En mästare.

I Torsås har man en fungerande musikskola, och i Högsby har vi Ewa Engdahl.

Då blir det så här.

Jag hade gärna träffat honom, kanske hälsat på vår speciella, snart utdöda dialekt och fått skaka hand med honom.

Georg Riedel, föddes den 8 januari 1934 i Karlsbad i dåvarande Tjeckoslovakien, i en sudettysk familj, som emigrerade till Sverige när han var fyra år. 

Han är liksom jag sudettysk, men hans familj stack redan vid Hitlers inmarsch 1938.

En person jag beundrar och ser upp till.

Alla gör inte det.

Andra åsikter om Georg Riedel finns på

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2015/09/hur-tanker-dom.html

(OT 29170918)

Det var det jävligaste!

Ännu en person jag har sett upp till och beundrat är borta:

Hasse Alfredsson.

Jag sörjer honom inte, eftersom jag inte kände honom.

Jag saknar honom inte, eftersom hans verk lever, och kommer att göra så i många år till.

Jag såg honom första gången 1956 i dåvarande kongresshallen vid Ribbagården i Gränna under en studentfestival.

Jag visste inte då, att det var just Hasse Alfredsson, som hade huvudrollen i spexet ”Djingis Khan”, men hans röst finns som en jpg-fil i mitt huvud:

- Klarade jag kinesiska muren ska jag väl klara judevallen.

När våra barn var små hade vi nästan alltid ett kassettband med Hasse och Tage i bilen.

Vi kan nog fortfarande stora delar av deras produktion utantill.

- Det var det jävligaste! Det hade jag ingen aaaaning om!

- Det är grodår i år, då är det många grodor.

- Kanin kanin kan ni inte sluta skjuta!

- Musik, för fan!

- Nisse, gröna sidan upp.

Vårt fadderbarn Fredrik kan säkert mer än halva 88-öresrevyn utantill:

- Gott om kaffe?

- Roger Måååår!

Patrik köpte hela boxen ”Lindeman håller låda”.

Den är visserligen föråldrad idag, men det var den inte då.

Hasse Alfredsson var exakt 10 år äldre än jag, född den 28 juni 1931.

En mycket stor underhållare är borta.

Han finns i mitt minne, tillsammans med all glädje han har berett mig och min omgivning.

(Mina läsare kan gå in på Youtube, där det mesta finns.)