Det Eviga.

 

När jag gick i Jönköpings Högre Allmänna Läroverk 1956-1960 hade jag en lärare i Modersmålet (det hette så på den tiden, inte svenska) som hade sina egenheter, för det mesta positiva.

Han kungjorde vid ett tillfälle, att den som inte kunde första versen av Tegnérs dikt ”Det eviga” utantill inte förtjänade godkänt betyg i Modersmålet.

Alltså lärde jag mig den, och jag kan den och valda delar av övriga verser än idag.

Den skrevs 1810 med tanke på Napoleon, som lade stora delar av andra länder under sig med krig och våld.

Den lästes i Sveriges Radio den 9 maj 1940 när Nazityskland invaderade Norge och Danmark.

Eftersom ingen har deklamerat eller publicerat den med anledning av Putins invasion av Ukraina gör jag det.

Åter tror en envåldshärskare på den starkares rätt.

Framtidens dom kommer att bli hård och rättvis.

Dikten borde översättas till ryska.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

1810.