onsdag 21 oktober 2009

Det monokulturella samhället

Med nästan naturnödvändig regelbundenhet får jag många kommentarer, så fort det på något sätt handlar om Sverigedemokraterna. Senast var det Jimmy D, som via en enkel fråga om Jimmie Åkesson satte igång det, och jag lät kvarnen snurra ett par varv till.
Jag är, som många av mina f.d. elever vet, sudettysk och född i Prag. Min mor och far tillhörde den tyska minoriteten i mellankrigstidens Tjeckoslovakien. Där fanns också tjecker, slovaker, judar, ungrare och några rumäner. Där fanns protestanter, katoliker, ortodoxa och som sagt även judar. Dessa olika grupper levde tillsammans eller bredvid varandra utan mer konflikter mellan grupperna än inom desamma.
Min farmor var tjeckiska, och hette Maria Všećečka som ogift. Flera äktenskap mellan tjecker och tyskar finns bland mina förfäder. Det tjeckoslovakiska samhället bestod av flera kulturer, och man kan kalla det multikulturellt.
Så dök en galning upp på världshistoriens scen, och skulle införa ett monokulturellt samhälle, med plats bara för en ras. Hur det gick vet inte bara den historiskt beläste, även de mest illitterata sverigedemokraterna måste veta hur detta slutade. 50 miljoner döda och fruktansvärda försakelser för många av dom som överlevde och dessutom miljoner flyktingar, de flesta tyskar. De kastades ut från de städer och byar, där de bott i generationer, till ett sönderbombat och utblottat Tyskland.
När jag nu, 65 år efter kriget, hör röster från forntiden, som mumlar och muttrar negativa floskler om det multikulturella samhället, så kan jag inte låta bli att konstatera, att jag väljer det multikulturella samhället före det monokulturella, och att jag vet varför jag gör det.

Inga kommentarer: