Klass fem.

Bakre raden från vänster:

Jan Vallmo (?), Karin Johansson (!), Ingemar Holmkvist (?), Gull-Britt Johansson (†), Olle Holm (†), Birgitta Zetterström (?), Urban Palm (!), Berit Andersson (?), Gun Johansson(?) och Nils Jarenskog (†)

Mellanraden: Anita Halwar (?), Ulla Andersson (?), Lisbet Sjö (?) Jane Granbom (!), Katarina Jarenskog (?) och Mirjam Olofsson (?)

Främre raden: Lars-Göran Johansson (!), Karl-Gösta Karlsson (?), Jan Dahlström (†), Heinz-Günther Strömer (!) och Göte Johansson (†)

(†) betyder att jag vet att personen är avliden.

(!) betyder att jag vet att personen är i livet och blir 80 år i år.

(?) betyder att jag inte vet vilketdera.

Du som har kunskap må upplysa mig i en kommentar, eller ring 0491/20075.
Annars e-post till hgstromer@telia.com

Jag och musiken 49.

Alltsomoftast går mina tankar tillbaka på svunna tider, särskilt nu när framtiden är oviss och nutiden enformig.

Igår lyssnade jag igenom låtarna på Gerry and the Pacemakers LP ”How do you like it”.

Gerry and the Pacemakers var goda vänner med The Beatles och de var också från Liverpool.

Gerry and the Pacemakers hamnade på listorna lite före the Beatles.

Dom låg etta i april 1963, och efterträddes då av the Beatles ”From me to you”.

Vi tyckte om Gerry and the Pacemakers.

De överträffades snart av andra och bättre band som The Hollies, Kinks, Zombies med flera.

Vi klarade av att härma deras låtar, och hade åtta av dom på repertoaren.

Några av dom sjöng och spelade jag igenom för mig själv igår.

De fanns där.

Den vi tyckte bäst om var ”You’ll never walk alone”, men den var några meter över vår förmåga.

Vi hade inga stråkar, och plusackord kände vi inte till då.

Att Liverpool FC har låten som signatur blev mig bekant långt senare.

”Tipslördag” fanns inte ännu, och vi visste väldigt lite om engelsk fotboll.

Alltid kul att tänka tillbaka på svunna tider, särskilt dom glada.

Frövi IP

Det här visar att allting har ett pris.

Jag har inga synpunkter på rätt eller fel, bra eller dåligt.

Andra må tycka vad de vill.

I mitt medvetande finns Frövi IP.

Inget annat.

Från 1973 och i all framtid.

(Ur OT 20200303)

20 år.

 Som framgår av diplomens datering är det idag 20 år sedan Ina och jag övernattade i Ishotellet, Jukkasjärvi.

Ishotellet startades 1990, så vi var inte ens bland dom första.

Detta var våra tre barns 50-årspresent till Ina.

Minnesvärt.

Hjärtan.

På alla hjärtans dag äter Ina och jag grishjärtan enligt Omas recept, med knödel till.

En av fördelarna med flera kulturer i Sverige.

Mumsa!

75 år

Det är ingen tillfällighet att jag lägger om det här pusslet just nu.

Det är Frauenkirche i Dresden jag lägger.

(Staden heter inte Drässdänn, som en del svenska reportrar tror)

Det är 75 år sedan Dresden ödelades i en fruktansvärd eldstorm.

Staden bombades sönder och samman och brann upp.

Mor och moster har berättat för mig, att man såg eldskenet på himlen 70 km därifrån, i Graupen där vi bodde då i Sudetlandet.

Ungefär som om vi i Högsby skulle se att Kalmar brann upp.

https://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/slag-under-andra-varldskriget/400-000-brandbomber-forvandlar-dresden-till-ett-hav-av-laagor

Detta inlägg säger inte allt, men det mesta.

Britterna hade det dåliga omdömet att adla den tappre flygarhjälten Artur Harris, (Sir Harris!) för att han från hög och säker höjd beordrade bombning av människor, som inte kunde försvara sig.

Ja, jag vet vem som startade kriget.

Ja, jag känner till Blitzen i London.

Jag förstår bombningarna av Hamburgs hamn, Mercedesverken i Stuttgart, BMW i München, Stålverken i Ruhrområdet osv.

Jag inser inte det strategiska värdet av att totalförstöra Dresden.

Det var 2½ månader kvar av kriget.

Det var som att sparka ihjäl en försvarslös liggande och sårad.

Inte tappert.

Bara meningslöst och grymt.

130 år

Idag för exakt 130 år sedan, föddes min morfar, Karl Schneider i

Österrike, nära den tyska gränsen i Sudetlandet,


















som senare blev en del av Tjeckoslovakien

Han överlevde Första Världskriget. Han stred nämligen enligt följande rättesnöre:
"Jag är hellre feg i fem minuter än död resten av mitt liv”.

Alltnog, vi kom till Sverige och hamnade i Gränna, där han avled den 31. juli 1968.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2018/07/exakt-50-ar.html

Många episoder med honom närvarande dyker upp i mina tankar alltsomoftast.

Han hade sin speciella humor, och jag fick nog med mig en hel del.

Hans minne finns bevarat.

OBS! Han var naturligtvis Syrrans morfar också, fast inte lika länge.