Ännu en musikalisk släkt.

 Jag spenderade en dryg timme i Fågelfors kyrka för att lyssna på syskonen och kusinerna Närklin, Olofsson och Lundström. Marie-Louise och Andreas Olsson fanns på plats och ackompanjerade.

Att Oliver och Catja är musikaliska och har bra röster visste jag redan. Kusinen och mammorna är som sagt släkt med dom, och det märktes tydligt.

Programmet var rikt och varierat med några klara höjdpunkter, ”I know him so well” och ”Someone new” samt den avslutande ”O happy day”, där Cecilia äntligen drog på för fullt tyckte jag bäst om.

Det rör sig som sagt om en musikalisk släkt med goda röstresurser. Enda nackdelen jag noterar är, att dom alla ligger i samma register, rena sopraner. Det kan dom å andra sidan inte göra något åt…

Så duktiga sångare kunde kanske ha lagt på en stämma till här eller där, eller en bakgrundskör i ”End of the world”, men det ändrar inte min helhetsbild nämnvärt.

En riktigt bra musikkväll!

PS! Jag visste inte att Catja är vänsterhänt!

Tillbaka till Vilda Västern

Niorna har gjort det igen!

Dom har gjort en mycket bra musikal, på gränsen till utmärkt med förutsättningar, som kunde ha varit bättre.

56 elever i årets båda nior, jämfört med 87 för bara fem år sedan gör urvalet till rollerna svårare.

Ewa Engdahls brutala slakt av Musikskolan medför färre skickliga musikanter att välja bland.

Trots detta håller orkestern god klass, med Alexander Olssons hjälp, törs jag gissa, även om Gillis givetvis har dragit sina strån till stacken.

Konstigt nog kände jag inte igen en enda av låtarna, men det gjorde det bara intressantare för mig att följa arrangemangen.

Dom var bra!

Allt var rejält inövat, och jag lade bara märke till en enda felspelning och en kort tvekan vid en sånginsats.

Det rättar dom till inför dom resterande föreställningarna.

Musiken skapar dessutom de rätta stämningarna, vilket bidrar till att höja musikalen lite till.

Liksom 1991 föll den roliga ordleken ”jag började med två tomahawker” platt, eftersom de flesta idag inte vet vad en tomahawk är, men det är inte Max Köhlers fel. Han var bra som Sitting Bull.

Huvudrollsinnehavarna Ida Thunberg som Oakley och Jonathan Nilsson som Butler är värda allt beröm, liksom de många duktiga birollerna, Sebastian Karlsson som Buffalo Bill Oscar Närklin som Hotellägaren samt Adam Holgersson och Irja Lennström.

Scenarbetarna skötte scenbytena snabbt och säkert utan störande skrapljud, och dansarna gjorde habila insatser, som säkert förbättras lite till.

Sist men inte minst vet jag vilken insats lärarna har gjort, särskilt då Ann Persson, som var med och sydde dräkterna till en snarlik musikal 1991, men då hette den inte ”Tillbaka till Vilda Västern” utan ”Annie get your gun”.

Tyvärr hade en översvämning i mellanstadiets källare för några år sedan förstört de gamla kläderna, så det var bara att sy nya.

Jag tar mig nog till sporthallen i kväll igen för att se musikalen en gång till.
PS! Nu har ytterligare en årgång elever vid Fröviskolan ett minne för hela livet.