1001 bitars pussel!

För andra gången bara i juli har Ravensburger presenterat extrabitar i sina pussel.

När Ina och jag hade lagt klart ”Berlin bei Nacht”, också det ur Deutschland Collection, fick vi en bit över.

Färgen visar tydligt, att den inte hör hemma i pusslet.

FUMMEL av Ravensburger, tack och lov till vår fördel.

Pragborgen, Hradschin.

Som många av mina läsare vet är jag sudettysk och född i Prag. Min mor gick ofta upp med mig till Hradschin, Pragborgen.

Jag var där 1968 med min mor, Syrran och Ina.

Jag fick ett ganska snäsigt och avsnoppande svar när jag frågade guiden, om det var där man hade kastat ut Masaryk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Masaryk

Trettioåriga kriget började med att två ståthållare kastades ut från Hradschin, råkade jag veta.

De överlevde inte.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Trettio%C3%A5riga_kriget

Jag var också där med Patrik, Suzanna, Edvard och Georg 2014.

Värt ett besök!

1003 bitar.

Jag och Ina har lagt många Ravensburger pussel 1000 bitar.

Nu har vi för första gången lagt ett 1003-bitars pussel.

Inselmuseum i Berlin besökte vi 2001.

Besök det du också vid något tillfälle!

Det är värt ett besök.

Stackars Alfsson!

Det var väl väntat att det skulle komma kritik mot det svenska rättssamhället när det fungerar som bäst.

Jag har INTE varit inne på SD:s hat- , hot- ,och skräpsajter, ens för att konstatera, men det har uppenbarligen Alfsson varit.

Det olämpligt att ifrågasätta rättsväsendet och sprida eget tyckande, "alternativa fakta" och halvsanningar samt desinformera utifrån en personlig åkomma.

Kent Ekeroth är dömd enligt svensk lag.

Att han är sverigedemokratisk riksdagsman innebär bara att han förbättrar statistiken över antalet dömda sverigedemokratiska riksdagsledamöter.

Det är väl inget att bråka om.

Jag bråkar inte om att det regnar idag.

Jag låter det regna.

(Ur OT 20170630)

Bästa presenten.

Det här var den bästa födelsedagspresenten.

Hela historien är betydligt längre än så här, men jag vill inte trötta ut dig.

I de vita bussarna som lämnade Sudetlandet den 19 december 1945 fanns drygt 200 sudettyskar, bland andra vi och George Hans Trapp och hans hustru Hanne.

Vi blev kvar i Gränna när lägret upplöstes den 1 april 1946.

Vi blev mycket goda vänner.

GH Trapp var konstnär, och han kallades alltid Schorsch.

Han och Hanne hade inga egna barn, och jag besökte dom ibland.

Schorsch lärde mig schack, lite gitarr, geometri och annat.

Han kunde mycket förutom att teckna och måla.

Han och Hanne lämnade Sudetlandet 1938, när Nazityskland ockuperade Tjeckoslovakien.

Schorch hade ritat elaka bilder med nazismen som motiv, och han liksom en del andra misstänkte att klimatet kunde bli ohälsosamt.

De stack till Norge, men Schorsch kunde inte hålla sig, utan ägnade sig åt antinazistisk verksamhet där också.

Gestapo hittade honom, och han hamnade i Grini, där man bjöds på mer misshandel än mat.

I Tyskland hamnade han i Flossenbürg, Hersburg och till slut Dachau utanför München.

Han hade den röda triangeln (inte judestjärnan) eftersom han var s.k. politisk fånge.

Hanne hamnade i Ravensbrück. Vi var där 2014, och det var en stark upplevelse.

Båda klarade sig med livet i behåll, och återvände till sin hembygd i Sudetlandet.

Boken ”Das Anlitz der Opfer” (offrens anleten) kom 1971. Den innehåller teckningar, som Schorsch gjorde i koncentrationslägren med pennstumpar på papperslappar.

Min mor och moster fick var sin bok av Schorsch.

Syrran ärvde boken efter vår mor, och nu efter min mosters död fick jag den andra.

Den hade jag uttryckt önskemål om långt tidigare.

