att ni ville göra musik tillsammans med mig.

Strömers pack årgång 76-77 återuppstod vid dåvarande Tombstone i juni 2004, på Värdhuset Annandag Påsk 2011 och på Mejeriet Annandag Jul 2014.

Vi är öppna för att återuppstå vid något lämpligt tillfälle.

Värdshuset, ett nyöppnat Mejeri eller Långemåla.

Vi får se.

Det är svårt att sia, särskilt om framtiden (okänd).

Liten miss.

Ja, jag missade den 2 augusti i tisdags!

Slarvigt.

För det var den 2 augusti 1941 som min far tog avsked från min mor, mig och några till för att rycka in till Wehrmacht; ironiskt nog till Landsberg, där Hitler satt fängslad efter Ölkällarkuppen och skrev ”Mein Kampf”

När han fick inkallelseordern tyckte någon av hans kollegor:
- Gå med i partiet, Strömer! Då slipper du komma till fronten.

- Det partiet går jag aldrig med i, svarade Eduard Strömer, och det gjorde han inte heller.

Han fick 5 veckor med mig.

Den 13 december rapporterades han saknad efter strider vid Charkov.

Resten tar jag en annan gång.

Högsbydagarna.

Tack för igår.

Tack för att jag blev inbjuden, trots att mitt uppdrag som femkampsledare uteblev när bara ett lag anmälde sig till femkampen.

Tack för god mat och dryck, men främst ett tack till alla de trevliga människor jag hade tillfälle att prata med, ingen nämnd och ingen glömd.

Sedan några konstateranden.

Stellan, Zlatko, Henrik, systrarna Emrin och någon mer tackade för sig.

De sade sig ha gjort sitt för högsbydagarna.

Det måste jag respektera, men samtidigt beklaga.

Ja, jag vet att ingen är oersätterlig, men några är svårare att ersätta än andra.

Högsbydagarna måste fortsätta.

Vi kan inte sluta bara för att vi står på toppen.

Jag kom med 2013 och ansvarade för Karnevalståget under tre år.

I år fanns inget karnevalståg, och högsbydagarna blev inte sämre.

Hur kan vi få högsbydagarna att fortleva under bästa förhållanden?

Alla vet att det finns tre sorters människor:

1. De som ser till att saker och ting händer.

2. De som är med när det händer.

3. De som undrar vad som hände.

Kategori 3 är överrepresenterad i Högsby kommun.

Alla vill ha högsbydagarna, men få vill hjälpa till.

Men ju fler som drar strån till stacken, desta färre strån behöver varje person dra.

Igår pratade jag med folk från Berga och Högsby.

Gemensamt var engagemanget i årets högsbydagar.

Det fanns inga från Fågelfors, Ruda, Fagerhult eller Långemåla närvarande att prata med.

Jag vet inte varför, men det borde man kunna åtgärda.

Det fåniga bytänkandet från förr kan vi kasta på soptippen.

”Det kvittar vem som vinner, bara inte Högsby gör det” tyckte en ung dam från Fågelfors för sisådär 30 år sedan när mellanstadiet hade kommunmästerskap.

Låt detta vara ett exempel ur historiens skräpkammare.

Låt oss alla hjälpas åt med högsbydagarna 2017.

Vi bor ju i Högsby kommun.

Möjligheternas kommun.

PS! Bifogar tre bilder från fjolårets högsbydagar.

75+

Så är då min 75-årsdag förbi och vi är tillbaka i Högsby igen.

Ännu en gång tack till alla gratulanter: Mina släktingar, mina närmaste vänner, alla f.d. trevliga elever och alla övriga bekanta.

För ett halvt sekel sedan fyllde jag 25 och låg sjuk. Jag uppvaktades av fyra personer: min mormor och morfar, en god vän till vår familj samt vår kompgitarrist Jocke.

Ina tänkte som så ofta ett steg längre och bad att få köpa ett glas märkt Operabaren, ett vackert minne från tisdagskvällens firande. Hon fick det utan att behöva betala, och kyparen frågade varifrån hon kommer.

Svaret ”Högsby” följdes av konstaterandet ”då känner du Rille Hedebäck”, och det gör hon ju.

Att världen är liten bevisas av att min gode vän Peter Svärd gratulerade från Kroatien. Strax därpå gratulerade min f.d. elev Annelie Ekberg (f.62). Hon hade träffat Peter i Kroatien och han hade upplyst om fakta.

Peter och Annelie höll ihop på 80-talet.

Nu ser vi i familjen Strömer framtiden an med tillförsikt och förhoppningar. Vi firar nog Edvards 18-årsdag om två år och kanske Inas och mitt guldbröllop om tre år liksom Patriks 50-årsdag och Inas 70-årsdag.

Än en gång tack för en oförglömlig 75-årsdag, med det största tacket riktat till Patrik, Suzanna, Edvard, Georg och sist men inte minst Ina.

50 år = ett halvt sekel.

Idag är det exakt 50 år sedan jag träffade Ina. Jag har tidigare beskrivit händelsen på min blogg

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/06/summer-of-66.html

Ina och jag åker till Gränna och Syrran för att bege oss till den plats där vi träffades för ett halvt sekel sedan.

Jag vill veta hur det känns att vara på samma plats igen, helst vid ungefär samma klockslag.

Ina också.

Sedan fortsätter att hålla ihop.

40 år.

I dagarna är det 40 år sedan vi flyttade in här på Ringvägen 3A. Jag minns inte datum, men det bör ha varit den 4 juni, för vi använde lördagen och söndagen (5 och 6) till att flytta.

Cissan och Caroline fick vara hos morfar, mormor och moster i Karaby, men Patrik gick i förskolan och var kvar.

Vår röda VW-68 EPR 346 gjorde många resor mellan Ringvägen 13 och 3A. Det fanns ingen hiss, och jag räknade ut att jag besteg Kebnekaise under de dagar vi flyttade.

Ett säkert minne är, att Nils Gustaf Johansson fernissade (kanske lackade) golvet i vardagsrummet kvällen före inflyttningen.

- Har jag lovat att det ska vara klart, så blir det klart, sa han, och fortsatte lugnt sitt arbete.

Golvet var torrt dagen därpå.

Vi hade 5 rum och kök, och hyran var 975:- i månaden.

Patrik fick sitt rum längst bort, sovrummet var i mitten och Cissan och Caroline delade rum och hade en våningssäng.

I det lilla rummet hade jag det jag behövde för mitt jobb på Fröviskolan, och det blev en hel del med tiden. Något finns kvar, men det allra mesta är borta.

Mellan köket och matvrån var det skåp för glas och porslin.

När vi var klara åkte vi till Kalmar och såg matchen Kalmar FF – Hammarby IF.

Hur den slutade har jag glömt.

1990 totalrenoverades hela huset i två omgångar, och vi bodde i 3B i tre månader.

När vi flyttade tillbaka hade vi 4 rum och kök, men då var Patrik utflugen och behövde inget rum hos oss.

Nu är det bara Ina och jag i några år till.

Att den vackra tavlan är målad av Paul Lager ser nog de flesta.