Bra kämpat!

Då och då hittar jag någon av mina f.d. elever i tidningar eller t. o. m. i TV.

Det gäller nästan undantagslöst positiva presentationer.

Den här läste jag noggrant med stor glädje och en liten gnutta stolthet.

Jag fick en blombukett av honom när han slutade nian år 1984.

Blommorna är sedan länge vissnade och borta, men den lilla bifogade etiketten har jag kvar.

Den letade jag fram ur mina gömmor.

Patrik, jag och klassen vet vad saken gäller.

Övriga får inte veta, i vart fall inte av mig.

Du har tagit en grundlig och rejäl revansch, och jag unnar dig den.

Må det gå bra för dig, Patrik!

Varje gång jag köper mjölk från EMÅ-mejeriet eller EMÅ-smör finns du där i mitt minne.

Minnesvärt.

En del kvällar minns jag mer än andra.

Den här till exempel.

Först en riktigt trevlig återträff med f.1980. Många glada återseenden, många glada minnen, många roliga kommentarer. Mycket god mat, dessbättre alkoholfritt för min del, eftersom jag var med och gjorde musik senare. En kul lek iscensatt av Petra och en hel del annat trevligt.

Att jag sedan fick nöjet att göra musik med tre ungdomar som inte ens var födda när återträffarna slutade nian var pricken över i.

Ja, Oliver saknades, men inte alls så mycket som jag hade befarat. Hugo fyllde på bra, Viktor kan sitt, Elias glänste bitvis och jag skötte mig hyfsat.

Vi var ganska bra, faktiskt.

Jag är lite mer än nöjd.

Gabben bjöd mig på en whisky, som jag sparade till nu, klockan två.

Den satt också bra.

Tack för den, Gabben!

Tack Jennie, som tog initiativet, och tack alla ni andra, som jag bytte ord med.

Sist men inte minst: Tack för maten, Henrik!
Det urusla vädret kan jag bara beklaga, liksom det faktum att många f.d. elever jag hade velat träffa inte kunde eller ville komma.
Vi kanske ses en annan gång.