Ja,
vi gjorde en bra spelning på Värdshuset igår.
Några
missar fanns där (som oftast), jag tappade några textrader i
”Summertime Blues” och fick sluddra lite.
Att
börja sjunga i G-dur när låten går i C märks, men det rättade
jag hastigt till.
Bröderna
Lundström har dessvärre sin ovana att fippla en massa mellan
låtarna i stället för att tala om vad vi ska spela härnäst.
Som
helhet är jag lite mer än nöjd.
Jag
är ju i alla fall tre år äldre än dom andra fyra.
Om
det blir en spelning nästa år också, så är vi jämngamla!
Publiken
såg ut att trivas, och det är inte helt oviktigt, för trivs
publiken kan man få komma tillbaka.
Med
särskild glädje såg jag Marcus Högqvist i publiken.
Att
presentera honom för mina läsare är egentligen onödigt, men mina
yngre läsare kan följa länken
Applåder
och uppskattning från publiken är det bästa man kan få, men
”Hökens” applåder har en särskild dignitet för mig.
Kul
att du tog dig tid att komma och lyssna på oss!
Att
vi förlängde spelningen från 0100 till 0200 var inget större
problem; vi spelade några låtar en gång till och jag körde den
urgamla bluffen ” på publikens begäran”.
Roligt
att byta några ord med f.d. elever och goda vänner i pauserna,
John, Oskar, Daniel, Anton och alla andra.
Summa:
Ett trevligt sätt att tillbringa en Påskafton.
Vi
kanske ses och hörs i Fagerhult i augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar