130 år

Idag för exakt 130 år sedan, föddes min morfar, Karl Schneider i

Österrike, nära den tyska gränsen i Sudetlandet,


















som senare blev en del av Tjeckoslovakien

Han överlevde Första Världskriget. Han stred nämligen enligt följande rättesnöre:
"Jag är hellre feg i fem minuter än död resten av mitt liv”.

Alltnog, vi kom till Sverige och hamnade i Gränna, där han avled den 31. juli 1968.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2018/07/exakt-50-ar.html

Många episoder med honom närvarande dyker upp i mina tankar alltsomoftast.

Han hade sin speciella humor, och jag fick nog med mig en hel del.

Hans minne finns bevarat.

OBS! Han var naturligtvis Syrrans morfar också, fast inte lika länge.

Jag och musiken 48.

Jag hade ett lååångt samtal med Jocke, vår f.d. kompgitarrist igår

Vi har tusentals minnen gemensamt, även bortsett från musiken.

Lennart ”Jocke” Johansson är den person på Planeten, som jag har gjort mest musik ihop med.

Allra mest i "The Fox Hunters" från Gränna.

Vi pratade om våra spelningar och kontrakten finns kvar från dem som registrerades hos Musikerförbundet i Jönköping.

Övriga spelningar hamnade vid sidan av beskattning, men det är preskriberat, och vi kände inga större samvetskval.

Så här såg högsommaren 1967 ut.

670630 fr Vaggeryds FP

670702 sö Stugan, Jönköping

670705 on Stugan, Jönköping

670708 lö Boklunden Visingsö

670709 sö Stugan, Jönköping

670712 on Åsavallen, Gränna

670714 fr Stugan, Jönköping

670715 lö Gyllene Uttern

670716 sö Stugan, Jönköping

670722 lö Boklunden Visingsö

670726 on Åsavallen, Gränna

670729 lö Boklunden Visingsö

670802 on Åsavallen, Gränna

Vi hade att göra, och vi hade roligt.

Jag och musiken 1-47 finns på min blogg.

Konstatera.

Det kan inte skada dig att konstatera vilka som tycker vad.
https://aktuelltfokus.se/forintelseoverlevare-nathatas-av-sd-medlemmar/?fbclid=IwAR02ETXCc_PJJZK_KSqqFJ-AL2s_o-XZJwc-vsOo7_vLckW_OBCQctgH49k

Eftersom ni, mina läsare, inte har lägsta betyg i svenska (1, IG, F) så kan ni studera språkbehandlingen hos dessa personer, som hejar på Jimmie.

Det kan aldrig bli värre än fiasko.

Många av dom som har gjort musik med mig har hört mig säga:

”Det kan aldrig bli värre än fiasko.”

Idag är det 57 år sedan mitt största fiasko.

Veckodagen stämmer inte, eftersom den 26 januari 1963 var en lördag.

Du kan läsa allt på

https://h-gstromersblogg.blogspot.com/2013/01/det-kan-aldrig-bli-varre-fiasko.html

Vi och dom.

Sverigedemokraterna behöver invandrarna.

Då har de någon att rikta sitt hat, sin vrede, sitt förakt och sin avsky mot.

Sverigedemokraterna behöver ”dom”

”Dom” lever på bidrag som ”vi” svenskar tvingas betala för att försörja ”dom”.

Så långt är jag med i sverigedemokraternas smutsiga och vedervärdiga resonemang.

Så när ”dom” kvinnorna får körkortsutbildning för att kunna försörja sig stämmer inte sverigedemokraternas bild av Sverige.

När ”dom” kvinnorna får ett arbete måste ju inte ”vi” svenskar ge dom bidrag längre.

Då griper sverigedemokraten det sista halmstrået:

Kommunen särbehandlar grupper utifrån etnicitet.

De som inte är födda i Sverige får fördelar, som inte ”vi” svenskar har.

Men sverigedemokraten bortser från att svenskfödda kvinnor har samma möjlighet att ta studielån för att utbilda sig.

Så enkelt att glömma det.

Jag tycker inte att man ska skilja på ”vi” och ”dom”.

”Dom” betalade ett högt pris förra gången.

Sex miljoner.

Och mycket annat.

(OT 20200111)

Bevara,

Ja, riksarkivet har med min berättelse att göra.

För 7-8 år sedan skrev jag till Riksarkivet och bad om alla handlingar rörande mina morföräldrar, min mor och mig.

Det blev många ark, som kostade pengar, men det var värt varenda krona.

Jag fick veta mycket jag inte vetat tidigare.

Att min mor och jag fick söka tillstånd att resa till Stockholm 1947 där vi besökte sudettyska vänner som varit med i de vita bussarna till Sverige.

Vi fick inte besöka storstadsområdena.

Att kung Gustaf V firade sin 90-årsdag samtidigt var ju spännande för en sexårig gosse. Kungen såg ut som på frimärkena.

Samma gällde för vår resa till Göteborg 1952.

Vi blev inte svenska medborgare förrän året därpå, 1953.

På den tiden höll man bättre koll på sudettyska främlingar (vi hade s.k. främlingspass) än på uzbeker idag.

Att min morfar sökte tillstånd för att arbeta i Gustafsberg 1951. Han hade varit porslinsarbetare.

Och mycket annat, varav en del ingick i min berättelse.

Bevara Riksarkivet!

Det är ovärderligt.

Jag berättade för niorna, att nazisterna beskyllde kommunisterna för branden i Riksdagshuset den 27 februari 1933.

”Det viktiga är inte att det är sant. Det viktiga är att folk tror att det är sant.”

(Tillskrivs Goebbels, har inte hittat någon källa).

OBS! Detta gäller i högra grad idag, då vi ha Internätet.

Bergeskans.

Läraren hade tre olika omdömen när det gällde elevernas prestationer:

Bra – mycket bra – utmärkt.

Eleverna förstod att det betydde: Dåligt – sådär – bra.

Jag är inte sådan.

Jag var i kyrkan och lyssnade på Bergeskans igår.

Inget inslag var ”dåligt” eller ”sådär”.

Låtarna var väl valda och snyggt arrangerade.

En iakttagelse:

Sönerna överglänser ibland sina fäder.

(Jag har själv råkat ut för det.)

Dan och Niclas inledde och satte ribban högt redan i det första inslaget, ”För att jag älskar dig”.

Bäst var Robert i ”Förändringen”.

Strålande!

Han lät nästan som Wiehe, och hans gitarrplock satt snyggt.

Tomas glänste i ”Chloe meets Gershwin”.

Han, Michael och Hugo fick det att svänga, och jag kom att tänka på Oscar Petersons trio.

Klass!

Benny presenterade sig i ”I can’t stop loving you”. Den passar honom, liksom ”Blue eyes crying in the rain”.

Riktigt duktigt!

Michael visade upp sin teknik i ”Continuum”, obekant för mig.

Hög klass!

Jag var nyfiken vilken beatleslåt dom hade valt i år, och det var ”Can’t buy me love” (välbekant), dock i ett något annorlunda arrangemang. Jag uppfattade även en stämma någonstans...

Mycket duktigt, Dan.

Ett plus till Niclas i Elton Johns ”Your song”.

Magnus Pettersson och Hugo Lundström gjorde sitt till helheten.

George Harrisons ”My sweet lord” var en värdig avslutning.

Observera!

Högsby kommun är avfolkningsbygd, men alla dessa sångare och musiker har sina rötter i vår lilla kommun.

Vilken annan mindre kommun, stadsdel eller förort kan presentera något liknande?

Jag hoppas att jag är med om två år.

Vi blev ju inbjudna....

(Bilden visar Robert i ”Förändringen”)