”Cabaret” var fullt i klass med de tidigare musikalerna jag sett, men den var kanske inte helt i alla elevers smak. En viss kännedom om Berlin runt 1930 hade kanske gett eleverna en annan upplevelse, men dom observerade i alla fall tydligt den stämningsskiftning som beskrev nazisternas framgångar.
Redan i bussen på hemfärden diskuterades musikalen, och det betraktades allmänt som mycket svårt eller rent av omöjligt att göra ”Cabaret” på scenen i sporthallen i Högsby.
Jag minns inte vem som kläckte idén, men vi skulle göra något med allmänt kända figurer. Vi landade hos Walt Disney, och en viss oenighet utbröt.
I 9C fanns det året de s.k. bestämmarflickorna, som hade för vana att alltid få sina viljor igenom, men det visade sig att bl.a. pojkarna i 9D inte var så lättflirtade. Det fanns också en musikaliskt duktig kille i 9C, som visste precis allting om hur man gör en musikal vid Fröviskolan.
Resultatet blev, att klasserna kom att ansvara för var sin Disneyfilm. 9A valde Askungen, 9B valde Snövit, 9C valde Robin Hood och jag lyckades ordna till det så att 9D fick min favoritfilm, Djungelboken.
Naturligtvis var namnet Disney uteslutet av copyrightskäl, så musikalen fick heta ”I sagornas värld”.
När jag nu ser om musikalen efter 15 år kan jag bara konstatera, att jag nog inte förstod vilken enorm insats textilslöjden har gjort genom åren. Det var så självklart att det alltid fanns färdiga dräkter och kostymer.
Det var nog inte lika självklart för Ann och Marlett och senare också Agneta.
Många händiga och kunniga flickor har suttit och sytt söm efter söm genom åren, men aldrig så mycket och så bra som just 1995. ”I sagornas Värld” är den musikal, som har ställt syslöjden på de största och flesta utmaningarna. Bild och träslöjden med Sören, Ulf-Göran och Stefan hade mycket att göra det året också.
Som alltid (nästan) hade vi en bra orkester med Henrik Johansson, trummor, David Chauca, den första av många musikaliska Chauca, elbas, Niclas Brinck och Marcus Fredriksson, solo- resp. kompgitarr, K-M Söderbring, piano, Magnus Selegran, fiol, samt bröderna Henrik och Håkan Sanglén, saxofon och trumpet.
Många fina skådespelarinsatser gjordes, och jag nöjer mig med Mikael Elmes som Mowgli, Anders Nilsson som Baloo. Övriga presenterar jag i bildtexterna. (Dubbelklicka på bilden!)
Följande solskenshistoria kan jag inte låta bli att berätta:
För ett drygt år sedan ringde Stina Gustavson (en av hovdamerna och dotter till vårt förra kommunalråd Nils-Erik ”Pigge” Gustavsson) upp mig. Efter presentationen löd replikskiftet ungefär så här:
- Strömer, har du kvar musikalen vi gjorde?
- Jag har kvar alla musikaler jag har medverkat till. Varför undrar du?
- Kommer du ihåg Patrice Lusth?
Jag kom ihåg henne, eftersom jag hade haft henne i tyska i tre år; en trevlig och duktig flicka.
- Ja, det var hon som var Askungen i musikalen.
- Kan du skicka en CD med den scenen, där hon dansar på balen? Hon ska gifta sig med prinsen!
- Vaaa! När då?
- I mars.
Jag fixade CD:n och skickade iväg den.
Den 28 mars 2010 kom Stinas svar. Minnet hade svikit henne. Det var inte prinsen, det var kungens betjänt, Klas Jonsson hon hade gift sig med.
Avsnittet från musikalen hade gjort succé på deras bröllop.
Tillräckligt bra historia för mig.
Mycket mer finns säkert att skriva, men jag måste spara lite energi till 1996 års musikal, ”Flower Power”.
Den presenterar jag härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar