Ina och jag var i Fågelfors Kyrka igår kväll.
Vi såg och hörde Högquistarna,
Jag blev imponerad.
Vad Marcus kan visste jag redan, men det fanns så många andra riktigt duktiga.
Hillevi Telin drillade vackert på flöjten och Solweig Hjalmarsson Bergh kompade det mesta på pianot.
Gullan Häggbrinks sopran var så ren och klar den kan bli.
Nilas Hjalmarssons saxofonspel var lika glänsande som hans altsax.
Han var nog den största överraskningen, särskilt med tanke på hans ålder, okänd för mig, men ändå…
Esmeralda Hjalmarsson vågade.
”För att lyckas måste man våga misslyckas”. (Känt citat)
Hon lyckades.
Mats Adolfsson höll reda på ”sug och blås” i sitt munspelande. Klass!
Att alla Högquistar har sångröst hördes i kören. Jämnt och bra – ingen stack ut.
Hade det varit fotboll i stället för musik hade jag bedömt det som allsvensk klass. Det fanns en mångfald av förmåga och skicklighet.
Fågelfors kan känna stolthet över alla dessa duktiga och skickliga sångare och musiker med Marcus som den främste.
Vi åker med glädje till Fågelfors nästa år om det blir en repris.
