20 år.

 Som framgår av diplomens datering är det idag 20 år sedan Ina och jag övernattade i Ishotellet, Jukkasjärvi.

Ishotellet startades 1990, så vi var inte ens bland dom första.

Detta var våra tre barns 50-årspresent till Ina.

Minnesvärt.

Hjärtan.

På alla hjärtans dag äter Ina och jag grishjärtan enligt Omas recept, med knödel till.

En av fördelarna med flera kulturer i Sverige.

Mumsa!

75 år

Det är ingen tillfällighet att jag lägger om det här pusslet just nu.

Det är Frauenkirche i Dresden jag lägger.

(Staden heter inte Drässdänn, som en del svenska reportrar tror)

Det är 75 år sedan Dresden ödelades i en fruktansvärd eldstorm.

Staden bombades sönder och samman och brann upp.

Mor och moster har berättat för mig, att man såg eldskenet på himlen 70 km därifrån, i Graupen där vi bodde då i Sudetlandet.

Ungefär som om vi i Högsby skulle se att Kalmar brann upp.

https://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/slag-under-andra-varldskriget/400-000-brandbomber-forvandlar-dresden-till-ett-hav-av-laagor

Detta inlägg säger inte allt, men det mesta.

Britterna hade det dåliga omdömet att adla den tappre flygarhjälten Artur Harris, (Sir Harris!) för att han från hög och säker höjd beordrade bombning av människor, som inte kunde försvara sig.

Ja, jag vet vem som startade kriget.

Ja, jag känner till Blitzen i London.

Jag förstår bombningarna av Hamburgs hamn, Mercedesverken i Stuttgart, BMW i München, Stålverken i Ruhrområdet osv.

Jag inser inte det strategiska värdet av att totalförstöra Dresden.

Det var 2½ månader kvar av kriget.

Det var som att sparka ihjäl en försvarslös liggande och sårad.

Inte tappert.

Bara meningslöst och grymt.

130 år

Idag för exakt 130 år sedan, föddes min morfar, Karl Schneider i

Österrike, nära den tyska gränsen i Sudetlandet,


















som senare blev en del av Tjeckoslovakien

Han överlevde Första Världskriget. Han stred nämligen enligt följande rättesnöre:
"Jag är hellre feg i fem minuter än död resten av mitt liv”.

Alltnog, vi kom till Sverige och hamnade i Gränna, där han avled den 31. juli 1968.

http://h-gstromersblogg.blogspot.com/2018/07/exakt-50-ar.html

Många episoder med honom närvarande dyker upp i mina tankar alltsomoftast.

Han hade sin speciella humor, och jag fick nog med mig en hel del.

Hans minne finns bevarat.

OBS! Han var naturligtvis Syrrans morfar också, fast inte lika länge.