Förordet inleds med

”I varje folk finns en bottensats av mindervärdiga människor.”

(Resten må min f.d. elever i tyska slita med. Schergen fick jag slå upp; det betyder ungefär hantlangare, de som utför obehagliga sysslor åt andra.)

Så sant!

(Mer finns på http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2014/07/ravensbruck-2.html

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2014/07/ravensbruck-1.html
Om du känner för det)

Svensk eller inte.

Nu är sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof, han med luggen, igång igen.

Andra än SD förstår inte svensk demokrati, påstår han.

Jag förstår inte SD.

Enligt Jomshof och SD är jag inte svensk.

Jag har bott i Sverige i mer än 70 år.

Där ligger de flesta sverigedemokrater efter.

Jag har 6 betyg = 180 poäng i svenska från min studietid i Linköping.

Jag har undervisat i svenska på högstadiet i 34½ år.

Jag har idag hissat och halat den svenska flaggan.

Jag kan ”Du gamla, du fria”, ”Flamma stolt”, och ”Sverige Fosterland” utantill.

Men jag är inte svensk enligt SD.

Vad är jag då?

Berätta för mig så tydligt som möjligt, du duktige svenske sverigedemokrat, vad jag är!

https://www.facebook.com/irm.se/?hc_ref=NEWSFEED&fref=nf

http://www.dn.se/nyheter/politik/jomshof-sd-till-m-politiker-du-ar-inte-valkommen-i-sverige/

Musikalen 2017.

Låt mig börja så här:

Jag tycker bra om årets musikal.

Efter att ha funderat ett tag och övervägt fram och tillbaka vill jag nog placera den högst på listan av musikalerna efter 2008.

(Jag låter bli att jämföra med dom där jag själv hjälpte till.)

Sommarplågan 2008 var den sista musikalen för min del, och då gick årets nior i förskolan!

Manuset håller fint, handlingen är enkel men begriplig, och dom lokala inslagen, Klebo, Lanhagen, ger naturligtvis poäng.
Det märktes, att niorna tyckte att det var roligt att spela upp sin musikal.

Handlingen i musikalen bygger på ett kommunalt beslut om att förbjuda dans och musik.

Det får mig omedelbart att tänka på Ewa Engdahls exekution av den kommunala musikskolan!

Livet utan musik blir outhärdligt, både i musikalen och i verkligheten.

Jag känner inte igen många av niorna, och kan missta mig, men ”Tilda” stack ut som den klart bästa sångrösten.

Det betyder inte att övriga var dåliga, bara att hon var bäst.

Danserna satt bra, och Elias vräkte på rejält i den avslutande ”Footloose”.

Bäst av låtarna var nog ”Hey Mister, wont you sell me a fake”. Den satt bra.

Jailhouse rock hade mått bra av att sjungas i rätt tonart, men sådant kan hända när nerverna spelar spratt.

Några scenbyten var i längsta laget, men förtar inte helheten.

Många musikinslag spelades med playback i stället för med levande musik.

Några takter i ”Country roads” hade orkestern säkert klarat av.

Skolledningen och alla berörda måste se till att varje år frigöra tillräckliga resurser.

Musikalen är en alltför stolt tradition för att förfuskas.

Upplysningsvis:

När vi gjorde ”Grease” 1992 började vi öva i februari.

Redan på kommunfesten den 25 mars 1992 kunde vi med stolthet presentera ”Sandy”, sjungen av Carla och ”Hopelessly devoted to you”, framförd av Maria. 

Jag tycker att orkestern höll klassen, basisten Liam Forsberg och trummisen skötte sig liksom systrarna Prager.

Vad Andreas och Elias kan visste jag innan.

Kören var bra och gjorde god nytta som stöd åt sångarna.

Tyvärr är det likadant med replikerna varje år.

Man har alldeles för bråttom, och talar till varandra i stället för till publiken.

Fixa till det till i kväll!

Avslutningen (bortsett från det onödiga, löjliga och fåniga suckskrikandet) var fyndig och bra.

Som sagt, en bra musikal.

Traditionen lever!

(Ursäkta den usla bildkvalitén. Lamporna ställde till det.)