Exakt 50 år.

Den 7 maj 1960 var liksom i år en fredag. På morgonen åkte jag för sista gången med bussen från Gränna 06.45 till Jönköping och dess högre allmänna läroverk.
Jag skulle avlägga studentexamen.
Jag tillhörde den sista tredjedelen. Den första var klar redan på onsdagen och den andra på torsdagen.
Schemat bestod av fyra muntliga förhör (engelska, historia, kemi och matematik) inför diverse censorer från olika universitet i Sverige (det fanns bara fyra då). Dessa skulle kontrollera, att kunskapsstandarden hos oss studenter höll den klass de önskade.
Givetvis hade vi klarat av de s.k. studentskrivningarna tidigare under terminen, men de som hade tveksamma resultat där var inte helt säkra förrän censorerna hade sagt sitt. Alla fick inte heller rusa ut genom stora dörren, utan tre av mina kamrater smusslades ut bakvägen. De var kuggade, och fick vänta ett år med den vita mössan.
Jag har kvar alla papper från min studentexamen, eftersom jag är lite av en ”ekorre”. De hjälper mig att minnas.
Efter avklarad engelska, som gick så där kom historia. Vi fyra, två pojkar och två flickor, satte oss och vår lektor öppnade mycket kortfattat:
- Vi har fått i uppgift att redogöra för frihetstidens riksdagar. Strömer kan börja!
Observera, att vår lektor inte hade en aning om vad som skulle behandlas! Det var en lika stor överraskning för honom som för oss. Det var censorerna, som valde stoffet för förhöret.
Jag visste att det fanns två partier, som hette hattar och mössor, och någon som hette Arvid Horn. Han var nog en av mössorna. Resten var öken.
Däremot kunde jag en del om 1734 års lag och språket i den. Jag inledde chansartat men tappert:
- De första riksdagarna, som innebar att man städade upp efter Karl XII, är betydelselösa, så dom hoppar jag över!
Censorns gillande nick stärkte mig.
Sedan gick jag direkt på riksdagen 1734 och Arvid Horn, som drev igenom 1734 års lag. Jag pratade på om den i 10-12 minuter med långsamt tal och en del små pauser, synbarligen för funderingar, men mest för att få tiden att gå.
När jag var klar sade censorn:
- Lektorn torde överväga att höja kandidatens betyg!
Formuleringen var ödmjuk, men i själva verket en order.
Det kan jag känna lite stolthet över än idag. Vi var inte så många som fick något slutbetyg höjt av en vilt främmande människa, som inte visste något mer om våra kunskaper än vad vi visat just dessa 10-12 minuter.
Vad hade hänt, om jag inte hade fått börja? Troligen stapplande tal och vägledning av lektorns ledande frågor och ett medlidsamt leende från censorn.
Jag hade helt enkelt tur, som fick börja.
Min mor, morfar, syrran och två yngre kamrater mötte mig ute på en smockfull skolgård vid halv fyratiden. Andra hade större uppvaktning än jag, men det fanns ingen avundsjuka den dagen, bara glädje.
Bilen visar en 50 år yngre H-G Strömer.