Annie get your gun 1991.

1991 hade Gillis beställt biljetter till ”Annie get your gun” på China.


Under uppehållet vid Nyköpingsbro på hemvägen pratade jag med Gillis om vår kommande musikal, och han hade redan då klart för sig, att








rollen som Annie var vikt för Charlotte Lindgren från Fagerhult.












Andreas Lengyel fick rollen som Frank Butler.
















Annie är en av Fröviskolans bästa musikaler. Vi hade en högklassig orkester med några ”gamlingar” (Sören Johansson på dragspel bl.a.)













Ulf Pettersson på trummor, en felfri Marcus Högqvist, som bara gick i sjuan på gitarr,











och en stark blåssektion, till vilken Lennart som alltid hade skrivit arrangemangen.










Charlotte Lindgren och Andreas Lengyel är nog det bästa par vi har haft i huvudrollerna. De både sjöng och spelade sina roller utmärkt bra, kanske med ett litet, litet plus för Charlotte.Rollen som hotellägare var lite knepig, för killen som var som klippt och skuren för den var lite ängslig och hade kanske lite scenskräck, men övertalningen lyckades, och Mattias Dahlström blev hur bra som helst.





Maggan Fransson gjorde också en förnämlig insats på sin biroll.
















De tre barnen spelades av John Backlund, Peter Knuts och Maria Nilsson. De hade lägsta höjden över havet, och fick höra det några gånger, men de behövdes och var duktiga.
















Andreas Nilsson spelade indianhövdingen. Hans skämt "jag började med två tomma hawker"! föll dock platt. Bara två i publiken skrattade.





En duell av ovanligare slag utspelades mellan Åsa Norrsén och Andreas Lengyel. Ungefär så här förlöpte den:
I god tid frågade Åsa Andreas, om han kunde texterna.
- Ah, det är lugnt, svarade Andreas avslappnat.
Efter ett tag upprepades frågan med samma svar.
Ju närmare premiären vi kom desto otåligare blev Åsa:
- Du måste lära dig texterna Andreas!
- Har du inte lärt dig texterna än?
Osv. alltid med samma svar:
- Ah, det är lugnt.
Det var det inte.
På premiären kom Andreas av sig, vilket föranledde min snabbtänkte son att göra om en versrad till
- Jag glömmer texterna bättre än du!


Alla dansare och mindre roller minns jag tyvärr inte,

Jag minns att Blomqvist från Ruda skötte startpistolen som markerade gevärsskotten.

Se också
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/09/west-side-story-1990.html
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/cats-1988_6268.html
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/sa-har-borjade-det.html
Härnäst presenterar jag ”Grease”.

En ny gitarr

I förrgår gjorde jag något, som jag inte har gjort sedan 1964.
Jag köpte en gitarr.
Det kunde vara på tiden, tyckte jag, och den är lagom lättspelad för min bristfälliga teknik.
Vad den kostade?
Jag hade råd med den.
Fender Jaguar, som jag köpte i mars 1964 kostade 2 645 kronor. Förstärkaren, en Fender Bassman, kostade 3010.
Orkestergitarren förvärvade jag 1958, genom att vinna 30:- på poker. Killen hade inga pengar, och erbjöd mig gitarren för 180:-.
Han fick sina 150:-, och jag fick en användbar gitarr.
Jag har haft mycket glädje av mina två tidigare gitarrer.
(Jag köpte några gitarrer till före 1964, men dom har jag inte kvar.)
Jag får se vilken glädje jag får av den nya.

Minnen från lumpen 2

Så här när höstrusket och höststormarna börjar vina lite grann kring öron, näsa och hals återupplivar jag några minnen från min militära karriär.
Vi blivande eldledare och underofficerare skulle utbildas i praktiskt taget allt, även motorcykelkörning.
- MC-ordonnansen kan bli skjuten, förklarade sergeanten.
Min erfarenhet av motordrivna fordon var i stort sett lika med noll. Körkortet tag jag i lumpen den 28 december 1960, vilket jag kanske återkommer till. Mopedåldern existerade inte i min uppväxt, eftersom jag helt enkelt inte hade råd med moped. När mina kompisar åkte moped cyklade jag, vilket gjorde att jag hängde med bra ner till hamnen och miniatyrgolfbanan i Gränna, men inte tillbaka upp.
Jag var grönare än en gröngöling vad gällde motorcyklar, och kände en viss ängslan inför körningen. Den aktade jag mig noga för att exponera.
Vi fick starta var sin Java 350cc (se bilden!) och så rullade vi ut på nässjövägen.
- Vi tar det försiktigt i början, så att alla hänger med, tyckte sergeanten, som kanske insåg att alla inte var lika duktiga förare.
Visst var det roligt att köra MC, och vi kom till teknikbanan, där vi fick köra på smala brädor, gungbrädor, slalom mellan stolpar osv.
Till min stora förvåning klarade jag alla moment. Jag måste ha känt mig lite stöddig också, för när vi åkte nerför ett grustag klarade jag det också, samtidigt som jag noterade en och annan vurpa.
- Dom som vill kan köra uppför grustaget också, erbjöd sergeanten.
Några började köra längs vägen upp, men ett par drog på gas och tog sig upp med sanden sprutande efter sig.
Då fördunklades mitt omdöme totalt. Jag drog också på gas.
Jag kom nästan ända upp, för där gjorde jag och MC:n något som påminde om en mollbergare med 1½ skruv.
Tack och lov släppte jag MC:n!
- Man ska släppa gasen, när man är nästan uppe, förklarade sergeanten 40 sekunder för sent.
Jag har inte kört MC sedan dess.
Se även
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/exakt-50-ar.html

West Side Story 1990

1988 gjorde vi alltså Cats, men 1989 var Gillis i USA, jag minns inte exakt när, och då blev det ingen musikal.
1990 var alla niorna i Stockholm, och vi såg West Side Story på China, om jag nu minns rätt. Detta var före de s.k. enheternas tid, och jag hade en ny nia varje år, och inte som senare vart tredje. Följaktligen var jag alltid engagerad i musikalarbetet.
Någon gång under våren hade jag skrapat ihop ett gäng musikanter som spelade på ”Tema dans” någon gång i mars. Där sjöng en kille från Grönskåra, Johan Johansson, JJ kallad. Han var duktig och jag tror att det var den insatsen, som gav honom självförtroendet att ta den tunga huvudrollen som Tony i Jets.
För alla er som inte kan handlingen i West Side Story rekommenderar jag

http://sv.wikipedia.org/wiki/West_Side_Story
eller
http://www.westsidestory.com/site/level2/archives/bibliography/bibliography.html

Maria var vikt åt Ann Svensson (numera Hultman) från Ruda. Övriga finns i en diffus dimma, men jag tror att Niklas Kangefjärd var med i Sharks, liksom Johan Bjurelid från Berga.
Orkestern bestod av Andreas Petersson: trummor, Runborg: piano, Gillis: gitarr, Strömer: elbas, Lennart: saxofon, AK (Anna-Karina Andersson), TO (Tobias Edvardsson) och Roger Blom: trumpet och Andreas Lengyel: trombon.
Lennart gjorde blåsarrangemangen med hjälp av de noter, som Gillis hade köpt in för ändamålet. Vi hade, som alltid, en bra orkester
Gillis drog, liksom vid Cats två år tidigare, ett mycket tungt lass. Utan honom hade nog inte musikaltraditionen kommit igång och levat vidare.
Bilderna har jag fotograferat av från videon, som Weine Svensson spelade in. Observera, att vi, liksom när det gällde Cats och även några senare musikaler, spelade en föreställning utan publik enbart för inspelningens skull. Jag tror, att det hade med ljuset att göra, men resultatet är som synes inte av nutida kvalitet.
Vidare hade vi inga trådlösa mikrofoner. De första myggorna tror jag kom året därpå, i ”Annie get your gun”.
Den berättar jag om nästa gång.
Se även mina tidigare inslag
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/cats-1988_6268.html
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/sa-har-borjade-det.html
http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2010/06/massvis-med-musikaler.html

Cats 1988.

1988 gjordes ”Cats” efter att endast 9C hade sett musikalen ”Cats” i Stockholm. Varför bara Ingrids klass 9C åkte, hur initiativet togs och hur det hela finansierades vet jag inte längre. Alla eleverna i nian var inte med, utan bara ”dom som ville”. Ett stort gäng flickor från 9A var med, bl.a. min äldsta dotter Cissan, Johanna B, Anna N, Ulle G., Camilla K. m.fl. Huvuddelen var dock från 9C.
Orkestern var rejält tilltagen, och vi satt uppe på scenen i utrymmet till höger när man kommer nerför trappan. Pär Hammarlunds fästmö (de var inte gifta då) spelade piano och tog ett stort ansvar, Ulf Petersson, som bara gick i sexan då var trummis, jag hade elbasen och den hade jag problem med, för det var NOTER som gällde. Jag läser noter sämre än en dyslektiker läser bokstäver. Jag fick lära mig lite basklav, och resten gjorde jag om till NÖTTER. Jag lärde mig låtarna i stort sett utantill; det tog tid men det fungerade.
I blåset fanns bland annat A-K (Anna-Karina Andersson) på trumpet, Jörgen Ådvall på trombon, Lennart Pettersson på altsax och Caroline Strömer på tvärflöjt.
Sminkningen var omsorgsfull och tidskrävande. Katterna var strängt uppmanade att INTE visa sig sminkade på byn eller i matsalen. Cissan hade en tandläkartid, och av-och påsminkning var uteslutet, så Ina tog med henne i baksätet på bilen, där hon satt hopkrupen.
Under repetitionerna brukade jag vid ett tillfälle våld mot en av dom längre pojkarna från Berga. Han hade gått sminkad till matsalen, säkert för att göra sig lite extra märkvärdig inför dom yngre eleverna, enkannerligen en flicka i åttan. Jag påpekade det olämpliga för honom när han kom tillbaka, men då tyckte han ”Håll käften!” vilket renderade honom en kraftig örfil (Som ren upplysning är brottet preskriberat).
Ulf, som satt vid trummorna blev djupt imponerad:
- Det sa bara smack, och sen hade Strömer sminket i handflatan!
Vem som var vilken katt har jag glömt, men Beata Gustafsson sjöng ”Memories”. Jag minns också den glittrande avslutningen ”The journey to…”
Tyvärr såg jag inte ”Cats”, eftersom vi i orkestern var gömda bakom scenen, men jag har kvar videon, tillsammans med alla andra videor, och på senare tid CD-skivor från musikalerna.
Många av bilderna har jag fotograferat från TV:n. Den ursprungliga bildkvalitén på videon är inte den högsta, och min avfotografering försämrar den bitvis ytterligare, men jag har inga bättre bilder.
Många av namnen har fallit bort, och den intensiva sminkningen försvårar igenkännandet. Mina läsare är välkomna med upplysande kommentarer.
Senare musikalers artister upplyser jag om, att myggor och trådlösa mickar inte ingick i vår utrustning då, så allt gjordes med sladdmikrofoner.
Även om jag har glömt en del, så glömmer jag inte Gillis. Utan honom hade det inte blivit någon musikal 1988, och kanske inte senare heller. Han ska ha hela äran av att ha startat denna förnämliga tradition vid Fröviskolan.
Eftersom Gillis året därpå reste till USA vid terminsslutet blev det heller ingen musikal för eleverna födda 1973.
1990 gjorde vi West Side Story, men den tar jag nästa gång.
(Du vet säkert, att bilderna är "klickbara")
Jag har fått veta, att flickan som sjunger "Memory" inte är Beata Gustafsson, utan förmodligen Pernilla Löfgren. Jag beklagar misstaget.

Så här började det.

Den första musikalen som vi gjorde vid Fröviskolan med alla niorna var ”Cats” 1988, men långt tidigare hade det gjorts föreställningar med musikinslag. Några nummer ur ”My fair lady” presenterades av Gillis redan1979 eller 1980.
1981 framfördes några sånger ur ”Jesus Christ Superstar”. Bristen på intresserade pojkar verifieras av att Vera Salay sminkades till Jesus. Anna-Lena Andersson sjöng ”I don’t know how to love him” riktigt bra. Runborg spelade piano, Olof, som vikarierade i teknik skötte gitarren, och jag hade elbasen. Resten har Lethe tagit hand om.
1985 gjorde 9A inslag från 1900-talets olika årtionden. Dom hade lagt ner ett rejält jobb, och resultatet var bitvis imponerande. Fredrik Jejdling, Mattias Lenhoff, Stefan Herdinius, Conny Karlsson, Magnus Hedenström och Patrik Strömer utgjorde orkestern. Min minnesbild av Jockes och Siklunds boxningsmatch till ”Eye of the Tiger” är mycket tydlig, liksom Mattias Lenhoffs breakdance. Till musikinslaget från 20-talet hade Mikael ”Buss-Micke” Jonsson och Jörgen Ådvall, som då gick i åttan, lånats in på trumpet och trombon. I ett annat inslag buggade 4 eller möjligen 5 par (Jögge, Lasse L, Susanne I. bl.a.) Eftersom Patrik var med vet han säkert mer än jag, men det här är mina minnen.
9C gjorde några melodier från ”Sound of music”. Karin Selegran var med någonstans.
Om 9B och 9D gjorde något, så har jag glömt det.
1986 gjorde 9D ett program med många bra sånginslag. Gillis var med på ett eller flera hörn.
”Balladen om briggen Blue Bird av Hull” och ”Moon river” med Josefine Backlund kommer jag ihåg.
9C presenterade delar av ”Footloose”.
1987 gjorde vi ”Around the world”, med sånginslag från olika länder. John-Erik Wåhlin (piano) drog det tyngsta lasset och Gillis och jag var med på gitarr resp. elbas. ”Streets of London” sjöngs utmärkt av en flicka från Berga (hennes namn ligger kvar någonstans i öknen). Ingela eller Kristina låg i en grön sovsäck och föreställde en krokodil.
Året därpå kom som sagt ”Cats”, men den skriver jag om nästa gång.

Massvis med musikaler.

Jag är lite av en ekorre. Jag har svårt för att skilja mig från sådant, som väcker glada minnen. Jag sparade uppsatserna, som eleverna födda 1982 skrev, och lämnade tillbaka dom vid klassträffen i november 2008. Det var roliga återseenden för de allra flesta.
Mina gladaste minnen har jag från alla de musikaler jag medverkat i och till. Pärmarna på bilden innehåller allt, noter, nötter (det som jag skriver, som inte kan noter så bra!), texter, stämmor, översättningar, manus, scenanvisningar osv.
Nu när jag har läst om de fem första och ut alla sju böckerna om Harry Potter tänker jag presentera musikalerna, en i taget.
Du min läsare har kanske själv varit med i någon av dom. Kanske har något eller några av dina barn varit med. Musikalerna har blivit ett minne för livet för Fröviskolans elever de senaste 23 åren och en tradition som bara inte får brytas av någon, inte ens av kortsynta kommunalråd.
Här är min kompletta lista:
Cats 1988, West Side Story 1990, Annie get your gun 1991, Grease 1992, Memories 1993, Utflykten 1994, I sagornas värld 1995, Flower power 1996, Odysseus irrfärder 1998, Hyran 2001, Summer of ’69 2004, LOL 2005, Hot Stuff 2007, Sommarplåga 2008