Oslagbart.

Jag lärde Gunnar och Erland (9 år) Elfenland, vilket resulterade i två andraplatser för min del. Sedan lärde sig Caroline spelet och lyckades besöka alla 20 byarna i Elfenland. Jag vet ingen som har lyckats med det tidigare. Visserligen hade hon tur och god hjälp av Erland, men ändå, oslagbart.

Jag hade 18, och det räckte ”bara” till en andraplats.

Vi bugar oss!

Hemma igen.

Så är jag tillbaka i Högsby efter en underbar vecka med Patrik, Suzanna och barnbarnen Edvard och Georg. Vi har fullkomligt vräkt i oss historia, kultur och geografi samt även ätit god mat och druckit några goda drycker.

Jag presenterar bara några bilder.

Alla de, som hellre tillbringar en vecka med att breda ut sig på en strand i ett fjärran land har helt enkelt en annan uppfattning än jag om hur man gör det bästa av en veckas semester.

Titta gärna lite på

http://www.youtube.com/watch?v=NrZipTnPz2w

och bli överväldigad. Det blev jag.

Bryggeriet i Warstein.

Herman, 53,5 m hög.

Germania vid Rüdesheim.

Die Bremer Stadtmusikanten, min älsklingssaga som barn. Även barnbarnen kan den.

Boppard am Rhein ligger mitt i vindistriktet.

Jag och musiken 18.

Lördagen den 20 juli 1963 hade vi en spelning i Växjö Folkets Park (Veckodagarna stämmer fortfarande med 2013!)

Vi var nu etablerade även utanför Jönköpings län, och fick spelningar på olika dansställen i Götaland: Varberg, Borås, Revsudden, Bergkvara, Eksjö osv., även om dom flesta spelningarna var hemomkring: Gränna, Visingsö och Jönköping.

Vi var tidigt på plats i Växjö och jag minns, att vi spelade en runda minigolf på grusbanor, som grustennis, ungefär.

Vi gjorde en bra spelning, kvitterade ut gaget på 375 kronor, och skulle åka hem till Gränna, när någon, jag minns inte vem, tyckte att vi skulle åka till Halmstad och bada.

Emils pappa hade givetvis sagt ” ett sånt stôlleprov”, men vi drog iväg.

Väl i Halmstad kom någon på, att det inte var så långt till Göteborg. Vi sov ett tag i Sigge (vår VW-buss) och fortsatte E6 norrut. I Varberg stannade vi och köpte var sin giftgrön tröja, naturligtvis för att väcka uppmärksamhet.

Självklart ringde vi besked till föräldrar i Gränna, men vi hade fortfarande ingen telefon, så någon annan fick gå med budskapet till min mor. Vi meddelade också arbetsgivaren om uteblivet arbete måndagen.

Efter Göteborg var planerna diffusa, men vi skulle ut till Orust fick någon för sig. Efter en liten stund tyckte Staffan, att vi skulle hälsa på hans farmor i Deje.

Jag var den ende som hade körkort, men på väg mot Trollhättan blev jag för trött, och Leif, vår trummis, tog ratten. Jag slumrade till, men vaknade av ordet ”snuten!” och bytte hastigt plats med Leif.

Det gick bra den gången.

Sedan vaknade jag i Deje. Vi badade i Skivtjärn, en sjö med kristallklart vatten, och sedan åkte vi hem via Karlskoga, Askersund och Motala.

Det var några kronor kvar av vårt gage från lördagens spelning.

Detta kallades för 50 år sedan att ”få ett ryck”.

Vi fick ett ryck.

Jag och musiken 17.

Den 1 augusti 1963 var vi med i talangtävlingen i Jönköpings Folkets Park. Vi vann, och prisutdelare var Lill-Babs, hon som hade The Beatles som förband senare på hösten!

Vi fick för oss att visa våra talanger för östgötarna, och deltog i en talangtävling i Motala. Som kuriosa kan nämnas, att TV-profilen Olle Björklund var konferencier, men det fick han sluta med, eftersom han var anställd av Sveriges Television. Hur som helst förnedrades vi med att komma tvåa. Detta berodde enbart på, att det var publiken som utsåg segrarna, så vi beslöt oss för, att inte försöka etablera oss i Östergötland, eftersom östgötarna ändå inte fattade att vi var bättre än deras band.

Klippet är ur Östgöta Correspondenten. (inte Gränna Tidning!)

En spelning, som finns klart och tydligt i mitt minne är en logdans på Mölna Loge utanför Vaggeryd. Vi hade en chaufför som skulle köra  Sigge, så vi bestämde oss för att det skulle svänga rejält. Vi skulle ge järnet, och tog några järn.

Vi var ganska onyktra under den spelningen, och det dröjde nästan ett helt år innan vi fick komma tillbaka till Vaggeryd.

Det var sista gången vi spelade med alkohol i kroppen.

Vi hade lärt oss en läxa.

Annonserna nedan är följaktligen från 1964.

När höstterminen 1963 började fick vi ett problem. När och var skulle vi öva?

Jag lämnade Nässjö med folkvagnsbussen på lördagen efter sista lektionen, och sedan var det oftast en spelning på lördagskvällen.

Vi gjorde så, att vi övade in nya låtar efter att vi hade ställt upp utrustningen och stämt instrumenten. Sedan började vi kvällen med dom låtarna.

När utomhussäsongen var slut fick vi spelningar på Rigoletto (=Jönköpings Folkets Hus) och Pigalle (=Nässjö Folkets hus) samt på de mindre dansställena runt Jönköping. Vi hade väl 3-4 spelningar i månaden under återstoden av 1963.

Skräckblandad förtjusning.

Idag är det 20 år sedan min svärfar Elving Fransson dog. Han var lantbrukare på en lagom liten gård tre mil väster om Värnamo. Våra somrar där präglades av höskörden, och även om han ”bara” hade 8-10 kor, så var höet en nödvändighet.

Höskörden var annorlunda på 70-talet, och vi hässjade så sent som 1978. Höet skulle lastas på vagnen, köras hem till ladan, och sedan skulle lasset hissas upp och höet fördelas på skulltorken. Många varma sommardagar stod jag däruppe under ett hett plåttak och slet med höet. Ibland fick jag köra traktorn och vända höet när Elving hade annat och viktigare att göra.

Därför är avslaget gräs en skräcksyn för mig.

Jag tänker på det hårda slitet med höet.

Ändå får jag samtidigt en känsla av förtjusning.

Våra barn fick uppleva många härliga dagar hos sina morföräldrar. De vet, hur ett lantbruk fungerade på 70-talet.

De fick åka hölass (dock inte Caroline, som ansågs för liten).

Det får barnbarnen inte göra.

Vi hade många bra sommarlov på morfars och mormors gård.

Hans minne lever, särskilt när jag ser avslaget gräs.

Då tänker jag på Elving.

Jag och musiken 16.

Någon gång i början av juli 1963 fick jag veta, att jag hade fått förordnade på ett vikariat i matematik och fysik vid Centralskolan i Nässjö. Nu visste jag, vad jag skulle göra till nästa sommar, då det blev plantskolan tillsammans med Jocke igen.

Vi hade ganska många spelningar under sommaren, bl.a. på Åsavallen i Gränna, en trevlig, heltäckt dansbana som revs någon gång på 80-talet.

Åsavallen är för alltid förknippad med en händelse knappt tre år senare, som har haft en avgörande betydelse i mitt liv.

http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2011/06/summer-of-66.html

Vi fick en spelning på hamnplanen i Gränna den 17 juli i strålande sommarväder för en stor publik. Vi fick också nöjet att prata med och lyssna på Cacka Israelsson. Han var inte längre högst upp på toppen, men han var en bra sångare och drog publik.

http://www.youtube.com/watch?v=xr3XWVNlDys

Vi nästlade också in oss på Gula Paviljongen i Jönköpings stadspark, strax nedanför Stadsparksvallen, J-Södras hemmaarena. Dom spelningarna var på 3 timmar med 20 minuters paus och betalades med 200:- per kväll, vilket vi nöjde oss med för att få spelningarna. Konkurrensen var mer än hård, och det gällde att behaga publiken för att få komma tillbaka.

Vi fick komma tillbaka.

Senare förhandlade vi upp gaget till 300:- per kväll, och blev nästan husband på Gula Paviljongen.