Om betyg.

 

Det här är det sista minnet jag presenterar från mitt första läsår som lärarvikarie i matematik och fysik vid Nässjö centralskola.

Läsåret slutade lördagen den 13 juni. Betygen var satta tidigare.

På fredagen blev jag uppkallad till rektor Harald Dagman.

Jag satte mig på andra sida bordet, och rektorn började:

- Du har satt Ba i betyg på xx i 9y1, konstaterade han.

Jag kollade i min kalender och instämde.

- Är du beredd att ompröva ditt betyg och ge honom ett högre, fortsatte rektorn.

Jag svarade ett kort nej.

- Är du medveten om att xx är son till xy, direktören på xy-bolaget? frågade rektorn.

Jag svarade ett kort nej.

- Du är fortfarande inte beredd att ompröva ditt betyg? upprepade rektorn.

Jag svarade ett kort nej.

Rektorn avslutade samtalet, och jag lämnade rektorsexpeditionen.

Tjänsten jag innehade fanns även utlyst för läsåret 1964-65 och jag hade sökt den.

Jag fick den inte.

Den gick till en betydligt mindre meriterad s.k. tjugofemöresingenjör.

Slutsats:

Så går det om man inte omprövar sin betygssättning.

Min sejour i Nässjö blev ettårig.

Jag fick en annan anställning som vikarie ht-65, eftersom det fortfarande var stor lärarbrist.

Jag har varit så noggrann som möjligt med mina elevers betyg eftersom jag fick orättvisa betyg under min skoltid.

I realskolan kunde jag inte var tyst på lektionerna i tyska:

- Magistern har skrivit fel på tavlan!

- Heinz ska inte vara uppkäftig!

Om man sa emot en lärare på den tiden var man uppkäftig

Hon hämnades genom att sätta a i tyska i stället för A, som jag borde ha fått.

I gymnasiet fick jag slutbetyget a.

Jag frågade lektorn:

- Varför fick jag inte A i tyska. Jag har bara haft 2 småfel på alla skrivningarna.

- Du ska ju kunna det här ändå!

Jag fick även ett orättvist slutbetyg i kemi, men det är en för lång historia.

Mitt enda A fick jag i kemi i trean i realskolan.

Jag har satt för låga betyg på två elever under min tid på Fröviskolan.

Vi har rett ut det.