Minnen från lumpen 3

När jag ryckte in i lumpen hade de allra flesta körkort. Vi var sex befälselever, som inte hade det, och vi fick tillbringa vissa kvällar med övningskörning.
Därmed avsågs 2,5 tons lastbil med osynkroniserad växellåda.
Man fick dubbeltrampa för att växla upp och dubbeltrampa och ge mellangas när man växlade ner. Det fungerade på A6 övningsfält efter ett tag.
Så småningom gick vi över till Volvo duett, och jag vet inte hur många timmar jag övningskörde. Teorin klarade vi av på ett relativt tidigt stadium.
Uppkörningen övervarades av motorofficeren, kapten Bottne (han var från Bottnaryd väster om Jönköping). Eftersom han såg ut som en råtta kallade vi honom Råttne i stället.
Han underkände mig.
Jag hade kört alltför försiktigt, stannat i gathörnen för att se mig för osv.
- Strömer måste lära sig att hålla fram i trafiken, minns jag att han sa ordagrant.
Andra försöket gjordes den 22 december 1960 i centrala Jönköping. Jultrafiken var tät och det var gott om folk ute.
Jag hade bestämt mig för att ”hålla fram”. Med hjälp av signalhorn och ganska höga varvtal skaffade jag fri väg för lastbilen längs Östra Storgatan. Andra bilar gjorde skickliga undanmanövrar. Fotgängarna stod avvaktande kvar på trottoaren.
Jag fick körkortet, men jag var fortfarande en mycket osäker bilförare.
I januari 1961 var vi i Skillingaryd för att skjuta med det tunga artilleriet (15,5cm haubits F). En rejält strapatsrik vintermanöver var planerad i slutet av månaden.
Den 23 januari skulle 65 Magnusson och jag hämta några reservdelar i förrådet och gav oss iväg i en grågrön VW-buss. Efter ett vägkors skulle jag växla upp från tvåan till trean. Just på den plats, där jag något oförsiktigt släppte upp kopplingen, hade solen legat på under förmiddagen och en bit av eftermiddagen. Klockan var ungefär 1530, och platsen låg i skuggan. Det hade frusit på, och vägen var följaktligen som nyspolad. Jag fick sladd och parerade den på ett felaktigt sätt. VW-bussen blev plötsligt ett terränggående fordon. I terrängen fanns en stubbe, som vi körde på, och efter den gjorde VW-bussen något som påminde om 1½ Mollbergare med skruv. Vi slog i en tall, vände och välte.
För mig fick begreppet ”mitt liv passerade revy” plötsligt en konkret innebörd. Jag såg en massa bilder ur minnet så gott som samtidigt och tuppade av.
Jag var nog inte borta länge, men jag hade slagit huvudet i taket och knäet i tändningsnyckeln, och fått 65 Magnusson över mig. Mina första ord var inte särskilt genomtänkta:
- Lever du?
Han överlevde. Det gjorde jag också, men däremot inte VW-bussen. Den skrotades.
Vi hamnade på sjukan för observation. Där var vi åskådare till delar av vintermanövern.
När kapten Bottne fick höra talas om olyckan polisanmälde han händelsen och lär ha sagt:
- Den jäveln skulle jag inte ha gett något körkort!
På de 50 år som gått sedan dess har jag bara varit med om två mycket obetydliga sammanstötningar med mina bilar.
Meddelandet från stadsfiskalen i Värnamo kan du se själv. Jag blev inte åtalad.