Sven Månsson.

När vi kom till Högsby 1973 och jag började min tjänst vid Fröviskolan kände jag ingen utanför kollegiet.

Jag bjöd hem mig till mina elevers föräldrar för att bekanta mig med dem, och för att de skulle veta vem som var klassföreståndare för deras barn.

Detta initiativ togs väl emot och jag besökte alla utom en.

Jag var hemma hos alla i Högsby, jag åkte till Ruda, Allgunnen, Huseby, Valåkra, Sinnerbo, Strömsnäs, Ekeby och naturligtvis även Torp.

Sven Månsson tyckte att inte bara jag, utan också Ina och våra två barn, Patrik, 3 år och Cissan, knappt året var välkomna som gäster.

Sven var den ende av föräldrarna som visade gästfrihet på detta sätt.

Hans generositet bestod även i att jag fick livstids tillstånd att hugga julgranar på hans mark.

Jag frågade inte om det var hans eller min livstid, men hans är slut.

Sven var en skicklig yrkesman, vänlig men bestämd och han hade alltid tid att byta några ord med mig.

Sven är borta, mer saknad av andra, men hans minne finns kvar.

 

Sammanfattning

 

Sammanfattning:

I mars 1959 stod jag för första gången på en scen och gjorde musik tillsammans med andra musikanter.

Det har blivit uppskattningsvis 1400 - 1500 framträdanden sedan dess, kanske fler, allt från Revsudden, Bergkvara och Olofström i sydost, Växjö i söder, Varberg, Borås, Eggvena och Karlsborg i väster och Motala, Linköping, Norrköping och Stockholm i norr, men de flesta i Gränna, Huskvarna, Jönköping och övriga Jönköpings län.

Jag har upplevt allt mellan fiasko inför tusen personer till succé inför mer än 1200 åskådare.

Jag har spelat dansmusik för åtta (8) personer!

Jag var aldrig den främste, i bästa fall tvåa, oftast trea, men jag gjorde mitt och oftast var det OK, några gånger bra.

Jag har fått många vänner och bekanta genom musiken, främst Jocke, Leif och Staffan i The Fox Hunters, och såvitt jag vet inte en enda fiende eller ovän.

Högsbydagen var finalen, och en värdig sådan.

Numera spelar och sjunger jag mest ensam för mig själv, men vill du att jag ska spela för dig och din publik så ring 20075.

Jag behöver ingen ersättning, eftersom jag tycker att det är roligt att fortfarande kunna ta några ackord och toner.

Hör av dig!

Finns utlagt.

 

Idag är det fyra veckor sedan Strömers Pack gjorde sin sista spelning.

Mina minnen finns kvar, men kanske inte dina.

Det kan du kolla genom att gå ut på Internätet och söka efter Strömers Pack 2023.

Där finns alla 14 låtarna från spelningen utlagda.

Du som förstår dig på fotboll bättre än musik ska få lite hjälp med bedömningen av dem som var med:

Marcus Högquist – given i landslaget.

Magnus Petersson, Hugo Lundström och Michael Bergeskans – allsvenskan.

Christoffer Johansson, David Fredriksson, Andreas Askebring och Patrik Strömer – minst superettan.

Dessa åtta skickliga musiker har en sak gemensamt:

De har varit elever på Fröviskolan.

Alla ni som finner nöje i att smutskasta Högsby kommun:

Betänk detta!

Lycka till!

Roligt att se, att musiken lever i Högsby.

Lycka till med er satsning, grabbar!

Det är inte min musik (jag är för gammal), men ha så roligt ni kan med er musik.

Se till att sjunga också!

Jag vet att tekniken idag ger utmärkta möjligheter att fuska med sång och musik, men försök att producera en äkta vara.

 

Tack alla!

 

Hej på er alla mina Facebookvänner.

Jag är glad, tacksam och överväldigad av alla gratulationer jag fick igår.

Jaja, jag vet att det rör sig om ett klick, men ändå.

Susanne Åströms gratulation satt väldigt nära hjärtat, och flaggan finns kvar.

Camilla Olofssons värdesatte jag också högt.

Jag finns i era minnen, liksom ni finns i mitt, de flesta är f.d elever, men många är från min barn- och ungdomstid i Gränna, några är musikanter från den tiden, betydligt bättre än jag och några till.

Jodå, jag hade en bild av er, varenda en, även om en del bilder är gamla.

Har ni samma tur som jag har haft kan ni också bli 82 år.

Ni kanske hör av er om ett år....

Saknad.

Med sorg och saknad noterar jag att ännu en av mina f.d. elever inte finns bland oss längre.

Pär var en gladlynt och positiv elev.

Jag kallade honom ”Son of a clipper man” (Jfr. Dusty Springfield) eftersom hans far, Hans Hammarlund var frisör i Berga.

Mitt sista minne av Pär som elev var att han fick slå tärning om sitt slutbetyg i svenska.

Jag bedömde honom som 3,5 och eftersom det betyget inte fanns slog han tärning och fick en fyra.

Han och hans dåvarande sambo bodde här på Ringvägen 3A ett tag, och hon hjälpte oss i Fröviskolans första musikal, Cats” 1988, genom att ta hand om pianot.

Pär bodde senare på Lyckhemsgatan i Jönköping, där jag själv hade bott två år under min gymnasietid.

Han hörde ofta av sig, och var mer än en f.d. elev.

Jag betraktade Pär som en god vän.

Pär är den tredje eleven i den klassen som är borta.

En trampades ihjäl i Kristianopel och en omkom i tsunamin.

För mig känns det fel att mina f.d. elever går bort före mig.

De ska ju ha mer tid kvar på Planeten.

 

Tante Erika.

Idag är det 100 år sedan min moster, Tante Erika, föddes.

Hon dog den 18 mars 2017.

Hon levde ett långt liv, fyllt av umbäranden, besvikelser och sorg men även glädje

Hon hamnade i ett arbetsläger hos tjeckerna 1945.

Hon kom till Gränna 1946, men återvände till Tyskland.

Hon överlevde make och barn med mer än 30 år.

Hon kom till Gränna nästan varje sommar med familjen och hälsade på hos oss.

Vi besökte henne ofta.

Hon är borta, men minnena är kvar.

Meine liebe Tante Erika.