Hela
historien är betydligt längre än så här, men jag vill inte
trötta ut dig.
I
de vita bussarna som lämnade Sudetlandet den 19 december 1945 fanns
drygt 200 sudettyskar, bland andra vi och George Hans Trapp och hans
hustru Hanne.
Vi
blev kvar i Gränna när lägret upplöstes den 1 april 1946.
Vi
blev mycket goda vänner.
GH
Trapp var konstnär, och han kallades alltid Schorsch.
Han
och Hanne hade inga egna barn, och jag besökte dom ibland.
Schorsch
lärde mig schack, lite gitarr, geometri och annat.
Han
kunde mycket förutom att teckna och måla.
Han
och Hanne lämnade Sudetlandet 1938, när Nazityskland ockuperade
Tjeckoslovakien.
Schorch
hade ritat elaka bilder med nazismen som motiv, och han liksom en del
andra misstänkte att klimatet kunde bli ohälsosamt.
De
stack till Norge, men Schorsch kunde inte hålla sig, utan ägnade
sig åt antinazistisk verksamhet där också.
Gestapo
hittade honom, och han hamnade i Grini, där man bjöds på mer
misshandel än mat.
I
Tyskland hamnade han i Flossenbürg, Hersburg och till slut Dachau
utanför München.
Han
hade den röda triangeln (inte judestjärnan) eftersom han var s.k.
politisk fånge.
Hanne
hamnade i Ravensbrück. Vi var där 2014, och det var en stark
upplevelse.
Båda
klarade sig med livet i behåll, och återvände till sin hembygd i
Sudetlandet.
Boken
”Das Anlitz der Opfer” (offrens anleten) kom 1971. Den innehåller
teckningar, som Schorsch gjorde i koncentrationslägren med
pennstumpar på papperslappar.
Min
mor och moster fick var sin bok av Schorsch.
Syrran
ärvde boken efter vår mor, och nu efter min mosters död fick jag
den andra.
Den
hade jag uttryckt önskemål om långt tidigare.
Förordet
inleds med
”I
varje folk finns en bottensats av mindervärdiga människor.”
(Resten
må min f.d. elever i tyska slita med. Schergen fick jag slå upp;
det betyder ungefär hantlangare, de som utför obehagliga sysslor åt
andra.)
Så
sant!
http://h-gstromersblogg.blogspot.se/2014/07/ravensbruck-1.html
Om du känner för det)
Om du känner för det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar