Detta inlägg är svårt att förstå fullt ut för dem som inte känner till Gränna så bra. Jag anser det ändå värt att lägga ut på min blogg. Det handlar ju om mig.
Lördagen den 12 januari 1946 kom vi till Gränna. Vi hade åkt tåg från Hälsingborg till Gripenberg, en knapp mil söder om Tranås.
Där bytte vi till bussar, och kom till Gränna ganska sent på kvällen.
Just innan vi svängde ner mot Ribbagården såg vi en stor grön neonskylt.
Jag läste högt:
- Smälands bank!
(Smålands stod lodrätt och Bank vågrätt under)
Ingen sa emot.
Vi inkvarterades i det röda huset strax öster om Ribbagården.
Den 13 januari var följaktligen en söndag.
Vi visste att det fanns isbjörnar i Sverige, men vi gick ner till hamnen ändå.
 |
| Troligen är det jag som tittar åt sidan. |
Där fanns is, men inga björnar.
Hela Vättern var frusen, och bilar körde till Visingsö.
Svenskarna åkte på konstiga kälkar.
De stod upp och åkte.
Det hade vi aldrig sett förr.
Jag fick åka med Olle Mathias på hans spark.
En man, som välkomnade oss till Gränna och Sverige.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om hans vänlighet och hjälpsamhet men jag tar det längre fram: Julafton 2021.
