Exakt 70 år.

Lördagen den 12 januari 1946 kom vi till Gränna efter vår 14 dagars karantän på Örenäs utanför Hälsingborg.

Vi åkte tåg till Gripenberg som ligger söder om Tranås, och därifrån med buss till Gränna.

Det var ganska sent, men jag var vaken, och när bussen svängde ner mot Ribbagården läste jag med hög röst: "Smälands bank".

Det var en illgrön neonskylt, ”Smålands” stod vertikalt och ”Bank” stod vågrätt därunder. Äldre personer kanske minns den.

Ingen i bussen sa att jag läste fel, eftersom ingen kände till bokstaven ”å”!

Den 13 januari var följaktligen en söndag.

Vi ”visste”, att det fanns isbjörnar i Sverige, eftersom landet ligger långt norrut. Vi gick ner till den helt igenfrusna Vättern, men där fanns bara is, inga björnar.

Där åkte grännaborna omkring på konstiga kälkar söder om hamnen. Det allra konstigaste var att dom stod upp! Det hade vi aldrig sett förr.

Jag minns tydligt, vem som lät mig sitta framme på den konstiga kälken och åka med.

En vänlig man, som tydligt visade, att vi sudettyskar var välkomna i Gränna.

Det är han på bilden, Olle Mathias, en av Grännas mer kända polkagrisbagare.

De allra flesta grännaborna var vänliga och trevliga, men det fanns ett fåtal riktigt fula undantag.

Jag minns vilka de var, men de är avlidna sedan många år.

(PS! 1946 fanns det inga sverigedemokrater, och nazismen var inte på modet just då, men främlingsfientlighet fanns.)