lördag 16 juli 2016

Högsbydagarna.

Tack för igår.
Tack för att jag blev inbjuden, trots att mitt uppdrag som femkampsledare uteblev när bara ett lag anmälde sig till femkampen.
Tack för god mat och dryck, men främst ett tack till alla de trevliga människor jag hade tillfälle att prata med, ingen nämnd och ingen glömd.
Sedan några konstateranden.
Stellan, Zlatko, Henrik, systrarna Emrin och någon mer tackade för sig.
De sade sig ha gjort sitt för högsbydagarna.
Det måste jag respektera, men samtidigt beklaga.
Ja, jag vet att ingen är oersätterlig, men några är svårare att ersätta än andra.
Högsbydagarna måste fortsätta.
Vi kan inte sluta bara för att vi står på toppen.
Jag kom med 2013 och ansvarade för Karnevalståget under tre år.
I år fanns inget karnevalståg, och högsbydagarna blev inte sämre.
Hur kan vi få högsbydagarna att fortleva under bästa förhållanden?
Alla vet att det finns tre sorters människor:
1. De som ser till att saker och ting händer.
2. De som är med när det händer.
3. De som undrar vad som hände.
Kategori 3 är överrepresenterad i Högsby kommun.
Alla vill ha högsbydagarna, men få vill hjälpa till.
Men ju fler som drar strån till stacken, desta färre strån behöver varje person dra.
Igår pratade jag med folk från Berga och Högsby.
Gemensamt var engagemanget i årets högsbydagar.
Det fanns inga från Fågelfors, Ruda, Fagerhult eller Långemåla närvarande att prata med.
Jag vet inte varför, men det borde man kunna åtgärda.
Det fåniga bytänkandet från förr kan vi kasta på soptippen.
Det kvittar vem som vinner, bara inte Högsby gör det” tyckte en ung dam från Fågelfors för sisådär 30 år sedan när mellanstadiet hade kommunmästerskap.
Låt detta vara ett exempel ur historiens skräpkammare.
Låt oss alla hjälpas åt med högsbydagarna 2017.
Vi bor ju i Högsby kommun.
Möjligheternas kommun.


PS! Bifogar tre bilder från fjolårets högsbydagar.