Jag minns Mattias mycket väl.
Han och fyra pojkar till från Långemåla kom att hamna i min klass.
Han hette då Mattias Andersson och hamnade bredvid Linda Linuson näst längst fram i raden mot dörren.
Dom två trivdes utmärkt ihop och uträttade även en del skolarbete.
Jag träffade honom några gånger, men han liksom många andra försvann från bygden.
Vad som hände vet jag inte, och det saknar betydelse.
Han finns i mitt minne liksom några hundra f.d. elever till.
Så är det dags igen, lite snabbare än jag trodde, men man vet aldrig med sverigedemokrater.
Naturligtvis avgår Jessica Stegrud inte.
Jomshofs krav att bränna ytterligare 100 koraner kvarstår av allt att döma.
Ingen avgång där heller.
Ulf den Lille behöver SD.
Jag fick veta att en av dom två svamlande sverigedemokraterna
H-G Strömers blogg: Skoluniform? (h-gstromersblogg.blogspot.com ,
Lillemor Marcus Jonsson, är känd som ägaren av en rasistisk katt.
SD-politiker hyllade mord – skyller allt på sin katt (expressen.se)
Hon platsar i den ändlösa raden.
OBS! Personerna på bilden är inte sverigedemokrater. De symboliserar en lång rad allmänt korkade, lögnaktiga, hycklande, uteslutna, kriminella, dömda eller misstänkta sverigedemokrater.
En av mina många f.d. elever som har lyckats bra i livet heter Tobias Ekenfelt.
Han gick i en klass med elever födda 1973, från Berga, Långemåla och Fågelfors.
Klassen var stor, 28 elever, och de sysselsatte mig, mest med tillsägelser, tillrättavisningar och uppmaningar.
Det fanns inga elaka elever, bara ett antal som inte ville skaffa sig kunskaper.
Jag har många av dem som facebookvänner, och jag vet att det har gått bra eller mycket bra för många av dom.
Tobias är en av dessa.
Vi hade ett långt telefonsamtal igår, och han berättade några minnen.
Jag hade sagt att det alltid finns lite tid till och att man inte ska ge upp, även om man ligger under med 4-2 och det är mindre än en minut kvar av matchen. (Sverige – Finland, Anders Masken Carlsson gjorde 2 mål och kvitterade.)
- Får vi sluta nu? frågade eleverna.
- Nej, ni hinner mycket på en minut, blev mitt svar.
Tobias har tagit till sig det.
Mina gratulationer till ett halvt sekel på Planeten!
Må gott, och vi kanske ses….
Detta inlägg tillägnar jag alla er som visar på Facebook att ni kan baka.
Ni har kanske hört den förut, men jag tar den i repris.
När Ina fick sitt första jobb som lärarvikarie sa hon:
- Nu får du börja baka, Heinz!
- Men jag kan inte baka.
- Det kan du när du har lärt dig.
Jag lärde mig ett recept, och det har fungerat i ungefär 45 år.
Avslutningsvis citerar jag Skalman:
- Allting är lätt bara man kan det.
Jag läste recensionen av skivan jag fick av Tommy igår.
Smickrande ord till duktiga musiker.
Att lägga av är ett svårt beslut, men ibland nödvändigt.
Här slutar Vånna Inget på toppen.
Värdigt.
Strax efter klockan elva ringde det på dörren.
Tommy Tift hälsade på och gav mig deras senaste (sista?) skiva.
Vi bytte några ord och sammanfattade vårt förhållande, som var nästan fientligt under hans första högstadieår, men sedan övergick till ömsesidig respekt och numera god vänskap.
Han fick för något år sedan min gamla skadade Burnsgitarr, som han renoverade och även spelar på då och då.
Jag önskade honom och Vånna Inget lycka till på turnén.
Vi kanske ses fler gånger…
(Ur OT 20231006. Ursäkta den usla bildkvalitén, men det är Tommy som Zeus.)
I eftermiddags var jag på Mogården och berättade om hur jag kom till Sverige.
Lite annorlunda med äldre åhörare än niorna, men en mycket intresserad publik.
Nästa tisdag avslutar jag det hela.
