Dagen efter.

 

Så här dagen efter är jag helt överväldigad av alla gratulationer till mitt kulturstipendium. Tack än en gång.

Ni ska veta, att jag aldrig har varit den bäste i något musikaliskt sammanhang, i bästa fall näst bäst, men jag har varit med och gjort det jag kunde.

Jag läser noter sämre än en dyslektiker läser böcker, och använder mig av ”nötter” i stället.

Med stor glädje minns jag mitt senaste - troligen sista - musikaliska framträdande i öltältet på Högsbydagen i fjol.

Att få hänga med dessa musiker och avsluta traditionsenligt med ”Johnny B Goode” inför en publik med många kända ansikten var en glad och minnesvärd upplevelse.

Alla i detta Strömers Pack är klasser bättre än jag.

Marcus Högkvist skulle vara given i landslaget om det fanns ett för gitarrister.

Mikael Wessel, Hugo Lundström, Andreas Lengyel, David Fredriksson, Andreas Askebring och Christoffer Johansson skulle platsa minst i div 1, några troligen i superettan eller till och med allsvenskan med sina instrument och sin sång.

Detta sa jag till Marcus när vi skildes på söndagen.

Då svarade han:

- Men du är bra på något annat, Strömer.

- Vadå? undrade jag.

- Du är bra på att få folk att tycka att musik är roligt.

Han utesluter inte en spelning till.

Det lade jag omsorgsfullt i mitt minne.