Så var det.

Före gårdagens spelning med Strömers Pack läste jag upp detta:

Höstterminen 1990 hade jag tre elever i sjuan i tyska, Andreas, Marcus och Michael. Jag upptäckte att vi hade en gemensam håltimme andra timmen måndagar och att musiksalen var ledig då. Jag frågade om de ville göra musik. De ville, och vi började försiktigt. Marcus kunde kompa en del, och han lärde Andreas några ackord. Jag lärde Michael enkla treklanger på basen, och så började vi med mig vid pianot. Blueberry Hill var en av dom första låtarna.

Grabbarna blev snabbt bättre, och vi värvade Ulf Petersson som trummis. Han hade spelat i musikalerna Cats och Annie get your gun och var duktig.

Andréas Lengyel hade hört att vi spelade, och anmälde sig som pianist.

Han petade raskt bort mig från pianot.

Vi behövde två saxofoner till dom gamla rocklåtarna. Andreas Svensson och Henrik Sanglén ville gärna vara med.

David Fredriksson värvades som sångare – en klar förstärkning.

Att vi skulle heta Strömers Pack kom Ulf på.

Vi spelade på ett föräldramöte på hösten i sjuan i Fröviskolans matsal och fick applåder, vi blev bättre och bättre och spelade i Fågelforsparken, på Fågelfors Värdshus, på Bergadagen, Blomstermåla Folkets Park och Folkets Hus, i Lanhagen en Högsbydag, på en kommunfest i Sporthallen och annat.

Någon gång på hösten i nian var det inte roligt längre och vi la ner Strömers Pack.

Vi skildes som vänner.

Men ryktet fanns kvar, så Strömers Pack återuppstod. Vi spelade på nedbrunna Tombstone 2002, Mejeriet 2013, Värdshuset 2014 och Högsbydagarna 2020 och 2022.

Nu står vi här, och det är sista gången vi gör musik tillsammans.

Magnus Petersson, Hugo Lundström, Christoffer Johansson och Patrik Strömer spelar med oss i stället för de som inte är närvarande här.

Tidstrubbel.

Jag har sett årets musikal, Tidstrubbel.

Den håller.

Jag tänker främst på att antalet elever i nian är 43 elever.

Urvalet är mindre numera.

Vi hade alltid över hundra när jag var med och hjälpte till.

Entrén är bra.

Kulisserna är snygga och passande.

Det är många scenbyten, kanske för många, men man gör dem korta.

Kanske hade man vunnit på färre scener – kanske inte.

Eleverna har valt sin musik, och den är inte alltid min, men den passar till danserna.

Tre pojkar i hatt var duktiga, liksom de många flickorna som dansade.

Baklängesvolten satt bra.

Huvudpersonen Masun Stark, som även sjöng ”Can’t help falling in love” var helt suverän.

Jag sätter hans sånginsats som den bästa genom alla musikaler

Han förtjänar stående applåder!

Orkestern gjorde dessutom sin bästa insats i den låten.

I övrigt gäller den gamla vanliga kritiken:

Aktörerna har för bråttom med sina repliker, och riktar dom inte alltid till publiken.

Orkestern är inte i samma klass som tidigare när vi hade en kommunal musikskola, men dom gör sitt.

Melker Nord, gitarr, Elsa Karlsson, elbas, Alva Holmer, trummor, Manvelle Pelle, Ann Seppäne och Alfred Karlssson, klaviatur leddes av Christian Karlsson.

Slutscenen från ”Grease” var bekant.

Jag finns nog i publiken onsdag kväll....

 

Värmeverket.

 

Detta värmeverk har värmt oss uti alla våra år.

Det värmt oss ifrån höst och genom vinter fram till vår.

Men nu kommer varma vattnet ifrån pannor vi ej ser

Detta verk är överflödigt, det behövs nu inte mer

För nu är det slut på gamla tider ja nu är det färdigt inom kort

Nu ska värmeverket rivas nu ska värmeverket bort

Ingenting finns kvar för alltid, inget står i alla dar

Snart är värmeverket rivet och då finns det inte kvar.

Ner i Lanhagen fanns hockeyrinken förr naturligtvis

Jag fick nycklarna till verket för att kunna spola is.

Det var kanske åttiofyra eller var det åttiotre?

Du kan kolla med Pär Olsson för jag vet att han var med.

Olle Nordahl skötte verket och vi möttes då och då

för hans gotlandssnack var alltid lika kul att lyssna på.

Han är borta liksom verket, dom har rivit många dar.

och nu är det hela över nu finns bara platsen kvar.

(Musik: Stuart Hamblen, text: Ina och H-G Strömer)

 

Värmeverket.

Detta värmeverk har värmt oss uti alla våra år.

Det värmt oss ifrån höst och genom vinter fram till vår.

Men nu kommer varma vattnet ifrån pannor vi ej ser

Detta verk är överflödigt, det behövs nu inte mer

För nu är det slut på gamla tider ja nu är det färdigt inom kort

Nu ska värmeverket rivas nu ska värmeverket bort

Ingenting finns kvar för alltid, inget står i alla dar

Snart är värmeverket rivet och då finns det inte kvar.

(Musik: Stuart Hamblen, text: Ina och H-G Strömer)

 

Tio år till....

Jodå, de flesta minnen finns kvar även efter 60 år.

Ett helt avgörande beslut.

Vad hade hänt annars?

Sådana frågor får vi inte veta svaret på. (T. Danielsson)

H-G Strömers blogg: Ungdomssynder fyller 50 år. (h-gstromersblogg.blogspot.com)

Strömer 1993.

Intresserar endast eleverna på återträffen lördagen den 13.5.

Nu är den tillbaka på sin vanliga plats för att påminna mig om er – min bästa klass.

Och än en gång mitt hjärtliga och innerliga tack för inbjudan.

 

Återträff.

Jag tillbringade delar av gårdagskvällen i Saltviks Loge på en återträff med f.d. elever födda 1977, som slutade vid Fröviskolan 1993.

Klassen är den bästa jag har haft under mina 34½ år som lärare.

Jag har haft många bra, några bättre, men denna var bäst.

Det var 28 elever i klassen och 20 av dom närvarade.

Några log när jag inte kände igen dom, men jag klarade namnen på flertalet.

Arrangemanget förtjänar allt beröm, och jag förvirrar mig inte i alla detaljer eftersom helheten var imponerande.

Många glada minnen dök upp och jag hörde några berömmande ord också, men det var lätt att vara klassföreståndare för 9B 1993.

Tack för inbjudan och en trevlig kväll!