För kanske 25-30 år sedan sprang Ina och jag på Stellus Cantarellus Tubaeformis, ett jättebra trattkantarellställe.
Barn och barnbarn har varit med oss där, hittat och plockat korgar fulla.
I fjol hittade vi inte många.
I år trodde jag på god skörd – det har inte varit alltför kallt, men icke.
Vi vet att myceliet förändras och så småningom försvinner.
Så hamnade Stellus Cantarellus Tubaeformis under rubriken ”Hit kommer vi aldrig mer”.
Vi enades om oavgjort – mina till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar