Ishotellet.

Som framgår av diplomens datering är det idag 15 år sedan Ina och jag övernattade i Ishotellet, Jukkasjärvi.

Ishotellet startades 1990, så vi var inte ens bland dom första.

Detta var våra tre barns 50-årspresent till Ina.

Minnesvärt.

Ett solvarv i Gränna.

Mina bloggläsare i Gränna med omnejd är bekanta med det som presenteras i årets ”Ett solvarv i Gränna”, ”Grenna hembygdsförenings” årsskrift, och för mina övriga läsare presenterar jag lite fakta (må tolkas som skryt) om hur jag höll igång musiken 1965.

Ingen av oss var musiker, men vi kunde härma dom som var bättre än vi, och det höll några år.

Ja, vi hade roligt.

En utförligare beskrivning finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2013/05/jag-och-musiken-1.html

och framåt i tiden, om du nu skulle vara intresserad.

Språktest? Nej tack!

Jag tittade igenom de papper jag beställde kopior av från Riksarkivet förra året och konstaterar att jag, min mor, morfar och mormor ansågs kunna tala, läsa och förstå svenska språket.

Däremot stavade komministern fel till mitt namn, min mors namn och tjeckiske.

På den tiden aktualiserade folkpartiet inga kunskapskrav i svenska, och en snäll kyrkans man släppte igenom min mormor.

Vi blev svenska medborgare 1953.

Exakt 100 år.

För 100 år sedan, den 2 februari 1915 blev min morfar, Karl Schneider, inkallad som korpral i Österrikiska armén, 92. regementet. Han var då knappt 25 år gammal.

Österrike-Ungern var en stormakt i Centraleuropa och Böhmen tillhörde då Österrike.

Karl Schneider överlevde Första Världskriget.

Bidragande var kanske hans devis ”jag är hellre feg i fem minuter än död resten av mitt liv”.

Den 14 januari 1915 hade han gift sig med min mormor, Klementine Beitler, och den 19 september samma år föddes min mor, Margarete.

Han såg sin dotter först den 28 oktober 1919, då han kom tillbaka från krigsfångenskap hos britterna.

(Kartan visar dåvarande Österrike-Ungern.)