För
7-8 år sedan skrev jag till Riksarkivet och bad om alla handlingar
rörande mina morföräldrar, min mor och mig.
Det
blev många ark, som kostade pengar, men det var värt varenda krona.
Jag
fick veta mycket jag inte vetat tidigare.
Att
min mor och jag fick söka tillstånd att resa till Stockholm 1947
där vi besökte sudettyska vänner som varit med i de vita bussarna
till Sverige.
Vi
fick inte besöka storstadsområdena.
Att
kung Gustaf V firade sin 90-årsdag samtidigt var ju spännande för
en sexårig gosse. Kungen såg ut som på frimärkena.
Samma
gällde för vår resa till Göteborg 1952.
Vi
blev inte svenska medborgare förrän året därpå, 1953.
På
den tiden höll man bättre koll på sudettyska främlingar (vi hade
s.k. främlingspass) än på uzbeker idag.
Att
min morfar sökte tillstånd för att arbeta i Gustafsberg 1951. Han
hade varit porslinsarbetare.
Och
mycket annat, varav en del ingick i min berättelse.
Bevara
Riksarkivet!
Det
är ovärderligt.
Jag
berättade för niorna, att nazisterna beskyllde kommunisterna för
branden i Riksdagshuset den 27 februari 1933.
”Det
viktiga är inte att det är sant. Det viktiga är att folk tror att
det är sant.”
(Tillskrivs
Goebbels, har inte hittat någon källa).
OBS!
Detta gäller i högra grad idag, då vi ha Internätet.
