Nu - och då.

Den 16 juli hade vi hunnit till Nürnberg. Det var i Nürnberg, som NSDAP höll sina partidagar och massmöten, men det var också där, som rättegången mot de nazistiska krigsförbrytarna hölls 1945-46.

Vilka av bilderna som jag tog, och vilka som är från 1929 torde framgå med tydlighet. Vad som inte framgår är, hur imponerande detta ofantliga skrytbygge är idag, helt utan hakkorsflaggor och nazister.

Ytan mellan läktarna motsvarar drygt sex fotbollsplaner, och att stå på Adolfs tribun och blicka ut gav mig en egendomlig känsla.

Hur var det att stå där 1929, när det var packat med folk?

Det funderade jag på ett tag.

DEN semifinalen.

Den 8 juli befann vi oss i Berlin.

Vi hade fått bra tips om ett område nära Warschauer Straße med många bra matställen. Vi hittade ett och väntade på semifinalen mellan Brasilien och Tyskland med god mat och dryck.

Ni, mina läsare, kan ju FÖRSÖKA föreställa er den stämning och det jubel och de vrål som vi upplevde under denna historiska match (vi bidrog lite själva).

Obeskrivligt.

Oförglömligt.

Dom övriga matcherna, inklusive finalen, kommer en bit efter, nästan som en antiklimax.

Ravensbrück 2.

Här kommer andra och sista delen av mina bilder från Ravensbrück.

Texten ”Krematorium 1943-45” berättar, att man anlade en värdig gravplats för offren.

De okommenterade bilderna talar för sig själva.

Om du tycker att det är vidrigt, motbjudande och frånstötande att se dessa bilder ska du veta, att det är betydligt värre på plats.

Ett ohyggligt starkt minne från vår resa.

Bekämpa och bemöt alla, som sprider förakt, avsky och hat mot andra människor, oavsett vilket politiskt parti de företräder eller vilken sajt det gäller!

Det får inte hända igen!

Ravensbrück 1

Hej alla ni som följer min blogg!

Efter två veckor i Tyskland och Tjeckien har jag en hel del att skriva om. En del är av personlig karaktär, men mycket har allmänt intresse.

Jag inleder med vårt uppehåll norr om Berlin, vid Ravensbrück.

Ravensbrück var ett av nazisternas många koncentrationsläger, men jag har en personlig anknytning, då en bekant till mig, Hanne Trapp, satt i Ravensbrück, överlevde och kom med samma transport som jag till Sverige och Gränna.

Hennes make, konstnären Georg Hans Trapp satt i Dachau, överlevde han också, och hamnade även han i Gränna. Där ligger de också begravda på Gränna kyrkogård.

Schorsch (han kallades aldrig annat) Trapp är mer värd än dessa ord, men det tar jag en annan gång.

Alltnog, Hanne överlevde Ravensbrück, ett koncentrationsläger för kvinnor och flickor.

Jag var i Buchenwald 2002, men det här var betydligt starkare.

Nazisternas totala förakt för människovärde och likaberättigande framträdde med skrämmande stor styrka och tydlighet för mig.

Hur någon människa kan sympatisera med denna vidriga ideologi är obegripligt för mig.

Nazisternas avsky och hat mot judar och oliktänkande växte och växte, och till sist blev det inte bara tillåtet, utan också önskvärt att likvidera andra människor.

När jag i dagens Sverige ser och hör politiker sprida avsky och hat mot andra människor blir jag både beklämd och rädd.

Ska vi behöva uppleva detta igen?

Jag återkommer med mer.

Bilderna får tala.

Bild 1 Paret Trapps gravsten

Bild 2 Entréskylten.

Bild 3 talar för sig själv

Bild 4 Text: Här mördades hundratals kvinnor och flickor med nackskott av SS.

Bild 5 talar för sig själv.