Linssoppa.

Det här inlägget tillägnar jag alla dem, som har spelat rollspel tillsammans med mig.

Övriga bloggläsare kommer att ha föga förståelse, och de får gärna sluta att läsa här.

1951 var jag tillsammans med min mor i Tyskland för att besöka släktingar, som hade överlevt kriget och haft turen att hamna i Västtyskland. Vi var bl.a. hos min farfaster Elly i Oberammergau, en riktig krutgumma, som hade överlevt ”Todesmarsch” ut ur Tjeckoslovakien.

En dag tog hon med oss på en ”liten promenad” till Kloster Ettal, c:a 7 km från Oberammergau. Där gick vi in, och blev guidade runt, och som avslutning bjöds vi på linssoppa. Den var god, men inte lika god, som den jag lagade till idag.

När vi rollspelade, var någon alltid munk, och då besökte man givetvis klostret i Glustad, där man så gott som alltid blev serverad linssoppa.

Där finns Fader Las som prior, broder Arno som har hand om kassakistan, broder Batt som utbildar noviserna och broder Punto som är örtmästare i klostret i Glustad.

Är rollspel barnsligt?

Javisst, men samtidigt roligt och kreativt, när knepiga situationer måste lösas med fantasi och ibland väldigt små resurser.

Det är knappast en nackdel senare i livet att ha spelat rollspel.