Hej
alla ni som följer min blogg!
Efter
två veckor i Tyskland och Tjeckien har jag en hel del att skriva om.
En del är av personlig karaktär, men mycket har allmänt intresse.
Jag
inleder med vårt uppehåll norr om Berlin, vid Ravensbrück.
Ravensbrück
var ett av nazisternas många koncentrationsläger, men jag har en
personlig anknytning, då en bekant till mig, Hanne Trapp, satt i
Ravensbrück, överlevde och kom med samma transport som jag till
Sverige och Gränna.
Hennes
make, konstnären Georg Hans Trapp satt i Dachau, överlevde han
också, och hamnade även han i Gränna. Där ligger de också
begravda på Gränna kyrkogård.
Schorsch
(han kallades aldrig annat) Trapp är mer värd än dessa ord, men
det tar jag en annan gång.
Alltnog,
Hanne överlevde Ravensbrück, ett koncentrationsläger för kvinnor
och flickor.
Jag
var i Buchenwald 2002, men det här var betydligt starkare.
Nazisternas
totala förakt för människovärde och likaberättigande framträdde
med skrämmande stor styrka och tydlighet för mig.
Hur
någon människa kan sympatisera med denna vidriga ideologi är
obegripligt för mig.
Nazisternas
avsky och hat mot judar och oliktänkande växte och växte, och till
sist blev det inte bara tillåtet, utan också önskvärt att
likvidera andra människor.
När
jag i dagens Sverige ser och hör politiker sprida avsky och hat mot
andra människor blir jag både beklämd och rädd.
Ska
vi behöva uppleva detta igen?
Jag
återkommer med mer.
Bilderna
får tala.
Bild
1 Paret Trapps gravsten
Bild
2 Entréskylten.
Bild
3 talar för sig själv
Bild
4 Text: Här mördades hundratals kvinnor och flickor med nackskott
av SS.
Bild
5 talar för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar