Den 9 juli 1969 plockade Ina krusbär i Omas trädgård i Gränna. Sedan kokade hon den läckraste och mest välsmakande krusbärskräm som någonsin kokats på Planeten.
Men hon fick inte tillfälle att avnjuta just denna extremt goda kräm, eftersom hon fick annat att göra den 10 juli.
Så här ser den ut. Hur den smakar vet vi i morgon.
Jag har avlidit och går uppför trappan mot pärleporten och knackar på.
Sankte Per öppnar.
- Får jag komma in eller ska jag gå en trappa ner? Jag trodde inte på Gud den sista tiden, men jag är döpt och konfirmerad.
- Chefen fäster ingen större vikt vid dop och konfirmation, svarar Sankte Per. Han ser det som ett litet plus, när man bereder släkt och vänner glädje, inget annat.
- Ja, du får komma in, fortsätter Sankte Per. Du har plus på kontot. Du har för det mesta varit snäll och vänlig, plus överväger klart och du har glatt många människor med musiken.
- Påskafton 1959 och hösten 1963 på Centralskolan i Nässjö är lite minus, fortsätter Sankte Per.
Jag vänder ner blicken och studerar diskret Sankte Pers fötter.
Alla går barfota i himlen, eftersom hettan från våningen under ger en behaglig golvvärme.
- Chefen vill snacka med dig, eftersom du inte har trott på honom. Du säger bara ”jag hade fel”, och sedan är den saken ur himlen.
- Chefen går inte efter hur många Halleluja man har skrikit eller hur många böner man har bett. Han går efter plus och minus, fortsätter Sankte Per, och hycklarna har han inget medlidande med. De som säger att de tror, men inte lever så, de åker ner i Skärselden några hundratusen år.
- Då finns kanske inte Carola här? undrar jag.
- Nej, svarar Sankte Per. Chefen blev mycket upprörd när Carola satt och knådade Boken i direktsändning i TV. Man läser Boken – man knådar den inte, sa Chefen och skickade Carola till Skärselden några hundratusen år.
(Tideräkningen är annorlunda i Evigheten)
- Hon får komma hit när hon har läst Boken hundratusen gånger.
- Du platsar nog i änglakören efter några seklers prövotid, fortsätter Sankte Per, och en harpa fixar vi åt dig.
Nyfiken som jag är frågar jag:
- Finns Elvis Presley här?
- Javisst, svarar Sankte Per. Han tog plats i främsta raden på änglakören. Chefen är mycket förtjust i hans sång. Chefen säger att han har en gudomlig röst. Bäst tycker han om ”How great thou art” Chefen är faktiskt mottaglig för smicker.
- Finns John Lennon här?
- Självklart, svarar Sankte Per. Han gick in i änglakören direkt, och han måste sjunga ”Imagine” varje dag för Chefen. Chefen gillar hans ansiktsuttryck när han sjunger ”Imagine there’s no heaven”. Oftast får han sluta redan där.
Sankte Per släpper in mig och stänger Pärleporten.
Några av mina följare har frågat om mina två minustecken.
Påskafton 1959 håller jag tyst om, då de övriga tre är i livet och bor i Gränna eller däromkring
Höstterminen 1963 hade jag tre besvärliga pojkar i 9y4. De störde, pratade i ett, retades och gjorde inte det dom skulle.
Jag tröttnade och vidtog en annorlunda åtgärd.
Jag bjöd hem dem till min etta på Lillhemsgatan 4, köpte ut mycket sprit och söp dem rejält fulla.
Två av dom spydde redan uppe i lägenheten, den tredje i rabatten utanför ytterdörren.
Deras beteenden gentemot mig ändrades rejält. De uppförde sig som alla andra och skötte sig.
Jag tror inte att någon av dom berättade för någon vad som egentligen hände på Lillhemsgatan 4.
En av dom blev jag ganska god vän med senare.
Allt är preskriberat sedan länge.
Jag lyssnade på Anna-Karin Andersson i Högsby kyrka i kväll.
Ett 47-tal åhörare kunde ha varit fler.
Ytterligare en i mängden av duktiga musiker från Högsby, ganska säkert den främsta.
Jag var imponerad även om jag bara kände igen Gershwin (och knappt det).
Det var inte min musik, men jag har omdöme nog att konstatera:
Världsklass!
Jag frågade Åke ”Blås” efter konserten, och han instämde:
Världsklass!
För femtielfte gången läser jag Covid-Martins & Co:s gny över hur värdelöst, uselt, dåligt och kasst allting som rör Oskarshamns lasarett sköts av den styrande socialdemokratiska majoriteten.
Det får vara nog med dessa helsidor om hur förträffligt, enastående bra, fantastiskt och underbart allt vore om dessa sverigedemokrater fick regera och bestämma.
Deras obotliga skrivklåda får mig att utlova en vallfärd:
När Oskarshamns lasarett har lagts ner kommer jag att vallfärda till Oskarshamn och ställa mig framför det då nedlagda lasarettet och med hög och tydlig stämma förkunna:
Sverigedemokraterna är det enda parti som med sitt förutseende och sin fantastiska överblick har kunna förutsäga nedläggningen av Oskarshamns lasarett.
Alla andra borde ha lyssnat på deras genomtänkta och välgrundade förslag.
(OT 20240622)
Se även H-GStrömers blogg: Inställd vallfärd. (h-gstromersblogg.blogspot.com)
H-G Strömers blogg: En vallfärd. (h-gstromersblogg.blogspot.com)
Jag lyssnade på musik under Högsbydagen.
Bergeskans är alltid Bergeskans med bra förstärkning.
Downhill Fools har spelat upp sig sedan i höstas. Samspelet sitter bättre, och några stämmor förskönar ytterligare.
De har framtiden för sig.
Markus och Hugo var duktiga, och Markus är värd ett extra beröm. Han har en klangfull sångröst och imponerade på mig. Att dom slutade med Cornelis och Elvis gjorde att jag kände igen mig också.
Jag ser fram emot att höra dom nästa år.
Downhill Fool samt Markus och Hugo var värda en betydligt större publik, men vi rår inte på vädret.
Bättre lycka nästa år.
(PS! Min bild på Downhill Fools håller inte tillräcklig kvalitet. Ursäkta!)
Jag har sett och hört årets musikal.
Dessvärre blev jag inbjuden till dagens föreställning och inte till gårdagens urpremiär som brukligt.
Årets musikal håller bra klass, ett fantasifullt manus, bra skådespelare där dom som pratade så sakta att jag förstod vad dom sa får högsta betyg.
Samma gäller sången, några kan ta i bättre.
Hur som helst höll dom musikaltraditonen levande.
Orkestern fick nöja sig med 7 låtar.
Resten var inspelad musik, vilket jag personligen inte är förtjust i, men vi har ingen kommunal musikskola som förr….
Niorna är födda samma år som jag pensionerades,och antalet elever minskar. Starkt att göra en så pass bra musikal.
Man kunde ha presenterat alla musiker och inte bara kapellmästaren.
Det är dom värda, Melwin, Leo, Hugo, Macie, Embla och Alva.
Bilden visar de två sistnämnda.
(PS. Musikalen jag såg hade inte matkamp som tema vilket påstås i dagens OT. Alla såg mätta ut.)
Den lille uppkomlingen MBJ dansar till sin rasistiska favoritlåt ”Ausländer raus” tillsammans med andra sverigedemokrater.
Jag föreslår att ni lägger in ”Horst Wessel-lied” på er repertoar.
Den är värdig era traditioner.
