125 år.

Idag är det ett och ett kvarts sekel (125 år) sedan min mormor föddes.

Oma, som jag kallade min mormor, klarade att förse sin familj med mat under två världskrig.

Det först fick hon klara på egen hand med en liten dotter. Opa var inkallad, och min mor föddes 1915.

Hon kunde laga god mat med blygsamma resurser.

Hon lärde mig att inte kasta mat.

Oma var beslutsam och envis.

Hon hade ett bra kortminne, och var svårslagen i Torak och Lorum.

Hon missade ytterst sällan i Femhundra eller Dubbel.

(Tack för den genen, Oma!)

Oma hade inget avlönat arbete i Sverige, och betalade ingen skatt, men hon fick pension.

Hon var med andra ord ett av dagens sverigedemokraters hatobjekt:

En invandrare som utnyttjade den svenska välfärden.

Jag tycker, att hon hade gjort sig förtjänt av det.

Hon slet hårdare än många män.

Våra tre barn har upplevt Oma.

Hon finns i deras minnen också.

Bilden visar Oma med sitt första barnbarnsbarn, Patrik.