Värmeverket.

 

Detta värmeverk har värmt oss uti alla våra år.

Det värmt oss ifrån höst och genom vinter fram till vår.

Men nu kommer varma vattnet ifrån pannor vi ej ser

Detta verk är överflödigt, det behövs nu inte mer

För nu är det slut på gamla tider ja nu är det färdigt inom kort

Nu ska värmeverket rivas nu ska värmeverket bort

Ingenting finns kvar för alltid, inget står i alla dar

Snart är värmeverket rivet och då finns det inte kvar.

Ner i Lanhagen fanns hockeyrinken förr naturligtvis

Jag fick nycklarna till verket för att kunna spola is.

Det var kanske åttiofyra eller var det åttiotre?

Du kan kolla med Pär Olsson för jag vet att han var med.

Olle Nordahl skötte verket och vi möttes då och då

för hans gotlandssnack var alltid lika kul att lyssna på.

Han är borta liksom verket, dom har rivit många dar.

och nu är det hela över nu finns bara platsen kvar.

(Musik: Stuart Hamblen, text: Ina och H-G Strömer)

 

Värmeverket.

Detta värmeverk har värmt oss uti alla våra år.

Det värmt oss ifrån höst och genom vinter fram till vår.

Men nu kommer varma vattnet ifrån pannor vi ej ser

Detta verk är överflödigt, det behövs nu inte mer

För nu är det slut på gamla tider ja nu är det färdigt inom kort

Nu ska värmeverket rivas nu ska värmeverket bort

Ingenting finns kvar för alltid, inget står i alla dar

Snart är värmeverket rivet och då finns det inte kvar.

(Musik: Stuart Hamblen, text: Ina och H-G Strömer)

 

Tio år till....

Jodå, de flesta minnen finns kvar även efter 60 år.

Ett helt avgörande beslut.

Vad hade hänt annars?

Sådana frågor får vi inte veta svaret på. (T. Danielsson)

H-G Strömers blogg: Ungdomssynder fyller 50 år. (h-gstromersblogg.blogspot.com)

Strömer 1993.

Intresserar endast eleverna på återträffen lördagen den 13.5.

Nu är den tillbaka på sin vanliga plats för att påminna mig om er – min bästa klass.

Och än en gång mitt hjärtliga och innerliga tack för inbjudan.

 

Återträff.

Jag tillbringade delar av gårdagskvällen i Saltviks Loge på en återträff med f.d. elever födda 1977, som slutade vid Fröviskolan 1993.

Klassen är den bästa jag har haft under mina 34½ år som lärare.

Jag har haft många bra, några bättre, men denna var bäst.

Det var 28 elever i klassen och 20 av dom närvarade.

Några log när jag inte kände igen dom, men jag klarade namnen på flertalet.

Arrangemanget förtjänar allt beröm, och jag förvirrar mig inte i alla detaljer eftersom helheten var imponerande.

Många glada minnen dök upp och jag hörde några berömmande ord också, men det var lätt att vara klassföreståndare för 9B 1993.

Tack för inbjudan och en trevlig kväll!

 

Finns inte mer.

 

Alla vackra sagor har ett slut.

Så även denna.

Den 24 maj 2010 samlades fyra pojkar, 11 och 12 år, Andreas, Daniel, Viktor och Hugo samt deras föräldrar hos mig.

Det blev starten för Strömers Sista Pack.

Grabbarna blev äldre och duktigare.

Vi spelade en Högsbydag i Lanhagen, på Misteln, Konstföreningen, Lions och annat.

Februari 2014 tackade två pojkar för sig och lämnade oss, men Oliver Lundström ersatte med den äran.

Strax därefter kom Elias Värnlund med, och han lärde sig snabbt.

Vi blev bättre och bättre, spelade i Fågelfors, Blomstermåla, Fliseryd, Uranäs, Berga, Mejeriet mm.

Vår bästa spelning var Högsby IK:s 110-årsjubileum på Stabygården den 10 november 2018.

Där var vi riktigt duktiga.

Sedan hände annat.

Skickliga musiker som Oliver och Hugo hamnade i andra band.

Viktor flyttade till Cypern, och Elias till Oskarshamn.

Vi samlades på Högsbydagen 2022, dock utan Viktor.

I år hade jag tänkt att ta avsked med en sista spelning på Högsbydagen, men verkligheten förhindrade det.

Viktor fortfarande på Cypern, Elias sysselsatt med annat och Oliver bortrest lämnade mig och Hugo kvar.

Så var det med den saken.

Jag slutar med att tacka för alla trevliga timmar vi har spelat ihop, och förhoppningsvis  glatt vår publik.

Högsbydagen hänger jag med på Strömers Pack.

Dom grabbarna är numera 46 år, men trivs med musiken och varandra.

Vi ses – och hörs.

Fantasi - inget annat än ren fantasi.

 

Jag har avlidit och går uppför trappan mot pärleporten och knackar på.

Sankte Per öppnar.

- Får jag komma in eller ska jag gå en trappa ner? Jag trodde inte på Gud den sista tiden, men jag är döpt och konfirmerad.

- Chefen fäster ingen större vikt vid dop och konfirmation, svarar Sankte Per. Han ser det som ett litet plus, när man bereder släkt och vänner glädje, inget annat.

- Ja, du får komma in, fortsätter Sankte Per. Du har plus på kontot. Du har för det mesta varit snäll och vänlig, plus överväger klart och du har glatt många människor med musiken.

- Påskafton 1959 och hösten 1963 på Centralskolan i Nässjö är lite minus, fortsätter Sankte Per.

Jag vänder ner blicken och studerar diskret Sankte Pers fötter.

Alla går barfota i himlen, eftersom hettan från våningen under ger en behaglig golvvärme.

- Chefen vill snacka med dig, eftersom du inte har trott på honom. Du säger bara ”jag hade fel”, och sedan är den saken ur himlen.

- Chefen går inte efter hur många Halleluja man har skrikit eller hur många böner man har bett. Han går efter plus och minus, fortsätter Sankte Per, och hycklarna har han inget medlidande med. De som säger att de tror, men inte lever så, de åker ner i Skärselden några hundratusen år. (Tideräkningen är annorlunda i Evigheten)

- Du platsar nog i änglakören efter några seklers prövotid, fortsätter Sankte Per, och en harpa fixar vi åt dig.

Nyfiken som jag är frågar jag:

- Finns John Lennon här?

- Självklart, svarar Sankte Per. Han gick in i änglakören direkt, och han måste sjunga ”Imagine” varje dag för Chefen. Chefen gillar hans ansiktsuttryck när han sjunger ”Imagine there’s no heaven”. Oftast får han sluta redan där.

Sankte Per släpper in mig och stänger Pärleporten.