Jag åkte till Långemåla i kväll för att se vad Catja
Lundström och tre andra ungdomar hade att bjuda på. (Holland – Mexico hann jag
se slutet på, och det räckte)
Det var ett bra sätt att hålla igång musiken på.
Notabelt är, att jag inte kände till en enda låt som
framfördes.
Spelet och sången var felfria, stämmorna satt, men det
kändes ändå som om något fattades.
Kanske var dom lite nervösa.
Det enda negativa jag har att anföra är, att musiken var
förutsägbar.
Låtarna påminde mycket om varandra, men det kan bero på att
jag inte kände till dom.
Intressant skulle vara att höra exempelvis Beatles ”If I
fell” eller Simon and Garfunkels ”The sound of silence”, vars stämmor nog
skulle passa dom.
Å andra sidan har dom många år framför sig tillsammans med
musiken.
Vi hörs en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar